Brinna ut?

I´ve got issues…

 

Mitt problem är att jag gillar mitt jobb. Jag älskar mitt jobb. Varför det är ett problem? Jo, när jag gillar något går jag all in. Jag vill. Jättemycket. Jag ger hela mig. Hela tiden. Till 100%.

 

Du som inte gillar ditt jobb har lätt för att säga att jag ska ta det lugnare, tagga ner, inte lägga ner min själ i allt jag gör o.s.v. Men det är ungefär som att säga till en konstnär att inte måla det finaste hon kan. Eller en sångare att inte sjunga sitt bästa. Eller en VM-finalist att inte satsa allt.

Jag vet. Jag är bara lärare. Men jag gillar mitt jobb. Jag älskar det. Jag vill göra allt och lite till.

 

Jag var så nöjd över mina utvärderingar i juni. ”Bästa läraren”. ”När du pratar VILL alla lyssna”. o.s.v. Smickrande. Men det är ganska tufft att leva upp till det. När eleverna kommer tillbaka nu efter sommaren och redan första lektionen lovordar. ”Jag är så glad att vi får ha dig hela trean också!!!” 

På ett vis kanske det är enklare att göra ett dåligt jobb och vara illa omtyckt. Då har du inte något att leva upp till.

 

Det kostar att ligga på topp. Så är det. Problemet med att älska sitt jobb är att jag säger ”ja tack” och ”jag kan” och ”det fixar jag”. För att jag vill. Vad får jag för det? Fina utvärderingar. Ja. Vad vill jag ha för det? Ingen aning. Kicken av en bra lektion?

 

För att bli utbränd måste du ha brunnit. Jag vill brinna. Men utan att brinna ut. Det är där ordet snällvisk kommer in i bilden. Jag vet vad jag måste för att fortsätta brinna. Utan att brinna ut. För att ha virke och bränsle nog för lång tid fram över. Jag vet det.

 

Just nu är jag bara trött. För att jag älskar det jag gör. Och för att mitt och Jimmys schema hänger jämte varandra på kylen och 7 av hans lektioner är fotboll. Där de är minst 2 lärare.

 

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0