Fråga mig nån dag när jag fått sova...

080722

Allt, precis allt, är beroende av att jag får sova... Hur jag mår, vad jag tycker, hur jag upplever saker. 3 nätter i rad har jag fått sova hyfsat! Självklart inte så mycket som jag hade önskat, men mer än nöjd är jag efter dessa 3 nätter. Lillskruttan har till och med sovit i egen säng! Eller vagn då... Men i alla fall! Så ovant att kunna somna i någon annans famn själv när man är van vid att vara den där famnen som någon somnar i...
Kvalitetstid har vi haft idag. Så underbar är hon. När hon fått sova och då även jag. Ligger och pratar och skrattar på golvet, och jag med. Tiden finns inte, bara hon och jag. Hon är ju så söt!!! Och allt jobbigt bara glöms bort! Det är tur att de börjar le så tidigt... det är väl någon mening med det. För nu är man så trött, så nu behöver man lön för mödan liksom. Jag vet vad det är man ska njuta av nu, det är de där stunderna när man har ögonkontakt och hon ler och "pratar" och gurglar och har sig. Det är DET man ska njuta av! Sen spelar inget annat någon roll.

Får dagarna att gå med hjälp av något inbokat varje dag. En sak räcker. Om det så är en promenad eller vad som helst. Så man har något att hänga upp vardagen på. Jag längtar efter rutiner. Jag längtar efter vardag. När allt drar igång och alla är hemma. Idag blev det en promenad med lite hälsapå-på vägen. Imorgon blir det långfika hemma-hos. Och förhoppningsvis restaurangbesök med ällingen. Sen är det obokad torsdag. Får se vad jag kan få till då.

Ett litet moln på himlen som inte försvinner, utan måste accepteras - mjölkfri kost. Lillan får prickar. Bara att gilla läget, uteslut ALL mjölk. Inte laktosfritt, MJÖLKfritt. Inte helt enkelt. Vad FÅR man äta? Äpple, päron, bananer. Typ. Potatis. Känns så. För lite påläst. Får se det som en bantningskur, för nu ska jag ner i vikt och i mina gamla kläder!

Men under - UNDERBARA familj jag fått av alltihop! En egen familj...


Andra krav...

Jag trodde det var en myt alla som gick hemma med bebisar som påstod att man inte ens hinner duscha vissa dagar. Jag menar, hur lång tid tar det att duscha?! Nu sitter jag här själv med min bebis, klockan är 11:22, och det enda jag åstadkommit hittills idag är frukost. Ingen dusch, ingen tandborstning. Har inte ens fått på mig kläder. Mycket märkligt.
Ställer helt plötsligt helt andra krav på vardagen, prioriterar HELT annorlunda och blir överlycklig över jättekonstiga saker. Som t.ex att få gå på toaletten i fred längre än 2 sekunder. Att få sova mer än 3 timmar i streck. Inatt t.ex. fick jag sova 4 timmar innan lillan vaknade. Helt överlycklig var jag! Hade det varit för ett år sedan hade jag blivit tokig av att bli väckt så ofta som jag blir nu.

Hade någon som funderar på att skaffa barn rådfrågat mig igår hade jag avrått dem. Gör det inte! Du äts upp inifrån! Igår var en skrikdag. Hur orkar man? Hur längtar folk efter barn? Alla säger man ska njuta av den här tiden, men exakt VAD är det jag ska njuta av? Att lyssna på oavbruten gråt? Sömn som inte existerar? En kropp som ser förfärlig ut efter graviditeten? Mat som jag inte får ät p.g.a. lillans ont i magen och prickar? Vin som jag bara får titta på? Nä, igår hade jag avrått från att skaffa barn.
Sen får man ett leende och ett "aaaaaaaaaaauuuuuuuuuuuuuuuuurgh" och mycket glöms bort. Förutom tröttheten då. Men ilskan, uppgivenheten och maktlösheten.

Det ÄR inte guld och gröna skogar att vara spädbarnsmamma! Det är mysigt 20% av tiden vissa dagar.

Saker man inte får säga/tycka när man har en liten bebis:
* Bebisen är jobbig
* Bebisen är ful
* Jag vill lämna bort bebisen
* Håll käften ungj***l!

Hade det varit en katt som väckte mig var 3e timme varje natt i flera veckors tid hade det varit HELT ok att tycka den var hur jobbig som helst och kanske till och med göra sig av med den, men en bebis som gör samma sak ska man njuta av.

Mycket märkligt.

Erkänn att du är provocerad av det jag skrivit och förväntar dig en slutkläm i stil med "Men det är vääääääärt det och jag älskar henne över allt annat på hela jorden".
Ja, jag älskar henne. Emellanåt. Ibland är det värt det. Inte alltid. Det blir bättre. Säger de.

Då var det dags för ett nytt försök...

1 juli 2008
Hade tänkt göra ett återupplivningsförsök till på denna blogg...
Nu är hon äntligen här vår lilla ängel! För det är exakt vad hon är idag! Hon har sovit och ätit bra inatt, vilket resulterat i typ 7 timmars sömn för mig, dock inte sammanhängande, men ändå. Och idag sover hon så gott i vagnen, så jag får saker gjort! Helt underbart! Har torkat köksbänken idag för första gången på evigheter! Snacka om att kraven på dagarna ändrats! En bra dag just nu innehåller dusch och toalettbesök och att hinna borsta tänderna innan det är dags att gå och lägga sig igen...
Men nu, om lilla fröken kan tänka sig att inte BARA vara i famnen så kanske det kan bli fler såna dagar! I hope!
I så fall blir det åka av med allt som ska göras här hemma.
Idag blir det staden också. Andra gången i lillans liv... får se hur det går... Ska gå in, vilket kan bli jobbigt, men sen får jag slöa och vila på nåt café... Vill ha tillbaka min kropp, och kunna ha relativt normala kläder, och då gäller det att börja röra på fläsket... så gott det går. Orkar inte överdrivet mycket, men man får göra vad man kan.

Förhoppningen är att jag ska kunna hålla liv i denna blogg nu när jag "bara" har Moa att tänka på på dagarna, och ingen skola eller så... vi får väl se hur det går.... den här gången... hehe...

RSS 2.0