Påsklov!
Jag hade ett jättefärdigt och härligt inlägg som jag la upp på min blogg tidigare idag. Någon som sett det? Nä, inte jag heller... vi får väl ta om det!
Alltså! Påsklov! Helt plötsligt, som om ingenting hade hänt, är vi äntligen här. Den där lediga känslan har dock inte infunnit sig ännu. Vad det beror på vet jag inte. Kanske är det bara så enkelt att har man kört på med 110% så tar det lite tid att varva ner. Vi började lovet igår med att åka in till stan för att njuta av lite glass på torget. Den där bilden är ju inte alltid, eller rättare sagt nästan aldrig, så mysig i verkligheten som i huvudet. Barnen är trötta och vinden blåser för kallt. Helst av allt ville vi nog alla bara åka hem. Och någon ljuv lov-känsla infann sig inte förrän barnen sov, godiset stod på bordet och jag kröp upp i Jimmys famn framför Let´s dance. Men ännu så länge är det ju bara vanlig helg, och lov till 100% lär vi väl inte känna av förrän på måndag tidigast. Lovet som ligger framför är fullt till bredden med en massa olika aktiviteter och jag hoppas verkligen att alla går i lås! Vi ska ägna dagarna åt allt från fotboll (såklart) till Göteborg, Vaggeryd, tandläkare, sång och efterlängtat besök både från Ängelholm och Uddevalla. Ett sådant där 100% hel-ylle-lov där man täcker in alla delar av ens egentliga behov när man har makten att själv bestämma. Gott. Någon dags jobb måste det också bli då rättning och planering fått stå tillbaka under utvecklingssamtalsveckorna. Men jag tänker njuta av vårt fullproppade lov, för snart orkar jag inte med så mycket fart och fläkt längre känner jag. Magen börjar bli tung, benen är svullna och ryggen värker. Och sover, det gör jag inte särskilt bra heller på nätterna. Och det kan jag inte bara skylla barnen utanför magen på längre... Så, fullt ös medvetslös på påsklovet, och sedan får vi lägga i en lägre växel.
Alltså! Påsklov! Helt plötsligt, som om ingenting hade hänt, är vi äntligen här. Den där lediga känslan har dock inte infunnit sig ännu. Vad det beror på vet jag inte. Kanske är det bara så enkelt att har man kört på med 110% så tar det lite tid att varva ner. Vi började lovet igår med att åka in till stan för att njuta av lite glass på torget. Den där bilden är ju inte alltid, eller rättare sagt nästan aldrig, så mysig i verkligheten som i huvudet. Barnen är trötta och vinden blåser för kallt. Helst av allt ville vi nog alla bara åka hem. Och någon ljuv lov-känsla infann sig inte förrän barnen sov, godiset stod på bordet och jag kröp upp i Jimmys famn framför Let´s dance. Men ännu så länge är det ju bara vanlig helg, och lov till 100% lär vi väl inte känna av förrän på måndag tidigast. Lovet som ligger framför är fullt till bredden med en massa olika aktiviteter och jag hoppas verkligen att alla går i lås! Vi ska ägna dagarna åt allt från fotboll (såklart) till Göteborg, Vaggeryd, tandläkare, sång och efterlängtat besök både från Ängelholm och Uddevalla. Ett sådant där 100% hel-ylle-lov där man täcker in alla delar av ens egentliga behov när man har makten att själv bestämma. Gott. Någon dags jobb måste det också bli då rättning och planering fått stå tillbaka under utvecklingssamtalsveckorna. Men jag tänker njuta av vårt fullproppade lov, för snart orkar jag inte med så mycket fart och fläkt längre känner jag. Magen börjar bli tung, benen är svullna och ryggen värker. Och sover, det gör jag inte särskilt bra heller på nätterna. Och det kan jag inte bara skylla barnen utanför magen på längre... Så, fullt ös medvetslös på påsklovet, och sedan får vi lägga i en lägre växel.
Kommentarer
Trackback
