tildisen

Nu har jag en kvart på mig att blogga. Ska förklara sist i inlägget. Det är en massa tankar som seglar förbi i min lilla hjärna här, så jag börjar känna mig lite som Ior. Och han kommer ju BARA fram till bra saker, och då bör de ju delas med av eller hur?!? Klurade på vad som egentligen borde få bestämma ålder på en människa. Just idag tycker jag erfarenheter. Vi såg filmen "Sebbe" härom dagen och jag i rollen som lärare (vilket jag är i huvudet även om jag är mammaledig) funderade på hur i hela världen man kan kräva någonting över huvud taget av ett barn i en sådan taskig situation! Så många jobbiga erfarenheter, vilket ibland tvingar barnet att bli äldre än det är. Jag har undervisat elever som varit med om sju resor värre upplevelser än jag varit i närheten av, och då kan jag tycka att de egentligen skulle ha en högre ålder än jag. Förstår du hur jag menar mitt i snurren?

En annan tanke är fortfarande inne i kategorin relationer, men denna i relation som parrelation. Det är lite skumt, för parrelationer är HELT okej att gräva i, tycka till om och avsluta om det inte känns bra. Eller bara för att utveckla dem. Inte riktigt detsamma med vänskapsrelationer. Eller? Men det var inte det jag ville komma fram till. Jag har en teori. Om man lever i en parrelation men inte har några andra relationer, kanske inga syskon, inga vänner, inga gemensamma vänner, då tror jag det är svårt i längden att få den relationen att hålla. För om ens partner ska axla ALLA de roller man behöver omkring sig, då tar det nog slut till slut. Framför allt när det gäller behovet av att prata, diskutera, dividera och vända ut och in på allt som människor har mer eller mindre behov av. Behöver jag säga att jag har mer behov? Och lever man då med en människa som inte har samma behov och således inte heller förståelse för detta behov, då gäller det att man har någon annan som kan tillgodose behovet i fråga. Förstår du? Intressant tycker jag. Kanske är det detta faktum som gör mig "svår"? Om jag nu är det. Jag kan stämpla mig själv som det ibland i alla fall. Bara för att hjärnan går på högvarv och jag tänker jämt. Hade jag bott i Grekland för ett gäng hundra år sedan hade jag varit filosof. En annan teori jag har är att människor med högre utbildning, alternativt människor som hade höga betyg i skolan, har större chans att hålla ihop tack vare att man för höga betyg (i alla fall idag) samt på högskola måste kunna diskutera, analysera och värdera för att nå dessa betyg. Färdigheter som betyder mycket när det handlar om att hålla ett förhållande vid liv. Vad vet jag? Men jag tror!

6 minuter kvar till deadline.
Här hemma är allt bara bra och jag är i balans. Skönt! Molly är en liten sabotör redan och allt som oftast hör jag Moa "Nej Molly! Inte så!" Såhär till exempel:


Nä. Fyra minuter kvar. Det är nämligen så att det är Vaggerydsbor med i den svenska versionen av "Biggest Loser", vilket jag bara måste se då ju! Tvillingarna Linn och Mia är det vi ska hålla tummarna för. Det ska bli jättekul att se! Inte bara för att de är med utan även för att man förhoppningsvis ska kunna få lite tips, idéer och inspiration! Här har jag varit duktig idag och gått promenad på 90 minuter, och inga sötsaker alls minsann! Lovely! Det är en stjärnspäckad vardag vi hamnat i här känns det som. Det dyker upp "känningar" både här och där. Linn och Mia i Biggest loser, Henke Larsson i Jimmys klass, en gammal spexkompis (Sofie Hamilton) i filmen "I rymden finns inga känslor" och systersonen Anton i ett program nära dig till våren!!! Coolt!
Nä. 19:59. Dags att dra!