Ingen kommentar...
Jodåsåatt eh... Full fräs och igång med allt igen! Nu känner man att man lever vill jag lova. Var så vansinnigt uppåt och i fas i måndags, men det sket sig rätt snabbt... Jobbet tar verkligen aldrig slut! Varenda liten minut som jag planerar är så värdefull, så minsta lilla sak som dyker upp raserar snabbt kan jag säga. Både igår och idag. Igår satt jag på jobbet halv 7 till 6, sedan blev det kören och jag kom hem halv 9 igår kväll. Inte i ett helt fördelaktigt skick. Ramlade i säng i princip direkt och såg fram mot en god natts sömn. Trodde jag. Halv 12 till halv 3 var M vaken. Den tid på natten jag helst aldrig upplever. Inte vaken i alla fall. Jag var så trött så jag grät och bäddade till slut ner mig i gästrummet. Varför inte liksom. Fyra timmar senare ringde klockan, och det kändes väl ungefär som att någon drev med mig. Men upp kom jag, och ut i 2 minus på cykel 20 minuter kom jag också, och där någonstans vaknade jag nog. Tror jag. Fullspäckad dag på jobbet med fyra lektioner av fyra möjliga exklusive massa problem som egentligen ligger utanför lärarens roll samt miljoner med saker som ska rättas. Jag blir aldrig färdig! Släppte allt 20 i 4 i alla fall och begav mig hemåt eftersom att jag skulle hämta M. Det börjar ta emot att cykla nu faktiskt med mage och vinterkläder och allt. Men, men. Eftermiddagen har jag ägnat helt åt att mysa och njuta av min underbara dotter som jag inte träffade över huvud taget igår. Nu när hon somnat och J kommit hem från sin dag ska jag sätta mig och.... just det, rätta prov och planera lektioner...
Insåg nyss att jag gått med tröjan bakochfram hela dagen. Det är väl en rätt bra summering på i vilket skick jag befinner mig i för tillfället. EN dag i taget... EN dag i taket... taget!
je men!! lite så är det. man blir aldrig klar. De som tror att lärarjobbet är ett jobb man hinner... de tror fel. När man väl har planeringstid på jobbet då händer det annat och så försvinner tiden som man trodde man hade. Typ. Huuuh.
Go du är. Skönt att fler kan ha tröjan bakochfram! kram på dig.
Usch det låter inget vidare...ja är det detta jag har framför mig...jag gissar att det ibland/ofta kommer vara så. Jag får väl njuta lite extra av dessa typ 8 månader jag har kvar i skolan ler ja studentlivet är inte helt fel faktiskt, man har rätt mycket "ledig" tid.
Kämpa på Matilda, hoppas det lugnar ner sig och att du får mer sömn i fortsättningen!
kram kram
/Johanna