tildisen

För övrigt är livet bra. Det är tufft men bra. Det gör väldigt mycket att ha två barn istället för ett (no shit)! När jag bara har ett barn, då är jag "ledig". Annars är det full rulle och aktion hela tiden och jämt. Lugnast är att vara hemma där tjejerna kan härja relativt fritt. Moa är dock inte särskilt lugn då vi börjat få känna på den så kallade 3-års-trotsen som sägs börja i 2,5-årsåldern. Vad man än frågar henne svarar hon "ingenting". Vad hon har gjort, vad hon vill äta, vad hon gör. Dessutom har fantasin skenat iväg något vansinnigt. Älgen Max som flyttat in i vårt sovrum hoppar i sängen, så dit får vi inte gå in. Ska man skratta eller gråta? Dessutom är det bara mamma som gäller. Jämt. Bara. I alla situationer. Vi kämpar för att stå fast vid våra principer och orka bestämma! För oss är principer och rutiner viktigt. Och det är värt att kämpa för. Så är det.

Helgen som ligger framför är tung. Imorgon fredag är Jimmy borta 7- mitt i natten/lördag morgon. Lördag har han blivit lovad sovmorgon och på söndag är han borta 12-18. Det känns inte som någon optimal uppladdning för den vansinnigt tunga vecka som börjar på måndag. Jimmy ska då börja jobba heltid. Mmm... Visst orkar vi! I alla fall om allt är som det ska vara, som det alltid är och alla är på gott humör. Lite kan man styra över, annat inte. Men att allt är som det brukar vara, att rutiner följs o.s.v. kan jag styra över. Och det tänker jag göra också. Jag har tjatat ner mamma över dagen imorgon. Det känns bra. Det är mycket nu. Virrvarr och organiserat kaos. Kanske upplevs det bara så eftersom nätterna innehåller lite för mycket annat än sömn. Typ vakna barn. Om vartannat. Hela tiden. Och dags att gå upp klockan 6 varje dag. Kanske finns det tid för kvalitetsblogg med bilder någon gång under helgen? Med lite tur :) Idag blev det bara blarr. Jag skyller på Robert Gustafson. Det går ett program om honom nu...