tildisen

Helt plötsligt har jag gått från fotbollsänka till innebandyänka. Just nu är det lyx. Barnen sover och jag är alldeles ensam vilket är jätteskönt! Det är lyx! Just det här att sitta här och kunna välja vad jag vill göra, så länge jag gör det här hemma. Valet ikväll blev soffan framför Idol med lite annat pyssel. Idol är bra att sitta och pyssla framför eftersom det mest handlar om att lyssna. Lite kantareller avnjöts till kvällsmat i min ensamhet och tröttheten i kroppen efter dagens träning och träningsvärken sedan igår är pricken över i:et. Det är okej att sitta i soffan då.

Text igår. Bilder idag. Nöjer mig med bildtexter tror jag.
Älskat Åhusbesök i torsdags eftermiddag. Flytta tillbaka hit!!!


En väldigt vanlig syn här hemma. Moa "diskar" och Molly klättrar. På allt. Alltid. Just detta ställe kanske inte är så lyckat för Mollys del...


Bättre såhär. Plocka med påsklämmor är superskoj för Molly och måla funkar finfint för Moa. Det gäller att sysselsätta de små i väntan på mormor och morfar. Argumentet för att sova kvällen innan höll ju kväll och natt, men fredag morgon 6:30 sprack det. "Nu har jag sovit. Nu kommer mormor och morfar". Njaaa... inte riktigt 6:30.


Men väl klockan 11! Och en bil till Molly hade de med sig minsann. Arvegods is the shit! Syns nästan på den röda bilens hjul att vi är några som slitit på den...


Fredagens chock får ju inte gå obemärkt förbi. Molly ställer sig upp. Hela tiden och överallt. Det är inte en så stor chock i sig. Men i fredags släppte hon händerna! Och stod, själv, typ 3 sekunder. Hon är för liten!!! Shit alltså. Moa satt där hon satt och lekte till hon var 10 månader. Då kröp hon väl lite försiktigt efter att ha hasat runt baklänges ett tag. Jag säger då det. Helt plötsligt står ALLT på för låga bord...


Idag gjorde jag ett riktigt lyckofynd! Jag och Moa röjde i förrådet efter en låda vinterkläder, och hittade dessutom en hel flyttlåda med kläder i storlek 68-74 som jag inte visste existerade! SÅ roligt! Vissa plagg har jag letat efter bland Moas undanlagda, och funderat på vart de blivit av. Här var de! Lovely! Nu har jag absolut inte ett enda argument i världen att köpa kläder till Molly... Bland annat hittade jag denna keps.


Lite bilder från Moas rum som värmer en mammas hjärta. Här sitter töserna och spelar varsin maraccas till "Krokodilen i bilen". Fiiiint!


Molly passade dessutom på att bädda i ordning Moas säng inför natten.


Sedan sista bilden togs har det ätits gröt, borstats tänder och nattats småtjejer. Kvällen sedan dess har ägnats åt kantareller (GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!), frusna blåbär med varm vit chokladsås på samt Parlamentet. Kära vännen har fått sin lilla prinsessa. Stolta storebröder därhemma kan jag tänka! Och vi planerar veckan som ligger framför. Två helt ensamma dagar bjuder den på. Men vi ska nog kunna lösa det på något sätt. Förhoppningsvis släpper förkylningen helt så jag kan börja träna igen! Jag har saknat det den här veckan! Det känns ljust. Livet.

Det är jag det. Min man går tydligen under namnet "Filf" på jobbet. Stabilt. Trodde det hette "Dilf"? Anyway. Igår var vi ute. När alla andra kom ut, åkte vi hem. Då var ju klockan mycket! 00:17! Tänk att det existerar en värld där utanför våra väggar, varje helg! Det känns skumt. Och tänk vad mycket som hänt där ute sedan vi var en del av den världen! Vi var nästan lite lost. Vart går man nu för tiden? Det råder ju trots allt en kultur med oskrivna regler även i utelivet. Vem går vart? Vi började i alla fall med ett säkert kort, nämligen bowling. Då kan man ju inte gå fel eftersom att det bara finns ett ställe där det finns bowling. Sedan vet jag inte om man ska ta det personligt när banan i princip brinner upp efter 30 minuter... Okej att jag spelade riktigt, riktigt, RIKTIGT dåligt, men i alla fall... Resten av kvällen befann vi oss på stadens gator, utmed Nissan och i en och annan bar. Gott. Härligt att känna pulsen, se folket och ha möjligheten att göra i princip vad vi ville och kände för just då. Att bara ha möjligheten räckte igår. Att ha valet. Barnen var hemma och sov. Mamma och pappa var hemma med dem och sov de också. Ingen väntade på oss. Vi kunde göra vad vi ville. Skön känsla! Sedan är det visserligen några nya färdigheter vi måste öva in nu, som två gymnasielärare... Till exempel hur man agerar då hormonstinna, fulla elever springer efter en för att ta kort på oss samtidigt som de övar på min man Filfens riktiga namn i falsett... Mmmm... Intressant. Jag såg bara två av mina elever, varav en var i skyltfönstret hos fotografen. Duktigt, duktigt.

Som du säkert förstått har mina föräldrar tittat ner en sväng. De kom igår, fredags och åkte hem idag, lördag. En väldigt skön visit! Igår tog de barnen med sig ut och försvann en stund. Det var näst intill magiskt. Framförallt för att de tog alla initiativ! Först byttes det blöjor, sedan kläddes det på, packades skötväska och sedan gick de. Vi behövde inte hjälpa till alls. Med någonting. Inte ens med att ta ut vagn eller säga till vad barnen skulle ha på sig och med sig. DET mina vänner, det är avlastning! När det inte medför NÅGRA ansträngningar alls! Bara att vinka och pussa hejdå och gå in och lägga sig i soffan för att läsa en bok! Egentligen är man dum som inte ber om barnvakt en helg helt utan anledning. Varför ska man behöva ha något speciellt inbokat för att få be om barnvakt? Nog om det.

Idag är det lördag och vi fick sovmorgon ända till klockan 9!!! Molly skulle upp 6 och Moa 6:30. Det är helg barn! HELG!. Anyway. Öppet hus på Jimmys jobb där jag hälsade på lite (filfens fru finns ;)  ) och sedan det lyxiga att få åka och handla båda två utan barn. Två som kan bära upp kassarna från bilen! Bara det! Eftermiddagen, efter mamma och pappas avfärd hemåt, har varit mysig, lugn och familjär. Barnen somnade på 2 röda strax innan tacosen var färdig och vi damp ner i soffan. Nu är det sängen, 22:48. Man vet aldrig hur natten blir, för att inte tala om morgonen imorgon. Somnar snart här vid datorn. Idag kom mycket av texten från helgen. Imorgon ska jag slänga in lite bilder. Sov gott gott folk! Skrivs imorgon!

Nu så. Nu har jag mina guldtimmar, vilka innebär att det är måndag eftermiddag, vi har just ätit lunch och Moa ska hämtas klockan 14. Timmarna mellan 12-14 är heliga! Då vill jag helst inte ha NÅGONTING inbokat, utan bara kunna ladda för veckan som ligger framför. Måndag morgon efter dagislämning är också laddning, för då inleds veckan med långpromenad. Denna dag med trevligt sällskap i form av flickorna Bjarneborg. Trevligt, trevligt. Café Klang fick ett premiärbesök också. Men vi backar bandet. Det har ju faktiskt varit helg. En mycket härlig sådan med inslag av både det ena och det andra. Fredagen avslutades med den obligatoriska svensson-liv-maten taccos framför Idol och valdebatten. Även lite spel avverkades framför godis och tända ljus. En fantastisk inledning på helgen! På lördagen städades det och fixades inför besök av två olika sällskap. Först på eftermiddagen kom bror Mattias och hans Anna. De sattes såklart i arbete direkt... Mycket trevligt!


På kvällen kom familjen Bjarneborg/Dellgren för en trevlig afton ihop med mycket lek, prat och skratt. Och en del regnkläder... Det märkliga till en början på kvällen var (som vanligt?!) att vi mammor hamnade i vardagsrummet med alla fyra barnen medan papporna av någon anledning blev kvar på Moas rum...

De stora små hade kafferep vid oss vid tv-bordet. Karlarna verkade inte märka att de helt plötsligt inte hade några barn kvar hos sig...


De små små bekantade sig med varandra i soffan. Molly är överlycklig över att ha lyckats sno nappen av en försvarslös Ronja...


Kvällen blev i alla fall trevlig, vid 19:30-tiden somnade alla fyra barnen och vi kunde gå lös på efterrätt, politik och mera vin. Gott, intressant och trevligt!

Så till gårdagen. Vi gjorde väl i princip "ingenting". Mer än att leka, plocka tvätt, rösta såklart!!! och köra ett race babysim med Molly. En ganska skön dag. När det bara är en... Man får ju inte bli uttråkad... ;) Men det var de inte, töserna, när tvätten skulle vikas igår vill jag lova!


Molly passade också på att inspektera böckerna i hyllan. Vi måste börja barnsäkra vårt hem... Hur gör man?! Vi har nämligen aldrig någonsin behövt göra det för Moa...


Det har också börjat bli krig om grejerna här hemma. Igår var det Bobbycaren som var offret...


Molly fick flytta över till sin "bil" gåstolen istället, och det gick bra det också.


Allt väl med allt och alla trots lite småstrul på nätter, rinniga näsor och tidvis uttråkade barn. Men så är väl livet. Helgens sötaste är nog ändå Moa med sin fingerramsa; "Tummetott, slickepott, långeman, gummiband och vickevire!". Mmm...

Så till valet. Man kan inte blogga dagen efter ett riksdagsval med den utgång som nu blev utan att nämna något om det. Hmm... Var ska jag börja? Utan att klampa fel. Utan att någon tar illa vid sig (okej, det går inte, men ja,...) Jag börjar i alla fall med att klart och tydligt säga att JAG RÖSTAR INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA. JAG SYMPATISERAR INTE MED DEM FÖR FEM ÖRE! Så. Nu vet ni. Jag röstar blått bör kanske också tilläggas. MEN. Jag satt på valvakan inatt och blev lite småirriterad på vissa saker. Och funderade lite. För det första. Situationen kändes nästan lite "hotfull" sina gånger igår kväll. Så fort något parti pratade om SD i negativa ordalag (vilket de så klart gjorde hela tiden) kunde jag riktigt känna hur de triggade igång människorna på SD:s valvaka. Och på så sätt förstärkte någon form av "Vi och dom", vilket aldrig är bra enligt mig.

(JAG RÖSTAR INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA. JAG SYMPATISERAR INTE MED DEM FÖR FEM ÖRE!)

Och varför verkade så många bli så förvånade? Och varför är alla så vansinnigt arga idag? NÅGON måste ju ha röstat på dem eller hur?!? Face the fact, 5,7% (!!!!) vill ha in SD i riksdagen! Vad säger det? Det kanske är dags att ta tag i integrations- och invandrarpolitiken?! Och hur bra är det egentligen att alla bojkottat att få ut vad SD egentligen står för?! Jag ifrågasätter hur stor koll SD:s väljare har på det?! Det är ju inte så konstigt om de inte fått någon information. Eller?! Sedan att vissa partiledare totalvägrar att ens vistas i samma rum som Jimmie Åkeson. Vad säger det?! Att vi är beredda att möta åsikter och delta i diskussioner?! Inte direkt! Vi lever i en demokrati, saker som denna kan hända, och gör det också!!!

(JAG RÖSTAR INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA. JAG SYMPATISERAR INTE MED DEM FÖR FEM ÖRE!)

För att citera Magnus Uggla från en låt som inte alls har med saken att göra, men i alla fall "Där hjärnan tar slut där tar nävarna vid". Kan det inte bli så om de inte får chansen att diskutera?! Det är väl det som är demokrati? Och på tal om demokrati. Vi lever i ett demokratiskt land. Det är inte så att SD blivit inlottade i riksdagen direkt. 5,7% av Sveriges befolkning vill uppenbarligen ha dem där!! Det är ju inte så att bara för att vi inte hade siffror på hur många människor som tycker som SD före valet, så fanns de inte! Face the fact! VAD ska vi göra åt det?! Samtidigt blev jag störtirriterad på vänstersidan igår när de fick frågan om de kunde tänka sig att ställa upp för Reinfeldt för att utestänga SD. Nej, det kunde de inte. Är det då bättre att SD får inflytande? Tänker de på Sverige då eller på sig själva?! Mycket märkligt. Om det nu är så farligt som det verkar att SD kommer in, är det inte bättre att, i det "krisläge" (?) det nu är, svälja sin stolthet och försöka stå upp emot dem tillsammans på något sätt?! Samtidigt kan jag bli lite sur på vänstersidan med sin "Alla-är-lika-mycket-värda-politik". Joodå, alla är lika mycket värda. Alla utan de som röstar på SD. Eller alla utan Jimmie Åkeson. Lite som vissa delar av vissa kyrkor jag träffat på genom tiderna. Gud älskar alla människor. Så länge man inte gör det eller det och framförallt inte det. Typ. Jag klarar inte sådant. Ännu en gång. Jag hade aldrig, har inte ens tänkt tanken att, röstat/rösta på SD. De och Vänsterpartiet är för mig lite lika. Skillnaden är att Vänsterpartiet har korkade åsikter. SD har farliga!

Däremot, om man nu ska försöka tänka lite, lite positivt. För det första. Nu blir alla så illa tvungna att diskutera dessa frågor som alla varit så rädda för att ta tag i, och det är bra! För det andra. Nu kommer SD:s politik och vad de står för exakt att synas och människor kommer (förhoppningsvis) inte att rösta på dem i nästa val. För det tredje är det en stor väckarklocka för alla i det här landet och det är bra! Och nej, jag tror inte att det kommer att bli en ny "förintelse" i Sverige p.g.a. detta vilket vissa verkar tro. NEJ, JAG RÖSTAR INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA. JAG SYMPATISERAR INTE MED DEM FÖR FEM ÖRE!

För första gången i mitt liv tycker jag politik är intressant, och jag är överraskad!

Vad tycker du?

Idag blir det nog ett rent dagboksinlägg tror jag. Så trött är jag i huvudet.
6:30: barnen ville gå upp.
7:20: vi konstaterade att stormen och regnovädret ute bidrog till att Jimmy inte kunde cykla till jobbet.
7:30: efter att ha slängt i barnen sin gröt packade vi ner dem i regnkläder, fortfarande i pyjamas, och körde Jimmy till jobbet.
8:00: Hemma igen och bytte om, gjorde oss i ordning och packade det som packas skulle för dagis, Molly-tid hos Leni och Rune samt gamla-jobbet-hälsa-på.
8:50: Packar in barn, väskor, pärmar, vagn i bilen för att åka till ovan nämnda destinationer. Bilen startar inte. Jag gör det enda rimliga (eller inte!?!). Ringer till pappa. Vad ska HAN göra 15 mil bort? Mer än ta emot min helt ogrundade utskällning p.g.a. något som inte alls är hans fel.
8:55: Packar ur barn, väskor, pärmar och vagn och springer till dagis och lämnar en störtledsen Moa som såklart blivit påverkad av mammas humör.
9:10: Hoppar på bussen, försöker få Molly att somna samtidigt som jag pratar med Jimmy, pappa, Jimmy och pappa i telefon.
9:28: Släpper av en toktrött och gallskrikande Molly med vagn och skötväska på busshållplatsen vid Leni och Rune där Rune står och väntar. Alla i bussen tyckte det var lite märkligt, så jag förklarade lite lättsamt att "Så gör man med bebisar som inte kan uppföra sig på bussen".
9:45-11:10 var jag på forna jobbet och hälsade på. Helt hemskt. Bara för att jag inte jobbar där längre. Det gör nästan ont när alla frågar när jag kommer tillbaka. Vaddå?! Jag har ju inget att komma tillbaka till! Om jag inte blir nyanställd. Det är så skönt att komma någonstans där jag känner att jag hör hemma och har min plats och roll! Där ingen tittar snett på mig för att jag säger att jag inte tycker det är jättelattjo att vara heltidsmamma och hemma dygnet runt, 7 dar i veckan, 52 veckor om året. Helt fantastiskt! Antingen ska jag kedja fast mig där eller ska jag aldrig mer åka dit, för jag kan inte rå för att jag är lite låg när jag åker därifrån till mitt "riktiga" liv.
12:00: Lunch hos Leni och Rune där Molly skrikit konstant hela förmiddagen men sov gott när jag kom.
14:00: Hämtade Moa som trots allt haft en bra dag på dagis.
14:10: Hem och får igång bilen. What?!??!
14:40: Hämtar Jimmy på jobbet.
15:00: Hem och äter mellanmål på världens sämsta humör p.g.a. taskig start på dagen i kombination med jobbsaknad. Svärfar dök in och hälsade på.
16:00: Sprang. SKÖNT! Och välbehövligt! Gick även en runda för att varva ner.
17:00: Hem för middag och dusch.
18:00: Åkte och handlade. Helt tom i huvudet men i alla fall utan barn. Skönare att handla så. Egentid liksom.
19:00: Hem till nattningsrutiner.
19:20: Båda tjejerna sov. Moa i sin säng och Molly i Jimmys famn.
19:40: Jimmy åkte och spelade innebandy
20-23: Systrarna Hansson här för myspyskväll i tv-soffan med mysbyxor och te. En fantastisk avslutning på en i övrigt påfrestande dag.
21:45 Jimmy kom hem, helt slut, med en bil som inte ville starta ikväll heller. Men till slut så... VAD är problemet??!?!?! En hint från miljöpartiet? Vad vet jag.

Imorgon är det fredag och därmed helg. Fantastiskt. Jag hoppas det blir så fantastiskt som jag behöver. Bilder utlovas i nästa inlägg, när det nu blir. Nu blir det sängen!

Ännu en helg till ända. Det är ju egentligen halva veckan (nästan) som är helg om man tänker efter! I alla fall tycker jag det känns som helg när det är fredag... Denna fredag blev Molly 7 månader och så här ser man ut när man heter Molly och är 7 månader!


Vi firade denna sjumånaders dag med att ta bussen in till stan alla tre med endast en vagn för lite Elin-date. Det gick alldeles utmärkt och var hur trevligt som helst. Trots att jag alltid är på helspänn när jag har båda med mig och befinner mig på restaurang och försöker äta, prata och mata samt hålla koll på två små samtidigt. Men det gick bra! Något trött efteråt bara. Helgen har varit ganska lugn, vilket inte är helt ovanligt. Kvällsrutinerna för de små ser likadana ut oavsett dagens namn. Alla mår bäst då och livet funkar mest smärtfritt då. Så när de små somnat pustar vi ut i soffan.

Igår hade jag lite lyx då jag ägnade förmiddagen åt mig själv. Först åt ett pass på gymmet och sedan lunch med Carro. SJUKT trevligt och SKÖNT att få sitta ner i lugn och ro och få ägna sig enbart åt den man är där med utan att flika in frågor och uppmaningar till en tvååring med kill i benen i varannan mening. Jag NJÖT vill jag lova! Hem till en tom lägenhet för att ta itu med mitt stående lördagsuppdrag nämligen städa. Det tar tre cd-skivor (på Spotify visserligen, men ändå) att städa vårt hem. Allt från att plocka i ordning, damma, dammsuga, städa två toaletter, städa köket samt torka golven. Lagom trött man är sedan kan jag lova. Och när sista fläcken torkat kom resten av familjen hem. Lördagskvällen tog slut 21:15 för min del då jag råkade lägga mig ner två sekunder efter maten... Men gott sov jag!

Dagen idag har varit en myspysdag. Till en början enbart för oss tjejer då Jimmy var iväg med fotbollen och spelade DM-final. Vi gick i pyamas, pysslade, lekte och tog det allmänt lugnt. Väldigt skönt idag faktiskt! Kanske för att jag vet att inga öppna förskolor är öppna, de flesta andra är med sina familjer och då känns det mer okej att gå hemma och göra ingenting.

Syskonmys i Mollys säng;


När Jimmy kommit hem och vi myspyst färdigt hemma blev det dags för babysim för Molly. Jag och Moa följde också med och badade.


Denna rutschbana är för liten mamma ju! Den stora ska det vara!


Efter badet åkte vi vidare till restaurangen i Bäckagård, svärmor och Håkan, som lagat en kalasgod köttsoppa. Fantastiskt gott och härligt att åka dit och pusta ut lite. Hem till kvällsracet och den där timman jag hade klarat mig utan att uppleva varje kväll, den mellan 19-20 då båda ska ha gröt, pyjamas, tänderna borstade och tjejerna nattade i säng. Men nu är den timman förbi och vi varvar ner och njuter på varsitt håll. Jimmy framför sporten och jag här. Vårt kök är för närvarande fullbordat också. Jag saknar musik där, så en hylla åkte upp och stereon plockades fram ur klädkammaren och såhär blev resultatet. Ska väl göra något åt sladden så småningom, men huvudsaken är att jag kan lyssna på radio där nu! Tänkte ursäkta "röran" men det blir mest "ursäkta röran, vi bor här". Så jag tar nog tillbaka det.


Nu blir det soffan även för mig. Det är dags att titta framåt i veckan som kommer. Lite gott och blandat på schemat. Ganska mycket faktiskt. Allt från mammabesök och Gekås till jobb-hälsa-på och lördagsgäster. Härligt! Dessutom ska vi på date imorgon kväll, min man och jag... Hoppas det kan bli något ;)

Det är väldigt mycket förbjudet här just nu. Bara en sådan sak som att jag sitter och bloggar en fredagkväll klockan 20:30! Men, jag skyller på två saker; 1: Linda Johansson, 2: reklampaus i Idol i kombination med ointressant Doobidoo. Så är det. Det andra förbjudna är att jag sitter här och äter Digestive med GOD ost på! Jag som är så sjukt duktig helt plötsligt på kalorier och träning och hit och dit och upp och ner! MEN, jag har kämpat som en gnu hela veckan mot sötsug och lathet och allt. Så jag är värd detta nu. Rödvin också till på köpet. Lovely. Jag har faktiskt sprungit idag, så det är okej. Kommer ni ihåg den där reklamen för "Sats" som gick för några år sedan? Det var en bild på någon som satt i en soffa och åt chips eller så, också stod det följande slogan över; "Det är okej, han är medlem!". Så känner jag mig nu. Det är okej. Jag tränar! Så det så!

Nu har jag en kvart på mig att blogga. Ska förklara sist i inlägget. Det är en massa tankar som seglar förbi i min lilla hjärna här, så jag börjar känna mig lite som Ior. Och han kommer ju BARA fram till bra saker, och då bör de ju delas med av eller hur?!? Klurade på vad som egentligen borde få bestämma ålder på en människa. Just idag tycker jag erfarenheter. Vi såg filmen "Sebbe" härom dagen och jag i rollen som lärare (vilket jag är i huvudet även om jag är mammaledig) funderade på hur i hela världen man kan kräva någonting över huvud taget av ett barn i en sådan taskig situation! Så många jobbiga erfarenheter, vilket ibland tvingar barnet att bli äldre än det är. Jag har undervisat elever som varit med om sju resor värre upplevelser än jag varit i närheten av, och då kan jag tycka att de egentligen skulle ha en högre ålder än jag. Förstår du hur jag menar mitt i snurren?

En annan tanke är fortfarande inne i kategorin relationer, men denna i relation som parrelation. Det är lite skumt, för parrelationer är HELT okej att gräva i, tycka till om och avsluta om det inte känns bra. Eller bara för att utveckla dem. Inte riktigt detsamma med vänskapsrelationer. Eller? Men det var inte det jag ville komma fram till. Jag har en teori. Om man lever i en parrelation men inte har några andra relationer, kanske inga syskon, inga vänner, inga gemensamma vänner, då tror jag det är svårt i längden att få den relationen att hålla. För om ens partner ska axla ALLA de roller man behöver omkring sig, då tar det nog slut till slut. Framför allt när det gäller behovet av att prata, diskutera, dividera och vända ut och in på allt som människor har mer eller mindre behov av. Behöver jag säga att jag har mer behov? Och lever man då med en människa som inte har samma behov och således inte heller förståelse för detta behov, då gäller det att man har någon annan som kan tillgodose behovet i fråga. Förstår du? Intressant tycker jag. Kanske är det detta faktum som gör mig "svår"? Om jag nu är det. Jag kan stämpla mig själv som det ibland i alla fall. Bara för att hjärnan går på högvarv och jag tänker jämt. Hade jag bott i Grekland för ett gäng hundra år sedan hade jag varit filosof. En annan teori jag har är att människor med högre utbildning, alternativt människor som hade höga betyg i skolan, har större chans att hålla ihop tack vare att man för höga betyg (i alla fall idag) samt på högskola måste kunna diskutera, analysera och värdera för att nå dessa betyg. Färdigheter som betyder mycket när det handlar om att hålla ett förhållande vid liv. Vad vet jag? Men jag tror!

6 minuter kvar till deadline.
Här hemma är allt bara bra och jag är i balans. Skönt! Molly är en liten sabotör redan och allt som oftast hör jag Moa "Nej Molly! Inte så!" Såhär till exempel:


Nä. Fyra minuter kvar. Det är nämligen så att det är Vaggerydsbor med i den svenska versionen av "Biggest Loser", vilket jag bara måste se då ju! Tvillingarna Linn och Mia är det vi ska hålla tummarna för. Det ska bli jättekul att se! Inte bara för att de är med utan även för att man förhoppningsvis ska kunna få lite tips, idéer och inspiration! Här har jag varit duktig idag och gått promenad på 90 minuter, och inga sötsaker alls minsann! Lovely! Det är en stjärnspäckad vardag vi hamnat i här känns det som. Det dyker upp "känningar" både här och där. Linn och Mia i Biggest loser, Henke Larsson i Jimmys klass, en gammal spexkompis (Sofie Hamilton) i filmen "I rymden finns inga känslor" och systersonen Anton i ett program nära dig till våren!!! Coolt!
Nä. 19:59. Dags att dra!

Nu ska vi se om jag får ihop allt klureri och alla funderingar kring ämnet det sociala liv man förväntas (?) ha som föräldraledig... Det är väldigt mycket tankar gällande det sociala som kommer upp till ytan när man går hemma. I alla fall i det Karlssonska hemmet på Vallås i Halmstad. Och i alla fall bland många andra mammor som också går hemma som jag pratat med på sistone.

Del 1. All tid! Så mycket tid, så lite som blir gjort! Alternativt så mycket tid att bara klättra på väggarna av tristess, samtidigt som barnet/en tar all tid i besittning bara genom att jaa... genom att?! Behöva ny blöja, få mat, hjälp att somna, behöva tröst av en miljon anledningar. "Shit när duschade jag senast? Det tar 2 minuter att duscha, men det blir inte av för jag hinner inte! Hur kan det komma sig, jag GÖR ju INGENTING på dagarna!??!" Eller? Helt plötsligt sitter man här i soffan klockan 21:30 på kvällen och frågar sig "Vad har jag gjort idag?". Kanske inte just idag, en söndag, men alla vardagar.
 
Del 2. Den sociala utsvultenhet som drabbar i alla fall mig. JAG VILL TRÄFFA FOLK!!! Gärna folk jag trivs med, har lätt för att prata och diskutera med, kommer överens med, har roligt tillsammans med och kan identifiera mig med. Här har vi ett stort dilemma. Som föräldraledig är du ganska hänvisad till andra som också är hemma. Då minskas antalet människor som du förhoppningsvis trivs med. Har du då fått ditt andra barn, så kanske de som fått sitt första inte uppskattar att det springer runt en rastlös 2åring bland de små bebisarna som oskyldigt sitter på golvet och biter på sina saker. Dessutom har man mer tid när man "bara" har ett barn, då du inte behöver anpassa dig efter dagistider för det äldre barnet till exempel. Eller en sådan sak som att när man har endast en bebis är man färdig att ge sig hemifrån ungefär vid 12-tiden på dagarna, men med en 2åring därtill står man och stampar i hallen halv 9 i bästa fall och funderar på vad man ska fylla hela den långa dagen med. Där minskas det lilla föräldralediga antalet människor ännu ett steg. I jakten på dessa människor hamnar man ibland i en situation på tok för lik dateing. Man "flirtar" i lekparken, på öppna förskolan, babysim, ja överallt, med folk som kanske skulle kunna vara tillräckligt mycket i min situation för att vilja leka med oss...

Del 3. Ensamhet och sårbarhet. Känsligt kapitel det där. Men när man väl hittat de man känner att man gärna tillbringar sina "lediga" (man är aldrig ledig som småbarnsförälder) dagar med, då är man sårbar! Och har man till på köpet facebook och ser att de där man vill vara med är med någon annan utan att ens ha frågat, då blir man ledsen! I alla fall jag. "Nä jag kan inte ses på hela veckan, för jag ska gå till simhallen med barnen." Okej... och simhallen är inte en allmän plats dit vi i så fall hade kunnat gå till tillsammans? Eller lekplatsen, öppna förskolan, bibblan you name it. Att bli "nobbad" och utan sällskap föder i mitt fall osäkerhet och ensamhet. Ofrivillig ensamhet. Jaha, alla andra umgås med varandra på ett ganska "ytligt" allmänt barn-och-föräldrar-sätt i lekparken och ingen frågade mig. En tanke som föder följande tanke: Ingen vill vara med mig. Denna tanke föder "Det är ingen idé att fråga någon, för de vill säkert inte vara med mig ändå". Och så kan det rulla på.

Del 4. De gamla vännerna. Det är också svårt. Hur umgås en flerbarnsmamma med sin gamla vän som inte har några barn? Som således får sova på nätterna, kan planera alla dagar, kvällar och helger precis hur hon vill. Som inte kan sätta sig in i hur det känns att prioritera en kväll i soffan och somna klockan 20 en fredagkväll framför en stenhård utekväll. Jag har varit där. "VARFÖR passar ni inte på att gå ut när ni väl har barnvakt?! Ligga hemma i soffan, vad är det?!?!" Jag äter upp det nu. Omprioritering. Kan man göra slut med en vän? Ja. De som sårar. Behöver de veta om det? De lär märka det.

Nä. Nu ska jag inte klura mer i denna fråga för idag. Men så kan det vara. Kort sagt och sammanfattningsvis; ironiskt! Man har en massa tid men kanske ingen att tillbringa denna massa med tid med. Nä. Nu söndagskväll och en kik in i framtiden i form av vecka 36. Inget jättespännande i kikaren mer än träning, BVC och kanske lite flirt i lekparken...

Nu vet jag hur de har råd att köra med 50 000:- i månaden i 50 år. Det är ju ändå bara gamla som vinner de där högvinsterna, och är det en 85åring som vinner denna vinst lär de inte behöva betala ut hela summan. Eller hur?! En tanke som slog mig på väg till gymmet idag. Tänk vad mycket onödigt man har tid att tänka när man inte ägnar sig åt "vettig" tankeverksamhet... hihi. Kroppen får jobba nu i alla fall, för nu har jag kommit igång ordentligt med nyttig mat och träning. GOTT det! Tänkte att maken min ska få en "fit" fru i 25årspresent i oktober, så det är ju dags att köra på nu. Angående ordet "fit" gjorde han bort sig rätt ordentligt på jobbet när han frågade en av sina klasser följande fråga: "Jaha tjejer, känner ni er "fita"".... Mmm... Den lär han få höra. Bör kanske tilläggas att han jobbar som idrottslärare på ett idrottsgymnasium, där alla tränar någon idrott. Försvenskade engelska ord är knepiga. Eller kan vara.

Bara blajblaj idag känner jag. Allt är som det ska. Molly kräks, Moa "vill inte" och jag plockar. Dock inte efter klockan 20. Nu, soffa, sovande barn och chokladsug. Over and out.