tildisen

”Det är en världslig sak”. Det finns något att lära av varje barnfilm. Världsliga saker, det vi oroar oss för mest av allt egentligen, det är Karlsson på taket expert på att ignorera. ”Äh! Det är en världslig sak”. När ångmaskinen går sönder eller vad det nu kan vara.

Jag läste i en sådan där snabbundersökning på aftonbladet.se inledningsvis på det nya året att det som svenska folket (nå väl, de som tagit sig tid att klicka i ett svar på undersökningen) mest av allt önskade för 2015 var ”att få vara frisk”. Inte tjäna pengar. Inte resa en massa. Inte skaffa nytt jobb. Och allt vad det nu fanns att välja på. Att få vara frisk. Det är ingen världslig sak. Men det förstår man inte förrän man är sjuk.

Igår gick vår bil sönder. Det är en världslig sak. Oavsett vad det kostar, är det fortfarande en världslig sak. Vi behöver mer perspektiv på livet och allt det rymmer. Jag behöver det!

Vår bil får gå sönder varje dag bara vi får vara friska.

Det är ganska märkligt. Livet. Vi kan skaffa oss i princip allt vi någonsin vill ha, mer eller mindre. Men det som är värt mest av allt, det har vi inte vett att uppskatta. Det tar vi för givet. Goda relationer. Glädje. Hopp.

Fjärde halsflussen på ett halvår. Det är ingen sjukdom värd att klaga över i jämförelse med vad som finns att ”välja på”, men det är tillräckligt för att ge lite perspektiv på tillvaron. 

 Ju bättre vi har det, desto mer kräsna blir vi. Och det skrämmer mig. De visar en reklam på tv om ett bantningspulver. Man kan gå ner jättemycket i vikt av det och man behöver inte ens röra ut det i vatten. De visar en reklam på tv om ett litet barn som lider av sådan undernäring att barnet förmodligen inte är vid liv den dag då jag ser hen i tv-rutan.

Världen är upp och ner. Bantning är en världslig sak. Det där barnet är det inte.

Jag är elev nu. Jag har alldeles för mycket att göra. Ändå sitter jag här och skriver.