Från en verklighet till en annan!
Sitter här med lite tid som damp ner från himlen i form av en man som söver en dotter och en mamma som just åkt hem till Småland. Var ska jag börja tycks? Är hemma från Grekland. Tillbaka i verkligheten, min svenska verklighet. Från en till en annan. Från en verklighet bestående av gudomlig frukostbuffé, typ 2 beslut om dagen (vad gör vi idag/vad äter vi ikväll/vilken drink (glass för min del) blir det till efterrätt/bada nu eller senare), värme, sol, mycket kärlek, mycket kvalitétstid och bara glassa till en verklighet med en klocka som ringer 6:10, mycket kläder, havregrynsgröt till frukost och 200 beslut i minuten. Så kan det vara. Vet inte vilken verklighet jag tycker bäst om, men hoppet däremellan är tungt. Hur orkar folk? är den stående frågan när jag kommer hem vid halv 5-tiden och vill göra så mycket men orkar så lite. Anyway.
Grekland.
Vi har njutit och njutit och njutit och njutit. Av allt man njuta av ska. Väder, människor, mat, dryck (glass), varandra, livet, den kommande bebisen som försökt sparka sig hem till Sverige o.s.v. Vi bodde på ett 4-stjärnigt hotell mitt inne i Rhodos stad och varje dag var som en klarblå himmel, vilket vi också såg varje dag. Den blå himlen alltså. Det enda molnet på vår lilla himmel i vår lilla surrealistiska bubbla var saknaden av M. Det gick bra de flesta dagarna, förutom en, då jag tillät mig att bryta ihop lite smått framför foton och film på mobilen av hennes första steg... Men det gick över till slut. Visste ju att hon hade det bra här hemma med sin mormor. Inga direkta anekdoter intressanta nog att spilla massa plats här på, bilderna hamnar på Facebook om datorn och tiden är på min sida. Igår kom vi i alla fall hem från vår bröllopsresa och då bröt jag ihop igen. Av glädje! Känslan av att få se, träffa, krama och pussa M igen var obeskrivlig! Jag har aldrig någonsin upplevt något liknande. Hon kiknade av ett gurglande överförtjust skratt när hon fick syn på oss och jag ville aldrig släppa henne! Tänk att en unge kan ändra sig så mycket på en enda vecka! Hon är ju stora tjejen helt plötsligt känns det som. Gårdagen innehöll inte så mycket uppackande och jobbförberedelser som hade behövts, men själen fick sitt. Mycket dotter-gos och mamma-prat. Hon stannade ju till ikväll kära mamma som underlättar vårt liv till tusen.
Idag ringde klockan, och istället för att bege sig ner till vår himmelska frukostbuffé var det in i den svenska verkligheten som gällde och idag har jag smällt av 4 lektioner av 4 möjliga utan någon vila däremellan, knappt ens lunch. Skärpning! Måste tänka på bebisen... Men så är det. Priset att betala för en himmelsk vecka borta. Jaa, nää, vad finns att säga mer? Underbar resa bakom oss, laddade till 1000 att ta tag i livet här hemma och med underbara minnen att njuta av för alltid. Typ :)
Grekland.
Vi har njutit och njutit och njutit och njutit. Av allt man njuta av ska. Väder, människor, mat, dryck (glass), varandra, livet, den kommande bebisen som försökt sparka sig hem till Sverige o.s.v. Vi bodde på ett 4-stjärnigt hotell mitt inne i Rhodos stad och varje dag var som en klarblå himmel, vilket vi också såg varje dag. Den blå himlen alltså. Det enda molnet på vår lilla himmel i vår lilla surrealistiska bubbla var saknaden av M. Det gick bra de flesta dagarna, förutom en, då jag tillät mig att bryta ihop lite smått framför foton och film på mobilen av hennes första steg... Men det gick över till slut. Visste ju att hon hade det bra här hemma med sin mormor. Inga direkta anekdoter intressanta nog att spilla massa plats här på, bilderna hamnar på Facebook om datorn och tiden är på min sida. Igår kom vi i alla fall hem från vår bröllopsresa och då bröt jag ihop igen. Av glädje! Känslan av att få se, träffa, krama och pussa M igen var obeskrivlig! Jag har aldrig någonsin upplevt något liknande. Hon kiknade av ett gurglande överförtjust skratt när hon fick syn på oss och jag ville aldrig släppa henne! Tänk att en unge kan ändra sig så mycket på en enda vecka! Hon är ju stora tjejen helt plötsligt känns det som. Gårdagen innehöll inte så mycket uppackande och jobbförberedelser som hade behövts, men själen fick sitt. Mycket dotter-gos och mamma-prat. Hon stannade ju till ikväll kära mamma som underlättar vårt liv till tusen.
Idag ringde klockan, och istället för att bege sig ner till vår himmelska frukostbuffé var det in i den svenska verkligheten som gällde och idag har jag smällt av 4 lektioner av 4 möjliga utan någon vila däremellan, knappt ens lunch. Skärpning! Måste tänka på bebisen... Men så är det. Priset att betala för en himmelsk vecka borta. Jaa, nää, vad finns att säga mer? Underbar resa bakom oss, laddade till 1000 att ta tag i livet här hemma och med underbara minnen att njuta av för alltid. Typ :)
Kommentarer
Trackback
