tildisen

Jag hade ett jättefärdigt och härligt inlägg som jag la upp på min blogg tidigare idag. Någon som sett det? Nä, inte jag heller... vi får väl ta om det!

Alltså! Påsklov! Helt plötsligt, som om ingenting hade hänt, är vi äntligen här. Den där lediga känslan har dock inte infunnit sig ännu. Vad det beror på vet jag inte. Kanske är det bara så enkelt att har man kört på med 110% så tar det lite tid att varva ner. Vi började lovet igår med att åka in till stan för att njuta av lite glass på torget. Den där bilden är ju inte alltid, eller rättare sagt nästan aldrig, så mysig i verkligheten som i huvudet. Barnen är trötta och vinden blåser för kallt. Helst av allt ville vi nog alla bara åka hem. Och någon ljuv lov-känsla infann sig inte förrän barnen sov, godiset stod på bordet och jag kröp upp i Jimmys famn framför Let´s dance. Men ännu så länge är det ju bara vanlig helg, och lov till 100% lär vi väl inte känna av förrän på måndag tidigast. Lovet som ligger framför är fullt till bredden med en massa olika aktiviteter och jag hoppas verkligen att alla går i lås! Vi ska ägna dagarna åt allt från fotboll (såklart) till Göteborg, Vaggeryd, tandläkare, sång och efterlängtat besök både från Ängelholm och Uddevalla. Ett sådant där 100% hel-ylle-lov där man täcker in alla delar av ens egentliga behov när man har makten att själv bestämma. Gott. Någon dags jobb måste det också bli då rättning och planering fått stå tillbaka under utvecklingssamtalsveckorna. Men jag tänker njuta av vårt fullproppade lov, för snart orkar jag inte med så mycket fart och fläkt längre känner jag. Magen börjar bli tung, benen är svullna och ryggen värker. Och sover, det gör jag inte särskilt bra heller på nätterna. Och det kan jag inte bara skylla barnen utanför magen på längre... Så, fullt ös medvetslös på påsklovet, och sedan får vi lägga i en lägre växel.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är nog en av de mest lojala anställda som finns. I alla fall på min arbetsplats. Hittills har jag lyckats pricka in barnens influensa på jullovet, magsjuka för både mig själv och barnen på sportlovet, inflammation i visdomstand fredag (då jag är lektionsfri) över hela helgen och nu, när det är en dag kvar till påsklovet, är jag brakförkyld! Vilken anställd! Ställer inte till något besvär med frånvaro alls! Och tur är väl det, för vikarier finns det inga. Och det finns inget värre än att vara hemma och veta att man sätter sina kollegor i klistret!

Det är alltså såhär det känns. När livet är i fas. Trots fruktansvärd tandvärk även idag (bättre än igår dock och sämre än imorgon förhoppningsvis). Jag jobbar de tider som står på mitt schema, kommer hem som planerat och allt är som det ska. Sista dagen med utvecklingssamtal imorgon. Jimmys är på fredag. Nästa vecka ett vårigt lov och sedan slutspurt! Vårterminen kommer att gå fort! Och jag är i fas. Med planeringen på jobbet. Får jag bara sitta på fredag, någon dag eller två nästa vecka så kommer det blir en bra vårtermin!

Även i eftermiddag när jag kom från bussen fylldes jag av tacksamhet över det faktum att vi bor i hus. Molly hoppade studsmatta och Moa spelade fotboll med Jimmy. Sedan satte vi oss på altanen och åt middag innan vi plockade ut legot dit ut och avslutade dagen med att bygga allt möjligt på golvet därute medan solen gick ner. Underbart!

Två arbetsdagar och ett tandläkarbesök kvar innan det våriga lovet. GOTT!

Om man starkt ogillar gravida magar kan man kika någon annanstans nu. Jag tycker i alla fall att det är lite roligt att jämföra. Tre magar, i samma graviditetsvecka. Lika?






I vilket fall som helst är jag mycket tacksam över min tandvårdsförsäkring. Tack vare gårdagens akutbesök samt dagens åter-akut-besök har jag nu kommit upp i över den summa jag betalar per år. Bra. För hade jag behövt betala för det jag stått ut med idag vet jag inte vart jag tagit vägen! Ännu en vaken natt och därav ytterligare tandläkarbesök idag. Efter röntgen och diverse mindre trevliga undersökningar konstaterades djup inflammation i visdomstanden. Det är betydligt mycket smidigare att undervisa när halva ansiktet inte är bedövat! Men det gick bra idag ändå. Typ. När bedövningen väl släppte var det bara att släppa ut eleverna. Det gick inte fortsätta. Men just nu är det elva timmar sedan sista panodilen och jag lever och kan prata, så kanske är det på väg åt rätt håll. På onsdag faller domen. Då ska jag tillbaka för att se hur det ligger till och om tanden måste ut eller inte. Än så länge flytande kost och en minut i taget. Tack vare svärmor har eftermiddagen gått bra. Jimmy hade utvecklingssamtal och kom hem klockan 20 och barnen är lite lätt upp och ner p.g.a. tidsomställningen natten mellan lördag och söndag.

Nä. Det blir bara flum här idag känner jag. Jag lägger ner nu. Det blir lätt så när ontet har tagit över.

Helgen har, dimman till trots, varit bra. Den slutade i alla fall på topp. Så mycket topp det kan bli med värsta tandvärken ever! I fredags började min visdomstand visa sig från sin sämsta sida och gick verkligen all in. Så inatt har jag suttit upp och försökt sova, kunde inte svälja eller öppna munnen och till slut insåg jag att det här går inte över. Dagen idag började med tandläkarbesök. Men vi backar bandet.

Igår hade jag en mycket trevlig och social lördag. Först i sällskap av Amanda och Tula och sedan av Anna. Jättetrevligt! Trots tandsmärtor var jag med och sjöng på gospelkonsert med kören innan det var lördagkväll och mys i soffan.

Idag har det bara blivit bättre och bättre sedan tandläkaren i morse. Det är INTE bra, men bättre och tack vare underbart väder nu äntligen har vi svävat på små moln hela dagen! Det känns helt sjukt att vi för ett år sedan satt fast inne i en lägenhet och fick njuta av våren på balkongen. Alternativt på den allmänna gräsplätten utanför hyreshuset. Det är fantastiskt att bo i hus! Se bara:



Underbart.
I skrivande stund sover barnen, vi päser i soffan inför veckan som ligger framför. Den sista mastodontveckan före påsklov!!! Nedräkning är det. Mycket skönt! Hoppas bara på att få sova inatt, utan att behöva sitta upp.

Nu börjar de där veckorna då det inte bara är positivt och mysigt att vara gravid. Stödstrumporna är på och framåt kvällen är jag ganska mör. Framförallt när jag stått upp i princip hela dagen. Att böja mig ner tar mer och mer på krafter och tålamod och ryggen och jag är inte sams. Jag ska göra något åt det. Men antagligen är det såhär det känns att bli gammal. Kroppen lägger ner bit för bit. Jag vet ju att jag får tillbaka min kropp, men när man är gammal måste det vara en sorg. Kan jag tänka mig.

I alla fall. Idag har vi haft en dag lik den vardag vi brukade ha. I livet före utvecklingssamtal. Jag hämtade barnen klockan tre och tittade in till Jimmys farmor och farfar efter dagis. Väl på väg därifrån halv fem plockade vi upp Jimmy på hemväg och eftermiddagen hade vi tillsammans här hemma. Skönt. Ikväll har jag varit på kören. Skönt och roligt att få göra något som bryter av allt annat. Om det inte vore för att man står upp nästan hela kvällen. Aj aj i min gamla rygg och mina gamla ben.

Men imorgon är det fredag, på riktigt! Välbehövligt. Sedan återstår en vecka innan lov!

En lång dag med endast ett innehåll. Jobb. 07:22 gick bussen dit och 18:57 hem. Hemma 19:30. Utmattad. Jag förstår inte riktigt att jag är så pass gravid som jag är. Jag tror att jag i samma tempo som alltid kan springa runt på jobbet med allt som ska förflyttas från punkt A till puntk B. Så är inte fallet. Men jag har inte förstått det ännu. Jag står mest och undrar varför benen och ryggen gör så ont eller varför konditionen verkar försvunnit helt. I vilket fall som helst har jag fredag imorgon inför en mycket välbehövlig helg. En helg full av mysiga fikor, kalas för Moa och fotboll såklart. Och ryggträningen fick jag faktiskt till även idag. 2 av 21...

Idag när vi andra var i princip färdiga för jobb och dagis slog det mig att Molly, som annars frågar 06:05 om det inte är morgon snart, inte ens var vaken. Inte bra. Och mycket riktigt. 38.2 i feber och ett vardagspussel skulle lösas på två minuter. Därav vår stafett-dag. Jimmy åkte och lämnade Moa på dagis och jobbade sin första lektion. 9:30 stannade bilen utanför vår dörr och vi byttes av. När jag slutade 14:00 hämtade jag Moa för att åter igen ställa bilen utanför vår dörr och det var Jimmys tur att återvända till jobb och utvecklingssamtal. När bilen stod utanför dörren nästa gång var klockan 19:20 och jag hoppade in i den för att tillbringa kvällen i Harplinge med mysiga tjejer för "pyssel-kväll". Pysselväskorna stod i alla fall i hallen. Hela kvällen. Nu är klockan 22:41 och sängen kallar. Imorgon blir det jobb som vanligt för oss båda. Hoppas jag. Molly har sedan klockan 9 i morse varit feberfri och som vanligt, så vi utgår från det.

För övrigt har Moa lärt sig cykla idag! Hon har inte övat särskilt mycket, men jag orkar inte springa med henne. När jag sprungit bredvid två varv runt lekplatsen utanför utan att hålla i cykeln och påpekade det för henne, insåg hon att hon kan. Jag hjälper henne på, sen cyklar hon. Och cyklar. Och cyklar. Utan stödhjul. Mamma-hjärtat sväller av stolthet. "Jag är superduktig!" Jaa, det är hon!

Nä. Nu sängen. Natti.

Eftersom veckorna är ett löpande band av jobb med utvecklingssamtal och nästan ingenting annat, är det på helgerna vi lever. Denna helg i Skåne! Vi tillbringade helgen som var (fortfarande är?) hos kära vänner fredag till idag och såhär hade vi det.

God mat och underbart att någon kan få Jimmy till arbete i köket... ;) Tack Linda för det.


Djupa diskussioner vid barnbordet, här mellan de yngsta.


Komplicerade (?) handlekar bland de äldsta.


Mys i soffan med allihop innan kvällen intogs av oss vuxna.


Lek till tusen i lekrummet medan mammorna gjorde stan och papporna låg i soffan och drack öl.


Vad ska man med kiropraktor till när man har en gravid fru som kan trycka kotorna rätt....


Häng i baren.


Och konstnärer vid bordet.


Och idag krokodiltårar av Moa som ville stanna kvar och leka med Lisen! Det gjorde ont i hjärtat att se, samtidigt som det är roligt att de hittar varandra.

Jaa, sämre helger kan man absolut ha! Avkoppling och mys till tusen innan vardagen börjar skymta bakom hörnet igen. Helgen blir lång när man tillbringar den någon annanstans. I skrivande stund sover barnen och vi kikar på veckan som ligger framför i soffan framför tv:n. Jobb, utvecklingssamtal, APT, pysselkväll, fotboll, sång och sol. Så verkar det bli!

Betydligt smidigare än vab på Kornhillsvägen, två våningar upp! Nu kan vi ju vara ute, trots sjukling. (Den där som är nerbäddad under den rosa filten).


Och tack och lov verkar denna kräksjuka bara beröra en av oss... Känslan och tankarna som kommer när man 00:45 väcks av en 3-åring som med mag-sjuke-panik i rösten säger "Jag har ont i magen!!!". Man hör liksom på rösten att hon ska kräkas. Tur det, då kan man sikta... Så natten till måndagen blev det gästrummet för mig, Moa och en stor spyhink. Stackarn spydde och spydde och spydde. "Det är jobbigt mamma!!!" Och ingenting kan man göra. Dagen igår gick långsamt. Men tack vare vårt nuvarande boende kunde vi gå ut i solen en sväng för att Molly skulle få springa av sig lite, och vi alla skulle få i oss en liten nypa frisk luft! Och som guldkant på tråkdagen var det rolig post! Både från lilla mamma och cdon. Det gillar vi.

Dagen idag har varit en riktigt bra dag. Den där dagen då man är hemma för att man måste p.g.a. ev. smittorisk. Visserligen kan man inte träffa någon eller gå någonstans där man kan träffa folk. Men barnen är tillräckligt pigga för att leka och leka och leka och jag har gått här hemma och plockat. Dammsugit. Tvättat sådant där man tänker att man ska tvätta någon gång när tid finns. Torkat bänkar. Sorterat kläder. Intensivumgåtts och lekt med barnen emellan varven. Njutit av solen!


Barnen lekte kanonbra även ute, och jag kunde sitta i mitt soliga hörn med min cdon-bok från igår.


Ikväll blev tvättstugan dagis. Moa är fröken och Molly barn och här är det dags för middag.


Inatt går våra riskabla "24 timmar sedan sista spyan" ut och jag hoppas få en vardaglig stressa-iväg-morgon imorgon. Två arbetsdagar. Sedan helg och därmed 3 veckor kvar till nästa lov...

Som jag längtar efter denna vår!!! Och nu när den är här njuter jag så mycket jag bara orkar. Tills jag somnar emellanåt. För det gör jag. Jag är helt slut. Det finns några graviditetsdagböcker här hemma från de andra två, och när jag läste igenom den från graviditeten med Moa pallade jag inte läsa klart. "Trött idag, sov till 13". Mmm... Så funkar ju inte livet nu direkt. Så det är väl inte så konstigt att jag är trött! Annars är allt bara bra här.

Helgen inleddes igår med första utefikan i solen. Underbart! Speciellt eftersom vi redan på premiärutefikadagen fick sällskap av Liverpoolgrannen med son vilket ledde till grillkväll hos densamma. Så alltså, både premiär för utefika OCH grill på samma dag. Härligt.

Vi fortsatte med premiär idag. Havspremiär!


Åh vad vi ska njuta av denna vår!

I skrivande stund sover barnen, i alla fall de som är utanför magen. Maken skriver omdömen, jag håller mig vaken och "Andra chansen" går där någonstans i bakgrunen i väntan på lite glass...