Ingen kommentar...
Jodåsåatt eh... Full fräs och igång med allt igen! Nu känner man att man lever vill jag lova. Var så vansinnigt uppåt och i fas i måndags, men det sket sig rätt snabbt... Jobbet tar verkligen aldrig slut! Varenda liten minut som jag planerar är så värdefull, så minsta lilla sak som dyker upp raserar snabbt kan jag säga. Både igår och idag. Igår satt jag på jobbet halv 7 till 6, sedan blev det kören och jag kom hem halv 9 igår kväll. Inte i ett helt fördelaktigt skick. Ramlade i säng i princip direkt och såg fram mot en god natts sömn. Trodde jag. Halv 12 till halv 3 var M vaken. Den tid på natten jag helst aldrig upplever. Inte vaken i alla fall. Jag var så trött så jag grät och bäddade till slut ner mig i gästrummet. Varför inte liksom. Fyra timmar senare ringde klockan, och det kändes väl ungefär som att någon drev med mig. Men upp kom jag, och ut i 2 minus på cykel 20 minuter kom jag också, och där någonstans vaknade jag nog. Tror jag. Fullspäckad dag på jobbet med fyra lektioner av fyra möjliga exklusive massa problem som egentligen ligger utanför lärarens roll samt miljoner med saker som ska rättas. Jag blir aldrig färdig! Släppte allt 20 i 4 i alla fall och begav mig hemåt eftersom att jag skulle hämta M. Det börjar ta emot att cykla nu faktiskt med mage och vinterkläder och allt. Men, men. Eftermiddagen har jag ägnat helt åt att mysa och njuta av min underbara dotter som jag inte träffade över huvud taget igår. Nu när hon somnat och J kommit hem från sin dag ska jag sätta mig och.... just det, rätta prov och planera lektioner...
Insåg nyss att jag gått med tröjan bakochfram hela dagen. Det är väl en rätt bra summering på i vilket skick jag befinner mig i för tillfället. EN dag i taget... EN dag i taket... taget!
Från en verklighet till en annan!
Sitter här med lite tid som damp ner från himlen i form av en man som söver en dotter och en mamma som just åkt hem till Småland. Var ska jag börja tycks? Är hemma från Grekland. Tillbaka i verkligheten, min svenska verklighet. Från en till en annan. Från en verklighet bestående av gudomlig frukostbuffé, typ 2 beslut om dagen (vad gör vi idag/vad äter vi ikväll/vilken drink (glass för min del) blir det till efterrätt/bada nu eller senare), värme, sol, mycket kärlek, mycket kvalitétstid och bara glassa till en verklighet med en klocka som ringer 6:10, mycket kläder, havregrynsgröt till frukost och 200 beslut i minuten. Så kan det vara. Vet inte vilken verklighet jag tycker bäst om, men hoppet däremellan är tungt. Hur orkar folk? är den stående frågan när jag kommer hem vid halv 5-tiden och vill göra så mycket men orkar så lite. Anyway.
Grekland.
Vi har njutit och njutit och njutit och njutit. Av allt man njuta av ska. Väder, människor, mat, dryck (glass), varandra, livet, den kommande bebisen som försökt sparka sig hem till Sverige o.s.v. Vi bodde på ett 4-stjärnigt hotell mitt inne i Rhodos stad och varje dag var som en klarblå himmel, vilket vi också såg varje dag. Den blå himlen alltså. Det enda molnet på vår lilla himmel i vår lilla surrealistiska bubbla var saknaden av M. Det gick bra de flesta dagarna, förutom en, då jag tillät mig att bryta ihop lite smått framför foton och film på mobilen av hennes första steg... Men det gick över till slut. Visste ju att hon hade det bra här hemma med sin mormor. Inga direkta anekdoter intressanta nog att spilla massa plats här på, bilderna hamnar på Facebook om datorn och tiden är på min sida. Igår kom vi i alla fall hem från vår bröllopsresa och då bröt jag ihop igen. Av glädje! Känslan av att få se, träffa, krama och pussa M igen var obeskrivlig! Jag har aldrig någonsin upplevt något liknande. Hon kiknade av ett gurglande överförtjust skratt när hon fick syn på oss och jag ville aldrig släppa henne! Tänk att en unge kan ändra sig så mycket på en enda vecka! Hon är ju stora tjejen helt plötsligt känns det som. Gårdagen innehöll inte så mycket uppackande och jobbförberedelser som hade behövts, men själen fick sitt. Mycket dotter-gos och mamma-prat. Hon stannade ju till ikväll kära mamma som underlättar vårt liv till tusen.
Idag ringde klockan, och istället för att bege sig ner till vår himmelska frukostbuffé var det in i den svenska verkligheten som gällde och idag har jag smällt av 4 lektioner av 4 möjliga utan någon vila däremellan, knappt ens lunch. Skärpning! Måste tänka på bebisen... Men så är det. Priset att betala för en himmelsk vecka borta. Jaa, nää, vad finns att säga mer? Underbar resa bakom oss, laddade till 1000 att ta tag i livet här hemma och med underbara minnen att njuta av för alltid. Typ :)
Grekland.
Vi har njutit och njutit och njutit och njutit. Av allt man njuta av ska. Väder, människor, mat, dryck (glass), varandra, livet, den kommande bebisen som försökt sparka sig hem till Sverige o.s.v. Vi bodde på ett 4-stjärnigt hotell mitt inne i Rhodos stad och varje dag var som en klarblå himmel, vilket vi också såg varje dag. Den blå himlen alltså. Det enda molnet på vår lilla himmel i vår lilla surrealistiska bubbla var saknaden av M. Det gick bra de flesta dagarna, förutom en, då jag tillät mig att bryta ihop lite smått framför foton och film på mobilen av hennes första steg... Men det gick över till slut. Visste ju att hon hade det bra här hemma med sin mormor. Inga direkta anekdoter intressanta nog att spilla massa plats här på, bilderna hamnar på Facebook om datorn och tiden är på min sida. Igår kom vi i alla fall hem från vår bröllopsresa och då bröt jag ihop igen. Av glädje! Känslan av att få se, träffa, krama och pussa M igen var obeskrivlig! Jag har aldrig någonsin upplevt något liknande. Hon kiknade av ett gurglande överförtjust skratt när hon fick syn på oss och jag ville aldrig släppa henne! Tänk att en unge kan ändra sig så mycket på en enda vecka! Hon är ju stora tjejen helt plötsligt känns det som. Gårdagen innehöll inte så mycket uppackande och jobbförberedelser som hade behövts, men själen fick sitt. Mycket dotter-gos och mamma-prat. Hon stannade ju till ikväll kära mamma som underlättar vårt liv till tusen.
Idag ringde klockan, och istället för att bege sig ner till vår himmelska frukostbuffé var det in i den svenska verkligheten som gällde och idag har jag smällt av 4 lektioner av 4 möjliga utan någon vila däremellan, knappt ens lunch. Skärpning! Måste tänka på bebisen... Men så är det. Priset att betala för en himmelsk vecka borta. Jaa, nää, vad finns att säga mer? Underbar resa bakom oss, laddade till 1000 att ta tag i livet här hemma och med underbara minnen att njuta av för alltid. Typ :)
Hej fr[n Rhodos!!!
Japp, h'r sitter jag p[ ett internetcafe/sportbar och vad 'r v'l en b'ttre syssels'ttning f;r lilla mig n'r J kollar Liverpoolmatchen 'n att sitta lite vid datorn. Vilket kalasst'lle d'r b[das behov kan m'ttas. S[ urs'kta att det inte finns a, a och o med prickar ;ver.
Vi har det s[ bra man bara kan ha det! Vi bor p[ v'rsta lyxhotellet 2 meter fr[n stranden typ. Hur fint och lyxigt som helst med folk som b'r ens saker och l'mnar frukt p[ rummet och s[. Enda nackdelen 'r att man inte f[r se ut hur man vill n'r man 'ter, men men, det kan man v'l leva med en vecka som den h'r. J f[r inte ha kortbyxor i restaurangen, men, men. Vad vi 'n g;r utbrister J : "Det h'r 'r livet". Allt fr[n k'kar v'rldens finaste frukostbuffe, ligger i havet, vid havet, p[ havet, k'kar 5r'tters lunch varje dag eller strosar runt i stan. Oavsett, s[ 'r det livet tydligen. Fast jag kan inget annat 'n h[lla med! Vi njuter verkligen! Av maten, v'rmen, varandra och ledigheten fr[n allt. Idag har vi t.ex. varit p[ b[tutflykt och solat och badat och njutit till max! Imorgon blir det en bussutflykt, lite kulturella vill man ju vara mellan alla ;l och lata dagar. Eller?
Vi har verkligen sl'ppt allt som har med hemma att g;ra, f;rutom M d[. Saknar henne s[ det g;r ont! Kan inte h[lla t[rarna tillbaka n'r jag tittar p[ korten jag har med p[ henne, men f;rs;ker koppla bort det s[ gott det g[r. Hon har det s[ bra, s[ bra hemma s[...
N'''.... ska v'l ta och surfa vidare lite. Det 'r v'l inte s[ j'ttel'nge kvar p[ matchen, och d[ t'nker jag inte sl;sa bort tiden h'r!!
ha det s[ b'st d'r hemma och hoppas ni kunde l'sa detta 'ven utan prickbokst'verna.
ps. bebisen trivs h'r i alla fall, sparkar som bara den!!!
Vi har det s[ bra man bara kan ha det! Vi bor p[ v'rsta lyxhotellet 2 meter fr[n stranden typ. Hur fint och lyxigt som helst med folk som b'r ens saker och l'mnar frukt p[ rummet och s[. Enda nackdelen 'r att man inte f[r se ut hur man vill n'r man 'ter, men men, det kan man v'l leva med en vecka som den h'r. J f[r inte ha kortbyxor i restaurangen, men, men. Vad vi 'n g;r utbrister J : "Det h'r 'r livet". Allt fr[n k'kar v'rldens finaste frukostbuffe, ligger i havet, vid havet, p[ havet, k'kar 5r'tters lunch varje dag eller strosar runt i stan. Oavsett, s[ 'r det livet tydligen. Fast jag kan inget annat 'n h[lla med! Vi njuter verkligen! Av maten, v'rmen, varandra och ledigheten fr[n allt. Idag har vi t.ex. varit p[ b[tutflykt och solat och badat och njutit till max! Imorgon blir det en bussutflykt, lite kulturella vill man ju vara mellan alla ;l och lata dagar. Eller?
Vi har verkligen sl'ppt allt som har med hemma att g;ra, f;rutom M d[. Saknar henne s[ det g;r ont! Kan inte h[lla t[rarna tillbaka n'r jag tittar p[ korten jag har med p[ henne, men f;rs;ker koppla bort det s[ gott det g[r. Hon har det s[ bra, s[ bra hemma s[...
N'''.... ska v'l ta och surfa vidare lite. Det 'r v'l inte s[ j'ttel'nge kvar p[ matchen, och d[ t'nker jag inte sl;sa bort tiden h'r!!
ha det s[ b'st d'r hemma och hoppas ni kunde l'sa detta 'ven utan prickbokst'verna.
ps. bebisen trivs h'r i alla fall, sparkar som bara den!!!
En dag i taget!
Ibland finns det en gnutta tid över till blogg, men inte ofta. Nu är en sådan gnutta. Livet rullar på, vi gör så gott vi kan. Just nu är det en dag i taget och nedräkning till bröllopsresa! Det händer inte så mycket här, mer än det vanliga. Jobb, vardagspussel och sparkar. Igår jobbade jag till 4, och hade kören vid 6, och tiden däremellan slog jag ihjäl på stan med min kära familj. Det var tanternas dag på stan tror jag. Först mötte vi en liten tant typ 80+ på sparkcykel!! SÅ roligt! Skulle ju haft kamera liksom. Hon sparkade fram som om inget hade hänt och verkade helnöjd. Hade hon parkerat rollatorn bredvid den och tagit fel? Senare mötte vi en liten hopkrupen tant i helblå dress och stor, blå hatt med rollator varpå M pekar på henne och säger "Mamma!". Ehh... nja... tack ska du ha, men kul var det! Vi var på date också alla 3. Åt gott på uteservering, 2 för 1. Ekonomiskt! Välbehövligt ekonomiskt eftersom att pengar är något som inte riktigt existerar i vår värld. Fick fotona från bröllopet igår... och de 7000:- hade ju suttit fint någon annanstans. Men, men. Tur att vi jobbar och drar in lite. J fick samtal från sin rektor häromdagen som erbjöd honom utökad tjänst. Nu blir det plugg 100% och jobb 50% för hans del. Som sagt, en dag i taget. EN. Idag har jag haft syster och systerdotter här. Jättejättejättemysigt! Bara ha vardag ihop! Jag lider något fruktansvärt över att bo så långt ifrån min familj. Går inte att beskriva. Men det är ett död-läge, för jag vägrar flytta härifrån, och de vägrar flytta hit. Så så var det med det.
Nä, nu blir det Idol. Om jag håller mig vaken. Imorgon blir det träning innan jobbet. Skönt! :)
Nä, nu blir det Idol. Om jag håller mig vaken. Imorgon blir det träning innan jobbet. Skönt! :)
Hej och hå och hopp och lek!
Här går det undan. Dagarna bara flyger iväg och är precis fullproppade till bredden och höjden och djupet och allt. Idag har jag haft fyra av fyra möjliga lektioner, d.v.s. ingen planeringstid alls däremellan, och sedan satt jag kvar och jobbade till kvart i 6. Därefter blev det Hemköp för att köpa middag bestående av en brödlev och kaviar innan jag åkte till kören. Jag längtade hem, så jag stannade inte hela tiden, och nu sitter jag här. Nöjd och glad och så men rätt mör och trött! Dags för sängen trots att klockan bara är nio. Så skönt så skönt att ligga i sängen och känna sparkar innan jag somnar. Imorgon blir inte en liiiiiiiiiiiika intensiv dag eftersom det ligger en långlunch mitt i alltihop. Skönt med lugn dag mitt i veckan för att hinna pusta ut för idag och igår och ladda inför torsdag och fredag som är relativt intensiva de också. På torsdag kommer lilla mamma och jag LÄNGTAR efter hennes sällskap och två extra hjälpande händer. Jag njuter av livet, men känner mig en aning otillräcklig. Vill vara på jobbet till 100% samtidigt som jag vill vara världens bästa mamma till 100% samtidigt som jag vill vara rädd om mig och vila upp mig inför bebis nummer 2. Ekvationen går inte riktigt ihop. Men, men. En dag och en vecka i taget. Snart är det Grekland!!!! Tjiiiiiihoooooooooooooooooooa! :) By the way, här är spöket Laban:
haj så länge
haj så länge
