tildisen

Nu börjar de där veckorna då det inte bara är positivt och mysigt att vara gravid. Stödstrumporna är på och framåt kvällen är jag ganska mör. Framförallt när jag stått upp i princip hela dagen. Att böja mig ner tar mer och mer på krafter och tålamod och ryggen och jag är inte sams. Jag ska göra något åt det. Men antagligen är det såhär det känns att bli gammal. Kroppen lägger ner bit för bit. Jag vet ju att jag får tillbaka min kropp, men när man är gammal måste det vara en sorg. Kan jag tänka mig.

I alla fall. Idag har vi haft en dag lik den vardag vi brukade ha. I livet före utvecklingssamtal. Jag hämtade barnen klockan tre och tittade in till Jimmys farmor och farfar efter dagis. Väl på väg därifrån halv fem plockade vi upp Jimmy på hemväg och eftermiddagen hade vi tillsammans här hemma. Skönt. Ikväll har jag varit på kören. Skönt och roligt att få göra något som bryter av allt annat. Om det inte vore för att man står upp nästan hela kvällen. Aj aj i min gamla rygg och mina gamla ben.

Men imorgon är det fredag, på riktigt! Välbehövligt. Sedan återstår en vecka innan lov!