Imorgon ska jag föda barn!
Så det så! Behöver jag skriva mer än så... ;) Från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att vi bara går och väntar. Att jag är en tickande bomb och att alla i min närhet undrar om jag känner något som visar på att det är på gång. Det gör jag inte. Därför tänker jag ignorera det faktum att jag är en tidsinställd bomb.
Dagen idag har varit lång. Jag gick upp vid tiotiden och satt och fikade och umgicks med mor och dotter hela förmiddagen kändes det som. Efter lunch fick mor ut mig på en promenad när M skulle sova. Det var kallt. Annars har jag varit duktig och sorterat foton på datorn idag. Det tog hela dagen. Tänk vad mycket bilder som finns där! Och jag kan inte med att radera dem! Det KAN ju vara så att jag kan ha nytta av dem någon gång till någonting... kanske! I eftermiddag hade vi finbesök av bror och A. Jättemysigt när vår lilla bubbla invaderas av folk utifrån! Det måste bli ändring på det i veckan. Jag måste ge mig ut och träffa folk. J:s utbildning är klar nu i alla fall, och bebisen är vansinnigt välkommen precis när som helst. Nu gärna. Eller nu. Eller kanske nu. Nä. Ingen bebis. Som sagt, från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att den borde komma när som helst. Därför är veckan delvis planerad. Lite fika på stan, lite Eurostop, lite jaaa... Okej, inte helt planerad. Men jag ska nog komma på något. Hörs imorgon! UTAN bebistänk...
Dagen idag har varit lång. Jag gick upp vid tiotiden och satt och fikade och umgicks med mor och dotter hela förmiddagen kändes det som. Efter lunch fick mor ut mig på en promenad när M skulle sova. Det var kallt. Annars har jag varit duktig och sorterat foton på datorn idag. Det tog hela dagen. Tänk vad mycket bilder som finns där! Och jag kan inte med att radera dem! Det KAN ju vara så att jag kan ha nytta av dem någon gång till någonting... kanske! I eftermiddag hade vi finbesök av bror och A. Jättemysigt när vår lilla bubbla invaderas av folk utifrån! Det måste bli ändring på det i veckan. Jag måste ge mig ut och träffa folk. J:s utbildning är klar nu i alla fall, och bebisen är vansinnigt välkommen precis när som helst. Nu gärna. Eller nu. Eller kanske nu. Nä. Ingen bebis. Som sagt, från och med imorgon ska jag ignorera det faktum att den borde komma när som helst. Därför är veckan delvis planerad. Lite fika på stan, lite Eurostop, lite jaaa... Okej, inte helt planerad. Men jag ska nog komma på något. Hörs imorgon! UTAN bebistänk...
Vissa av er förstår vad jag menar...
...när jag beskriver den lyx som intagit vårt liv! Jag tänkte börja med att beskriva två situationer som utspelat sig här hemma idag, så får vi se vilka som förstår.
1: Jag vaknade till vid 8:30, tittade på klockan, vände mig om och sov vidare. Vid 9 tände jag lampan, rättade till kuddarna och la mig till rätta för att läsa en bok. En bok om ingenting och lät tankarna dyka ner i detta ingenting. Jag läste tills jag var nöjd. Då gick jag upp, gick på toa i fred och tog en dusch. Tills JAG inte ville duscha mer.
2: Jag värmde lunchen, satte mig vid bordet och stirrade ut i luften och njöt av maten. Samtidigt la jag lite patiens och löste korsord. När jag var mätt gick jag in i soffan, tog med mig godisskålen och min bok och la mig och läste och åt godis.
Förstår du lyxen? Då är du förmodligen, liksom jag, småbarnsförälder! Vi har nämligen nanny nu. Min mamma är ju här, och hon servar mig som aldrig förr. Jag njuter. Jag tillåter mig att njuta, för jag behöver det. Jag känner det till 100% att den här gången måste jag släppa på allt, ta emot hjälpen och bara vara. Inte bara för att jag är så gravid, utan framförallt för att jag är så förkyld! Naturläkemedel, nässpray, panodil och ångbad. Jag har försökt med allt. Utan resultat. Det verkar bara vara att härda ut som gäller. Och det går bra när mamma är här. Jag njuter av M på ett helt annat sätt när jag inte har "huvudansvaret" (missförstå mig rätt).
Godiset som igår kväll inte smakade så mycket smakade lite mer idag i alla fall. Gott det. Praktisk hylla har jag till detta ändamål. Ikväll blir det glass som får inta denna plats.
Idag har jag, förutom läst bok, städat datorn lite. Det behövs! Jag har så mycket mappar och filer som bara finns, och det är ett perfekt höggravid-göra! Ännu är jag inte färdig, så morgondagen går nog att fylla den också. Sedan har jag så klart umgåtts med mor och dotter. Och pratat med far en sväng. Det gjorde M också.
Och någon bebis är inte i sikte, vilket J är väldigt nöjd över eftersom att han har utbildning hela dagen imorgon också. Sedan får den komma, säger han. Förmodligen kommer jag att få gå över 2 veckor bara för att den absolut inte "får" komma innan imorgon... Vem vet? Jag får väl börja jobba på att få ut den efter imorgon då. Putsa fönster, springa i trappor, bära tungt... Fast vem vill det när jag har sådan lyx att jag faktiskt kan välja att ligga i soffan....
1: Jag vaknade till vid 8:30, tittade på klockan, vände mig om och sov vidare. Vid 9 tände jag lampan, rättade till kuddarna och la mig till rätta för att läsa en bok. En bok om ingenting och lät tankarna dyka ner i detta ingenting. Jag läste tills jag var nöjd. Då gick jag upp, gick på toa i fred och tog en dusch. Tills JAG inte ville duscha mer.
2: Jag värmde lunchen, satte mig vid bordet och stirrade ut i luften och njöt av maten. Samtidigt la jag lite patiens och löste korsord. När jag var mätt gick jag in i soffan, tog med mig godisskålen och min bok och la mig och läste och åt godis.
Förstår du lyxen? Då är du förmodligen, liksom jag, småbarnsförälder! Vi har nämligen nanny nu. Min mamma är ju här, och hon servar mig som aldrig förr. Jag njuter. Jag tillåter mig att njuta, för jag behöver det. Jag känner det till 100% att den här gången måste jag släppa på allt, ta emot hjälpen och bara vara. Inte bara för att jag är så gravid, utan framförallt för att jag är så förkyld! Naturläkemedel, nässpray, panodil och ångbad. Jag har försökt med allt. Utan resultat. Det verkar bara vara att härda ut som gäller. Och det går bra när mamma är här. Jag njuter av M på ett helt annat sätt när jag inte har "huvudansvaret" (missförstå mig rätt).
Godiset som igår kväll inte smakade så mycket smakade lite mer idag i alla fall. Gott det. Praktisk hylla har jag till detta ändamål. Ikväll blir det glass som får inta denna plats.
Idag har jag, förutom läst bok, städat datorn lite. Det behövs! Jag har så mycket mappar och filer som bara finns, och det är ett perfekt höggravid-göra! Ännu är jag inte färdig, så morgondagen går nog att fylla den också. Sedan har jag så klart umgåtts med mor och dotter. Och pratat med far en sväng. Det gjorde M också.
Och någon bebis är inte i sikte, vilket J är väldigt nöjd över eftersom att han har utbildning hela dagen imorgon också. Sedan får den komma, säger han. Förmodligen kommer jag att få gå över 2 veckor bara för att den absolut inte "får" komma innan imorgon... Vem vet? Jag får väl börja jobba på att få ut den efter imorgon då. Putsa fönster, springa i trappor, bära tungt... Fast vem vill det när jag har sådan lyx att jag faktiskt kan välja att ligga i soffan....
Man FÅR gå och lägga sig 21:16 en fredag...
... speciellt om man varit vaken HELA DAGEN! Det har jag varit idag... och det är nog första gången den här veckan tror jag. I och för sig har jag legat i sängen och läst större delen av dagen, men jag har varit vaken! En viss bitterhet p.g.a. att jag blivit av med smaksinnet gör också att godisskålen inte är lika intressant som sängen. Jag som var så sugen på godis, åkte och köpte en stoooooooooooooooooooor skål, också smakar det ingenting! Det är inget roligt att vara förkyld. Jag har i alla fall köpt något naturläkemedel som jag fick tips om nu, så vi får se om det hjälper. Hoppas det!
Jag är också mer gravid än jag någonsin varit förut. Inte för att det känns så, men M kom som igår. Så om denna bebis hade följt henne hade vi haft två vid det här laget. Men det verkar den inte göra. Den trivs så bra, så bra. Även om mamma tycker att den ser ut att ramla ut när som helst eftersom att magen är så långt ner. Vad vet jag. Jag ställer in mig psykiskt på att gå över två veckor. Lika bra det. Nä, nu blir det sängen. Jag är jättetrött!
Jag är också mer gravid än jag någonsin varit förut. Inte för att det känns så, men M kom som igår. Så om denna bebis hade följt henne hade vi haft två vid det här laget. Men det verkar den inte göra. Den trivs så bra, så bra. Även om mamma tycker att den ser ut att ramla ut när som helst eftersom att magen är så långt ner. Vad vet jag. Jag ställer in mig psykiskt på att gå över två veckor. Lika bra det. Nä, nu blir det sängen. Jag är jättetrött!
Bara lite om ingenting...
Jag skulle bloggat igår ju.... men sidan ville inte! Så där sket sig dagboksbloggandet. Jag passar på att skriva lite nu istället. Dagen igår var ingen rolig dag, för jag har gått och blivit typ sjuk. Jag är så förkyld så jag vet knappt vad jag heter. Varenda gång i hela huvudet är helt igensvullen och kroppen hänger inte alls med i svängarna. Jag minns inte när jag var såhär förkyld sist. Usch alltså. Det känns inte som någon bra uppladdning inför en förlossning direkt. Jag hoppas bara inte att det försenar allting bara för det nu! Igår var en ganska seg dag i övrigt också. Jag var mycket ensam hemma med M och dagen blev lång! Ljuspunkten blev förmiddagsfika med L!
M:s prickar verkar ha börjat klia nu också, för natten till igår var hon hysterisk. TACK S för tips om Tavegyl som vi fått, vilket hjälpte henne att somna. Dock fick hon sova hos oss, och då sover inte jag.
Inatt har M sovit hela natten i sin säng och gick inte upp förrän halv 9. Hon ville inte gå upp när jag kom in vid 8 och hörde att hon var vaken. Hon berättade att kaninen var ledsen, så det var bäst att hon stannade i sängen med kaninen lite till. ALLT det kunde hon förstås inte säga, man får pussla lite i alla orden som kommer. Vi hade det ganska mysigt i morse och vid 11 kom vår räddande ängel - min mamma! Nu har hon dykt ner här för att stanna. I alla fall ett ganska bra tag, och vi hoppas att bebisen förstår att det är läge att komma ut nu, när mormor är på plats! Så idag har jag legat och läst en bok sedan mamma kom. Underbart och mycket välbehövligt i snörvelland! Nu är de ute och leker i snön och matar fåglarna och åker vagn. Det känns verkligen jättebra att M får så mycket uppmärksamhet och får komma ut lite på dagarna också! Stackars barn att vara hemma med en sjuk och ynklig mamma...
Jag hoppas verkligen att bebisen kommer ut nu, jag struntar i J:s utbildning i helgen. Jag vill ha ut bebis! Jag kan ju alltid hoppas att det faktum att mamma finns på plats för M gör att jag slappnar av och alltihop sätter igång. För springa i trappor orkar jag inte just nu....
M:s prickar verkar ha börjat klia nu också, för natten till igår var hon hysterisk. TACK S för tips om Tavegyl som vi fått, vilket hjälpte henne att somna. Dock fick hon sova hos oss, och då sover inte jag.
Inatt har M sovit hela natten i sin säng och gick inte upp förrän halv 9. Hon ville inte gå upp när jag kom in vid 8 och hörde att hon var vaken. Hon berättade att kaninen var ledsen, så det var bäst att hon stannade i sängen med kaninen lite till. ALLT det kunde hon förstås inte säga, man får pussla lite i alla orden som kommer. Vi hade det ganska mysigt i morse och vid 11 kom vår räddande ängel - min mamma! Nu har hon dykt ner här för att stanna. I alla fall ett ganska bra tag, och vi hoppas att bebisen förstår att det är läge att komma ut nu, när mormor är på plats! Så idag har jag legat och läst en bok sedan mamma kom. Underbart och mycket välbehövligt i snörvelland! Nu är de ute och leker i snön och matar fåglarna och åker vagn. Det känns verkligen jättebra att M får så mycket uppmärksamhet och får komma ut lite på dagarna också! Stackars barn att vara hemma med en sjuk och ynklig mamma...
Jag hoppas verkligen att bebisen kommer ut nu, jag struntar i J:s utbildning i helgen. Jag vill ha ut bebis! Jag kan ju alltid hoppas att det faktum att mamma finns på plats för M gör att jag slappnar av och alltihop sätter igång. För springa i trappor orkar jag inte just nu....
Blogg i väntans tider...
Det får nästan bli så. En blogg om dagen. Bara för att jag går här och väntar liksom. Idag har jag varit duktig och tagit emot hjälp. Jag gör mig lätt till martyr och tycker att jag fixar allt och "tänk inte på mig" och så vidare. Men inte idag. BRA MATILDA! Så idag har M varit hos sin gammelfarmor och gammelfarfar mellan 10 och 15. Där får hon all uppmärksamhet och kärlek hon behöver och jag får göra det jag behöver som bäst just nu - vila. Göra ingenting! Så under tiden jag var ensam idag har jag sovit. Sover som bäst på dagen. Värsta bakfyllesömnen. Kanske för att jag är så vaken på nätterna fram och tillbaka och upp och ner. Sedan slängde jag ihop en fiskgryta innan J kom och hämtade mig. Då hade han hämtat M också och vi åkte till J:s nyinflyttade mor ute i Bäckagård för att inspektera nya hemmet. Superfin lägenhet verkligen! Men SÅ icke-avundsjuk jag blir på att flytta. Fy alltså. Kartonger, kartonger, kartonger. Jag blev trött bara av att vara där. Men det var trevligt och M fick ännu mer uppmärksamhet. Bra där! Jag som mamma räcker inte till. Jag vill byta roll med M nu. JAG vill sitta i J:s knä och gnälla. Men icke. På hemvägen hämtade vi Tavegyl som snälla farbror doktorn skrivit ut till vår lilla prickiga korv som trots allt verkar *peppar peppar* ha klarat sig lindrigt undan. De värsta kopporna sitter i hårbotten och hon verkar inte ha upptäckt dem än. Vi får hoppas det fortsätter så.
Kvällen har gått till de vanliga rutinerna. Gröt, nattning, mat. Fast lite guldkant har vi haft nu, jag och ällingen. Alfapet och opera minsann! DET, mina vänner, är livskvalitet! (och marängswiss då, men det kanske är överflödig information...)
Vad bebisen beträffar verkar den trivas förträffligt INNE i magen och det kanske är bra då J har kontrollant hos sig på slutpraktiken imorgon, möte för examensarbete på fredag samt HBK-utbildning lördag-söndag. Så det planerade datumet, alltså på måndag, hade inte varit så dumt. EN dag i taget... För övrigt drömmer jag om jobbet och mina (gamla) elever... Lite sorgligt.
Kvällen har gått till de vanliga rutinerna. Gröt, nattning, mat. Fast lite guldkant har vi haft nu, jag och ällingen. Alfapet och opera minsann! DET, mina vänner, är livskvalitet! (och marängswiss då, men det kanske är överflödig information...)
Vad bebisen beträffar verkar den trivas förträffligt INNE i magen och det kanske är bra då J har kontrollant hos sig på slutpraktiken imorgon, möte för examensarbete på fredag samt HBK-utbildning lördag-söndag. Så det planerade datumet, alltså på måndag, hade inte varit så dumt. EN dag i taget... För övrigt drömmer jag om jobbet och mina (gamla) elever... Lite sorgligt.
Prick, prick, prick...
Jaha, då har vi vattkoppor på det här stället då... I och för sig inte helt förvånande med tanke på att det går som en galopperande epidemi på M:s förskola... Igår när hon kom hem hade hon en liten i pannan. Idag på förmiddagen såg hon ut såhär...
och nu ikväll hade hon en si sådär 6 i ansiktet, 10 i huvudet, 8 på ryggen och några på magen. Det känns både bra och dåligt. På +sidan är att hon ju ändå ska ha det, någon gång, och då är det lika bra att få det gjort. ÄN SÅ LÄNGE är hon inte påverkad av det, och det är ju skönt. Ingen av oss behöver heller ta ledigt för att vara hemma med henne eftersom att jag ändå är hemma. För att nämna några fördelar. På -sidan är så klart att jag ska tänkas föda vilken dag som helst och behöver ha en frisk storasyster! Men se, fördelarna väger över. Det gäller att vara positiv... Säger hon som led igenom dagen igår och idag tills J kom hem.... hehe. Dagen idag har nämligen varit väldigt lång! J hade praktik från 8 - 18 och jag är OTYMPLIG och öm hela jag. Men nu är han på plats igen, och det jobbiga är glömt.
Jag har varit hos barnmorskan idag, för sista gången innan bebis hoppas vi. Allt såg bra ut. Bebisen är fixerad och hjärtljuden låg på 130 slag / minut. Tjock är jag, som sig bör...
Nu är vi i vecka 40 och på måndag är det över. Ska det vara... Spännande värre. Funderar på badet nu... hmm...
och nu ikväll hade hon en si sådär 6 i ansiktet, 10 i huvudet, 8 på ryggen och några på magen. Det känns både bra och dåligt. På +sidan är att hon ju ändå ska ha det, någon gång, och då är det lika bra att få det gjort. ÄN SÅ LÄNGE är hon inte påverkad av det, och det är ju skönt. Ingen av oss behöver heller ta ledigt för att vara hemma med henne eftersom att jag ändå är hemma. För att nämna några fördelar. På -sidan är så klart att jag ska tänkas föda vilken dag som helst och behöver ha en frisk storasyster! Men se, fördelarna väger över. Det gäller att vara positiv... Säger hon som led igenom dagen igår och idag tills J kom hem.... hehe. Dagen idag har nämligen varit väldigt lång! J hade praktik från 8 - 18 och jag är OTYMPLIG och öm hela jag. Men nu är han på plats igen, och det jobbiga är glömt.
Jag har varit hos barnmorskan idag, för sista gången innan bebis hoppas vi. Allt såg bra ut. Bebisen är fixerad och hjärtljuden låg på 130 slag / minut. Tjock är jag, som sig bör...
Nu är vi i vecka 40 och på måndag är det över. Ska det vara... Spännande värre. Funderar på badet nu... hmm...
Söndagsblogg good bye!
Nu är det söndag hela veckan! Så nu får det bli som det blir med bloggandet. Alltså inte alltid låst till en viss dag. Det är med en väldigt märklig känsla jag sitter framför datorn hemma en måndag 10:47 och bloggar. Jag har alltså jobbat färdigt nu. Det kändes mest skumt i fredags, och för övrigt kändes det som vilken fredag som helst. Förutom det fina tal rektorn höll till mig när han överlämnade världens orkidé. Och tårtan till eftermiddagsfikat hörde ju inte heller till vanligheterna. En del elever satt och väntade på mig för att säga hejdå när jag gick hem. Det är ju det som är det värsta med yrken som t.ex. lärare. Att jag jobbar med människor! Människor som jag vant mig vid att se varje dag! Och helt plötsligt kommer jag inte att göra det. DEM kommer jag att sakna! Det är ensamt att gå hemma. Jag behöver det sociala i att träffa många olika människor, även sådana jag kanske inte umgåtts med om jag fått välja. Det är ju av dem man lär sig mest känns det som ibland. Men, men. Nog om det.
Helgen här har varit väldigt, väldigt skön! Ingenting inplanerat egentligen. I lördags hade J träning och då fick M vara hos J:s farmor och farfar. Detta upplägg har vi kört med nu i två veckor. Tradition nu! Det är väldigt skönt att få några timmar andrum hemma i fred när jag är så här stor, öm och otymplig. När de kom hem hade jag längtat efter dem båda två! Efter mellanmålet gick vi ut med M på pulka och tittade in till J:s pappa. M fick leka med nyhetens behag till pappas gamla leksaker, J fick se Liverpool och jag fick sitta still i fred i soffan. Inte helt fel.
Igår gjorde vi inte mycket. Det är märkligt hur behoven man har förändras efter situation. Mitt behov nu: vara nära, nära J hela, hela tiden. Och bara vara! Så det gjorde vi igår. Förutom att vi var iväg en liten runda på Chilli och köpte grytor och på Brio för att inhandla en ny väska till M. En väska att ha alla hennes (mina gamla) pixiböcker i. Vi fick lite dropinfikabesök också i form av J:s mor och bror. Alltid trevligt trots mitt skick. Inatt har M sovit PÅ mig från klockan 2. Varför inte liksom... Och från och med idag är hon alltså ett 15-timmars-barn på förskolan. TACK för att J kunde lämna henne idag, så jag slapp... En lägesrapport angående mitt skick då. Så länge jag är still, helt still, är allt bara bra. Då är jag bara brakförkyld och har sällskap i magen. Men så fort jag ställer mig upp är jag 100 år gammal och kan inte göra någonting utan att bli helt nedslagen av min begränsning. Idag bestod dagens träningspass i att ta på mig strumporna. Därför bävar jag lite för dessa dagar då jag ska vara hemma med M... Hade det inte varit för J:s slutpraktik hade han ju haft mer tid, men icke. Jag vet att jag är bortskämd med att ha en student till man, för hade han jobbat som vanligt folk hade han ju varit hemma ännu mindre. Jag ska försöka se det så. Jag tänker inte heller klaga mer, för det som skrivs ner blir sanning. "The secret"... ;)
Dagen idag går till att njuta av tillvaron utifrån mitt utgångsläge. Läsa lite, lösa lite korsord, spela lite piano. Och beträffande vad jag gör när jag gör "ingenting"... Jag spela Yatzy med mig själv...
Helgen här har varit väldigt, väldigt skön! Ingenting inplanerat egentligen. I lördags hade J träning och då fick M vara hos J:s farmor och farfar. Detta upplägg har vi kört med nu i två veckor. Tradition nu! Det är väldigt skönt att få några timmar andrum hemma i fred när jag är så här stor, öm och otymplig. När de kom hem hade jag längtat efter dem båda två! Efter mellanmålet gick vi ut med M på pulka och tittade in till J:s pappa. M fick leka med nyhetens behag till pappas gamla leksaker, J fick se Liverpool och jag fick sitta still i fred i soffan. Inte helt fel.
Igår gjorde vi inte mycket. Det är märkligt hur behoven man har förändras efter situation. Mitt behov nu: vara nära, nära J hela, hela tiden. Och bara vara! Så det gjorde vi igår. Förutom att vi var iväg en liten runda på Chilli och köpte grytor och på Brio för att inhandla en ny väska till M. En väska att ha alla hennes (mina gamla) pixiböcker i. Vi fick lite dropinfikabesök också i form av J:s mor och bror. Alltid trevligt trots mitt skick. Inatt har M sovit PÅ mig från klockan 2. Varför inte liksom... Och från och med idag är hon alltså ett 15-timmars-barn på förskolan. TACK för att J kunde lämna henne idag, så jag slapp... En lägesrapport angående mitt skick då. Så länge jag är still, helt still, är allt bara bra. Då är jag bara brakförkyld och har sällskap i magen. Men så fort jag ställer mig upp är jag 100 år gammal och kan inte göra någonting utan att bli helt nedslagen av min begränsning. Idag bestod dagens träningspass i att ta på mig strumporna. Därför bävar jag lite för dessa dagar då jag ska vara hemma med M... Hade det inte varit för J:s slutpraktik hade han ju haft mer tid, men icke. Jag vet att jag är bortskämd med att ha en student till man, för hade han jobbat som vanligt folk hade han ju varit hemma ännu mindre. Jag ska försöka se det så. Jag tänker inte heller klaga mer, för det som skrivs ner blir sanning. "The secret"... ;)
Dagen idag går till att njuta av tillvaron utifrån mitt utgångsläge. Läsa lite, lösa lite korsord, spela lite piano. Och beträffande vad jag gör när jag gör "ingenting"... Jag spela Yatzy med mig själv...
Bildblogg
Lite blogg hemifrån för en gång skull... Efter en kväll som började illa men artade sig riktigt bra till slut! M tycker inte det är roligt att sova på kvällen. Det går bra så länge man sitter hos henne och sjunger, men när jag sjungit i en timme kan jag varken andas eller komma på sånger längre. Så då slutar det med att hon gallskriker och jag är arg. Samtidigt som jag tycker synd om henne! Men idag fick hon skrika. Hon slutade i och för sig efter en si sådär 8 minuter, men det gör ont i mammahjärtat! Trots att jag var arg. Och trött! Utgångsläget just nu är att allt är jobbigt. Att stå upp, att gå, att sitta, att ligga. Ska man dessutom göra något annat, t.ex. diska, ta på sig skorna, klä på M, så blir det snäppet värre. MEN jag har ett val... eller? I vilket fall som helst fick vi en väldigt, väldigt mysig kväll efter att M somnat. Vi åt god mat i köket. Jag älskar att äta i köket, för då sitter man mitt emot varandra, ser varandra, och pratar med varandra! Sedan spelade vi kort och jag var tvungen att ta en portion av det jag har dille på denna graviditet, nämligen:
(banan, maränger och vispad grädde med kakao i)
Dessutom är det ju perfekt när man kan ha tallriken på magen!
Också vann jag på kort, så kvällen blev verkligen till belåtenhet till slut! Annars har dagen idag varit helt okej. Det var ett träningspass att dra M i vagn på oplogade cykelvägar med snövallar lite här och där tvärs över vägen till dagis i morse kan jag säga. På jobbet hände lite av varje, men jag hade tid att slösurfa rätt ordentligt (hann ju t.o.m. blogga...). Imorgon är det min sista dag! Jag börjar förstå det nu. Det känns märkligt! Att livet där fortsätter som vanligt, medan det tar stopp här. Eller paus i alla fall, innan det nya livet tar vid.
Lovade lite bilder från födelsedagshelgen förresten, här kommer några...
Stor lillasyster i storebrors knä...:
En titt ner till havet är ett måste för Smålänningar som kommer hit...:
Också lite allmän kaos när vi bänkade oss framför nostalgifilm på tv bestående av mamma och pappas gamla "stumfilmer" som nu blivit brända till dvd...
Mycket folk blev det. Och jag lyckades vara trevlig i princip hela dagen! Kryss i taket!
Nu blir det sängen för min del. Jag sover inte på nätterna nu. Men jag vilar ju i alla fall. Och det är skönt att känna att det inte är någon annan som bestämmer att jag ska vara vaken, utan att jag bara inte kan sova p.g.a. diverse krämpor och taskigt utgångsläge gällande att hitta någon ställning som går att sova i över huvud taget. Rent gravidmässigt mår jag som jag gjort de senaste två veckorna. Ont överallt, sammandragningar rätt så regelbundet och diverse smärtsamma förvärkar. Det gäller bara att stå ut helt enkelt. Än har jag inte tröttnat...
(banan, maränger och vispad grädde med kakao i)
Dessutom är det ju perfekt när man kan ha tallriken på magen!
Också vann jag på kort, så kvällen blev verkligen till belåtenhet till slut! Annars har dagen idag varit helt okej. Det var ett träningspass att dra M i vagn på oplogade cykelvägar med snövallar lite här och där tvärs över vägen till dagis i morse kan jag säga. På jobbet hände lite av varje, men jag hade tid att slösurfa rätt ordentligt (hann ju t.o.m. blogga...). Imorgon är det min sista dag! Jag börjar förstå det nu. Det känns märkligt! Att livet där fortsätter som vanligt, medan det tar stopp här. Eller paus i alla fall, innan det nya livet tar vid.
Lovade lite bilder från födelsedagshelgen förresten, här kommer några...
Stor lillasyster i storebrors knä...:
En titt ner till havet är ett måste för Smålänningar som kommer hit...:
Också lite allmän kaos när vi bänkade oss framför nostalgifilm på tv bestående av mamma och pappas gamla "stumfilmer" som nu blivit brända till dvd...
Mycket folk blev det. Och jag lyckades vara trevlig i princip hela dagen! Kryss i taket!
Nu blir det sängen för min del. Jag sover inte på nätterna nu. Men jag vilar ju i alla fall. Och det är skönt att känna att det inte är någon annan som bestämmer att jag ska vara vaken, utan att jag bara inte kan sova p.g.a. diverse krämpor och taskigt utgångsläge gällande att hitta någon ställning som går att sova i över huvud taget. Rent gravidmässigt mår jag som jag gjort de senaste två veckorna. Ont överallt, sammandragningar rätt så regelbundet och diverse smärtsamma förvärkar. Det gäller bara att stå ut helt enkelt. Än har jag inte tröttnat...
Att göra ingenting...
Vad gör du när du gör "ingenting". Jag har nästan glömt bort. Förmodligen för att jag nästan aldrig har chansen att göra "ingenting", eller kanske för att det jag gör när jag gör "ingenting" är saker jag helt plötsligt är mycket mer än "ingenting". Att sitta vid datorn, ta en dusch eller bad, läsa en bok, var för mig i mitt förra liv att göra "ingenting". Idag är det lyx-sysselsättning! Tänk vad livet förändras ändå. På bussen till jobbet idag satt jag och funderade vad jag kan tänkas hitta på när jag ska gå hem och M är på dagis. Kroppen sätter stopp för all tänkbar städ-och-plock-verksamhet, så det kan jag inte ägna mig åt. Så vad ska jag då göra... Vilket lyxproblem! Jag ska städa datorn. DET ska jag göra. Och läsa. Och se på film. Jäsa i soffan inför bebis. Vad gör du när du gör "ingenting"?
0, 5 och 14!
0 dagar till min födelsedag!!!!!!!!! Alltså, idag fyller jag år. Ja hopp, så var det med det. Födelsedag. Det känns ju som vilken dag som helst. Nästan. Jag fick en väldigt trevlig start på dagen då J kom in med partyhatt och sjöng med frukost på sängen efter att ha lämnat M på dagis. Sedan blev det en lång morgon hemma och samåkning till jobb. Dessutom är lilla mamma här och städar hela lägenheten och hämtar M tidigt idag. Skönt! Det är en bra födelsedag. Det bästa är nog att jag tillåter mig själv att inte göra någon nytta alls hemma idag. Bara för att det är min födelsedag! Hela helgen har gått till kalas, vilka jag ska redovisa här med bilder när jag bloggar hemifrån nästa gång...
5 dagar kvar att jobba... Det känns... surrealistiskt. Som jobbet är just nu kommer jag inte att sakna det, då jag inte vill ha ett administrativt jobb. Jag vill vara I "kaoset" och undervisningssituationen och inte utanför och titta på. Den delen av jobbet kommer jag inte att sakna. Den delen av jobbet jag kommer att sakna sörjde jag innan jul. Det jag kommer att sakna nu är själva skolan. Människorna, miljön och atmosfären. Jag trivs ju så vansinnigt bra här! Och när det går upp för mig att jag inte kommer att komma tillbaka hit (vad jag vet) kommer jag att sörja igen. Denna vecka har jag i alla fall liiiite lite grann att göra på jobbet. Nämligen vakta omprov vid tre olika tillfällen. Alltid något.
14 dagar kvar till beräknad bebis. Det känns också ganska skumt. Jag inser ju att jag inte kan gå runt och vara så här tjock hur länge som helst, och det tillkommer en ny smärta varje dag som visar på att det närmar sig, men ändå känns det inte som det är dags än. Det har ju gått så fort! Än så länge längtar jag inte ihjäl mig efter att få ut bebisen, även om jag är sjukt nyfiken på vem det är. Båda alternativen känns ganska tilltalande. Antingen får vi veta vem som bor i magen och bebisen kommer äntligen till oss eller får jag vara lite ledig och göra "vad jag vill" när M är på dagis och jag är hemma. Båda alternativen känns lockande. Men fråga mig imorgon igen, då kanske jag längtar ut bebisen... vem vet?! Angående bebisar vet jag hur många som helst som skulle/ska ha nu framöver och några som fått då... Alltid kul med de man gått gravid samtidigt som tycker jag. En liten lista kanske?:
Kusin Fanny: fick en dotter, Meja, i oktober
Josse: fick en son, Vincent, i november
Marlene: fick en son, Elwin, nyårsafton
Malin: fick en dotter, Lea, i januari
Och följande gör mig sällskap som gravida just nu:
Jag beräknad 8/2
Pernilla beräknad 11/2
Linda beräknad 17/2
Rebecka beräknad 20/2
Elisabeth beräknad ?/3
Elisabeth beräknad 1/5
Linda J beräknad 26/5
Sofia beräknad 31/5
Sandra ?/6
Jag har även två elever som väntar smått...
Det finns säkert många, många som jag glömt... och några som inte är officiella än. Snacka om babyboom! Eller råkar man bara befinna sig i den åldern då folk runt omkring skaffar barn....?
5 dagar kvar att jobba... Det känns... surrealistiskt. Som jobbet är just nu kommer jag inte att sakna det, då jag inte vill ha ett administrativt jobb. Jag vill vara I "kaoset" och undervisningssituationen och inte utanför och titta på. Den delen av jobbet kommer jag inte att sakna. Den delen av jobbet jag kommer att sakna sörjde jag innan jul. Det jag kommer att sakna nu är själva skolan. Människorna, miljön och atmosfären. Jag trivs ju så vansinnigt bra här! Och när det går upp för mig att jag inte kommer att komma tillbaka hit (vad jag vet) kommer jag att sörja igen. Denna vecka har jag i alla fall liiiite lite grann att göra på jobbet. Nämligen vakta omprov vid tre olika tillfällen. Alltid något.
14 dagar kvar till beräknad bebis. Det känns också ganska skumt. Jag inser ju att jag inte kan gå runt och vara så här tjock hur länge som helst, och det tillkommer en ny smärta varje dag som visar på att det närmar sig, men ändå känns det inte som det är dags än. Det har ju gått så fort! Än så länge längtar jag inte ihjäl mig efter att få ut bebisen, även om jag är sjukt nyfiken på vem det är. Båda alternativen känns ganska tilltalande. Antingen får vi veta vem som bor i magen och bebisen kommer äntligen till oss eller får jag vara lite ledig och göra "vad jag vill" när M är på dagis och jag är hemma. Båda alternativen känns lockande. Men fråga mig imorgon igen, då kanske jag längtar ut bebisen... vem vet?! Angående bebisar vet jag hur många som helst som skulle/ska ha nu framöver och några som fått då... Alltid kul med de man gått gravid samtidigt som tycker jag. En liten lista kanske?:
Kusin Fanny: fick en dotter, Meja, i oktober
Josse: fick en son, Vincent, i november
Marlene: fick en son, Elwin, nyårsafton
Malin: fick en dotter, Lea, i januari
Och följande gör mig sällskap som gravida just nu:
Jag beräknad 8/2
Pernilla beräknad 11/2
Linda beräknad 17/2
Rebecka beräknad 20/2
Elisabeth beräknad ?/3
Elisabeth beräknad 1/5
Linda J beräknad 26/5
Sofia beräknad 31/5
Sandra ?/6
Jag har även två elever som väntar smått...
Det finns säkert många, många som jag glömt... och några som inte är officiella än. Snacka om babyboom! Eller råkar man bara befinna sig i den åldern då folk runt omkring skaffar barn....?
Varje dag kan vara den sista...
Det låter inte helt optimistiskt jag vet. Jag ska förklara mig. Jag menar att varje JOBBdag kan vara den sista. Men nu sitter jag här idag igen och inser att idag är inte den sista jobbdagen. Det är dumt att vänta redan, jag ska inte vänta förrän den 8e februari, men jag kan inte låta bli. Det är nog en del i processen att man ska hinna vänta och ha riktigt tråkigt tills bebisen väljer att titta ut. Jag mår ändå rätt så okej. Så länge jag får göra det JAG känner för just nu på MITT sätt. Och om jag kan gå in i ett tyst rum och bara ligga rakt upp och ner en stund mellan varven. Kan man få tålamod intravenöst? I alla fall på hemmaplan? Igår var ändå en bra eftermiddag. När jag och M vandrat hem från förskolan (vi har samma tempo hon och jag när vi går, praktiskt! Så länge hon går åt rätt håll då...) hade vi riktigt mysigt. Hon var lugn och go och harmonisk och när jag lagade mat målade hon. När vi ätit badade hon badkar. Det är smidigt när man kan sätta henne i badet och göra annat själv. När J kom hem blev det hemmafrutiteln på och jag ställde mig och bakade frallor. Det vankas kalas i helgen nämligen. (Mer om det någon annan gång). Sedan blev jag stående där till klockan var nattning för M. När frallorna var i ugnen, M i sängen och J på stolen bredvid M:s säng sjungande "Blinka lilla stjärna" låg jag i sängen och tittade i taket. Tills klockan ringde och det var plåtbyte i köket. Sedan blev det åter sängen. Tills alla plåtar var färdiga. Då bråkade vi med M lite, som TOTALvägrade sova... Till slut, när hon insett hur tråkigt det är uppe på "natten" när det är mörkt och inga leksaker vill leka med henne, fick vi henne i säng. Till klockan 23. Så inatt har hon och jag delat kudde... Det är ganska mysigt med sällskap av henne när jag ändå inte sover. Kroppens sätt att vänja sig vid att vara vaken nattetid kanske... För övrigt tillkommer en ny smärta varje dag...
Helt utan anledning egentligen...
Det blir lite söndagsblogg i alla fall. Helt utan anledning nu när jag bloggar lite hipp som happ. Det känns i alla fall bra att avsluta veckan som vanligt. Så kanske jag är på lite bättre humör när jag dalar ner i sängen om en stund. För nu är jag ilsk. Aggressiv och på dåligt humör och irriterad för allt och ingenting. "Hormoner" Jo tack. Det får stå i hur många gravidböcker som helst att man är på dåligt humör och deprimerad på slutet, det blir ju inte bättre för det... Inställning var det ja! Jag ska nog ta och titta tillbaka på mitt inlägg om min filosofi. Slutsats om jag tänker efter: Gå och lägg dig och hoppas allt känns bättre när du vaknar imorgon!
Veckan som varit har varit bra över lag. Riktigt mysig emellanåt:
Helgen har varit... lite småseg faktiskt. Vi har inte haft något speciellt inplanerat utan det har blivit som det blivit och då blir det ofta bara som det blir. Precis! M har tjurat VARJE kväll och ill-vägrat somna vilket inneburit NOLL vuxentid för bara oss.
Inklusive ikväll. Eller nu sover hon i och för sig, men det gör jag också om en stund, så det känns som skit samma. Igår hade vi en helt oplanerad familjär dag där J:s bror, farmor och farfar intog förmiddagen och J:s pappa och bror eftermiddagen. Efter att vi ätit där lämnade jag kvar den positiva delen av min familj och gick hem och la mig i badet. Hur länge som helst. Det behövdes! För huvudet. Idag hade jag och M myspysigt besök på förmiddagen av M:s kille W. M ville kramas och hålla handen hela tiden, W var mer skeptisk. Som det brukar helt enkelt ;) Eller? I eftermiddag har jag bara tjurat. Mest för att jag är så begränsad, inte orkar någonting alls och vill för mycket. Men imorgon drar en ny vecka igång, det ser vi fram emot! Kanske blir det lite blogg från jobbet, vem vet. Det blir i alla fall en dag i taget, för det är slitigt nu. Framförallt när jag är ensam med M vilket jag är lite då och då den här veckan. Hoppas din vecka blir till belåtenhet! Rennie, nässpray och sängen, here I come!
Blogg, blogg trots dagens namn
En liten blogg såhär igen trots att det är onsdag och allt! Liten lägesrapport. Vår "nya" vardag är här. Eller egentligen är det ju bara en mellanlandning och det mesta känns allmänt skumt. Jag jobbar, men ändå inte. Jag är på jobbet de tider då jag skulle haft lektion om jag hade jobbat "på riktigt". All min energi går åt att gå upp på morgonen, klä på mig, ge mig ut och iväg och hålla mig pigg och glad på jobbet. När jag kommer hem är jag helt färdig! Detta har resulterat i en middagslur på en timme när jag kommer hem, både igår och idag. Min stackars lista hänger på kylskåpet, och det lär inte bli någonting gjort av det de dagar jag är på jobbet först, det inser jag nu! Tänk vad mycket smidigare det var att vänta första barnet! Nu vill jag ju gosa och busa med M så mycket det går och så mycket orken tillåter. J:s situation är inte heller helt ultimat. Han är mitt emellan en massa grejer. Dels håller han på att avsluta en c-uppsats med opponering imorgon, dels jobbar han och dels börjar hans slutpraktik på måndag. Mest av allt hade han behövts här hemma och bara tagit hand om mig, tycker jag! haha. Men han gör det så gott han kan tiden som är över. Igår när jag kom hem från jobbet, lagom sliten, fick han fram mina tårar, som sällan visar sig kan jag säga. Hur? Såhär:
Jag kände verkligen att "Ja, jag är verkligen VÄRD dessa!" och det var en härlig känsla. Man orkar lite mer helt plötsligt.
Nu är han iväg på fotboll och M sover. Tror jag. Vi har ju börjat med ny nattningsrutin och den verkar ha satt sig, så nu får vi ha kvällarna lite mer i fred. Skönt! Inte för att jag orkar göra så mycket då, men jag kan ju alltid sitta här! Eller framför tv:n eller något. Igår kväll hade jag systrarna H här till exempel. De fick lite nybakade frallor och vi hade allmänt mysigt. Skönt att träffa lite folk och inte bara vara mamma/fru/kollega utan lite "sig själv" också. Annars händer det inte så mycket på det här stället just nu, jag försöker hålla mig flytande mest. Vilar så mycket som är möjligt, njuter av M och av att vara gravid. Snart är jag ju inte det längre. Här kommer förresten lite bilder från i helgen! Istället för att jag ska sitta här och skriva massa utfyllnad ;)
Stor mage och liten mage. Trevliga fre-lörd-besöket måste ju publiceras på bild! Efter att L varit här och lekt med M:s docka var den helt plötsligt intressant att leka med... Här sitter de och pussas på en filt. *söta*
M och "moster" A läser bok.
Slutligen några bilder från L:s fotografförsök:
Jag kände verkligen att "Ja, jag är verkligen VÄRD dessa!" och det var en härlig känsla. Man orkar lite mer helt plötsligt.
Nu är han iväg på fotboll och M sover. Tror jag. Vi har ju börjat med ny nattningsrutin och den verkar ha satt sig, så nu får vi ha kvällarna lite mer i fred. Skönt! Inte för att jag orkar göra så mycket då, men jag kan ju alltid sitta här! Eller framför tv:n eller något. Igår kväll hade jag systrarna H här till exempel. De fick lite nybakade frallor och vi hade allmänt mysigt. Skönt att träffa lite folk och inte bara vara mamma/fru/kollega utan lite "sig själv" också. Annars händer det inte så mycket på det här stället just nu, jag försöker hålla mig flytande mest. Vilar så mycket som är möjligt, njuter av M och av att vara gravid. Snart är jag ju inte det längre. Här kommer förresten lite bilder från i helgen! Istället för att jag ska sitta här och skriva massa utfyllnad ;)
Stor mage och liten mage. Trevliga fre-lörd-besöket måste ju publiceras på bild! Efter att L varit här och lekt med M:s docka var den helt plötsligt intressant att leka med... Här sitter de och pussas på en filt. *söta*
M och "moster" A läser bok.
Slutligen några bilder från L:s fotografförsök:
Vändningsförsök imorgon!
...om jag ser till hur det var förra graviditeten. Då var det vändningsförsök av bebis som imorgon. Det känns lite skumt att sätta denna graviditet i samma form som förra. Jag tyckte och trodde det var nära till förlossning när vi vänt M. Bör jag tycka det nu också? Nu ligger bebisen åt rätt håll och allt verkar än så länge vara precis som det ska, så förhoppningsvis blir inte de sista 4 veckorna lika långa och jobbiga som de sista 4 veckorna var förra gången. Tiden är skum. Finns det tidsfilosofer? Jag funderar på att bli en sådan. Tiden just nu. Jag vill att tiden ska gå låååååååååååååååångsaaaaaaaaaaaaaaaamt så att jag hinner vara "i fred" i mig själv, njuta av M och J "i fred". Samtidigt vill jag att tiden ska gå fort så jag får veta vem det är som bor där inne! Men då vet jag ju samtidigt, vilket jag inte visste förra gången, att hela världen vänds upp och ner! Och ur det perspektivet får tiden gärna gå långsamt. Nä, jag vet inte. Det är tur att det inte går att påverka tiden. Att den får göra som den vill.
Jag sitter numera på jobbet och innehar någon form av administrativ tjänst. Det påminner lite om när jag jobbade på dataföretag och skrev manualer. Det är ungefär samma innehåll på dagarna, fast här är tusen gånger roligare med allt folk och spring. Lite taipei emellan varven och bloggning då... Jag har att göra, men det känns också skumt att inte veta HUR lång tid jag har på mig att göra det jag ska. Bebisen skulle ju i princip kunna titta ut när som helst och då bör jag vara färdig. Men om jag blir färdig idag, och bebisen väljer att vänta på nästa månad, vad ska jag då göra resten av min födelsedagsmånad?
I helgen hade vi massa härligt besök. L, C och söta E var hos oss fredag till lördag och söndagen förgylldes av bror med flickvän. Jättetrevligt! Om jag hade bloggat hemifrån nu, hade jag haft massor av bilder att lägga ut, men på den här datorn har jag inte det tyvärr. De får komma i nästa inlägg. Vi hade nämligen lite fotograf-ateljé hemma när L ändå hade med sig fin kamera och de bilderna bara måste jag få dela med mig av! Ni får hålla till godo med en bild än så länge...:
Idag hade jag för övrigt en väldigt "rolig" bussresa till jobbet. "Snabbussen" tog en halvtimme in till stan och vi konstaterade efter att det ramlat bort bitar från bussen, den tagit helt fel väg och stannat på stationer som inte var hållplatser, att busschauffören nog gått till fel jobb idag.
Jag sitter numera på jobbet och innehar någon form av administrativ tjänst. Det påminner lite om när jag jobbade på dataföretag och skrev manualer. Det är ungefär samma innehåll på dagarna, fast här är tusen gånger roligare med allt folk och spring. Lite taipei emellan varven och bloggning då... Jag har att göra, men det känns också skumt att inte veta HUR lång tid jag har på mig att göra det jag ska. Bebisen skulle ju i princip kunna titta ut när som helst och då bör jag vara färdig. Men om jag blir färdig idag, och bebisen väljer att vänta på nästa månad, vad ska jag då göra resten av min födelsedagsmånad?
I helgen hade vi massa härligt besök. L, C och söta E var hos oss fredag till lördag och söndagen förgylldes av bror med flickvän. Jättetrevligt! Om jag hade bloggat hemifrån nu, hade jag haft massor av bilder att lägga ut, men på den här datorn har jag inte det tyvärr. De får komma i nästa inlägg. Vi hade nämligen lite fotograf-ateljé hemma när L ändå hade med sig fin kamera och de bilderna bara måste jag få dela med mig av! Ni får hålla till godo med en bild än så länge...:
Idag hade jag för övrigt en väldigt "rolig" bussresa till jobbet. "Snabbussen" tog en halvtimme in till stan och vi konstaterade efter att det ramlat bort bitar från bussen, den tagit helt fel väg och stannat på stationer som inte var hållplatser, att busschauffören nog gått till fel jobb idag.
NU är verkligheten här... eller?
Det känns inte så, trots att jobbet hoppade igång idag. Fast det är klart, inga elever - ingen verklighet. De kommer på måndag. Kanske mer verklighet då? Fast jag tror det kommer känns skumt hela januari. Jag har ju liksom inte min plats längre. Jag kommer säkert att känna mig ganska överflödig. Det blir en administrativ tjänst för mig månaden ut. Eller tills bebisen behagar tröttna på att vara inne i min mage. Risken finns att månaden blir lååååååååååååååång. Jag pendlar mellan "Shit, bebisen kommer när som helst" och "Bebisen kommer aaaaaaaaaaaldrig komma ut", så det känns trots allt väldigt bra att ha något att göra under tiden vi väntar. Idag var vi på förlossningen och pratade igenom hur vi vill ha det. Det var nog nyttigt att få känna att det i alla fall närmar sig! 32 dagar kvar till utsatt datum idag.
Bloggar förresten för första gången från nya datorn. Det känns trevande okej, om det kan kännas så... Vi ska nog komma överens till slut, hoppas jag...
Ja, vad har annars hänt sedan sist, mer än att jag börjat jobba...? "Sist", det var väl i förrgår eller till och med igår va? Hehe... Tänkte mest leverera lite bilder. M och hennes kille W var ju ute och åkte pulka igår. Så söta, fast det var nog mer vi mammor som tyckte det var mysigt trots stora magar...
Igår eftermiddag var jag lite duktig och städade barnens garderob, och M var i sitt esse och "hjälpte till" på sitt lilla sätt. När bebisens täcke kom fram ville hon testa det. Hon bäddade ner sig på golvet helt enkelt. Söta!
Av någon anledning leker M jättebra själv när både jag och J är hemma, vilket känns lite ironiskt, men det är väldigt kul att se! Jag bara måste visa söta henne när hon skulle ut och köra vagn igår...
Ja ja. Nu kom J ut från M:s rum efter en timmes nattning, så nu blir det varma mackor. Igår kväll, i badet, lovade jag mig själv att jag från och med nu, efter 20:00 inte FÅR göra någon som helst nytta. Typ städa, plocka, jobba... Och det tänker jag hålla! Jag ska vila och ladda inför bebis nu... Så; Mot soffan!!!
