Såhär är mitt liv.
Hur är ditt liv?
sjunger Lasse i en låt. Det som kommer före kan jag inte riktigt skriva under på, ”Jag älskar mitt meningslösa liv”. Visst älskar jag mitt liv. Men det är inte meningslöst. Oftast.
Hur är mitt liv? Ja, en helt vanlig vecka i det Karlssonska huset, om inget annat tillkommer, ser ut som följande.
Måndag. Jag åker hemifrån 7:00 då jag börjar jobba 7:30. Innan dess drar jag upp tre barn och ser till att de vet vad de ska ha på sig samt packar ner det de behöver ha med sig till skolan. Jobbet lämnar jag sedan 15:30. 16:00 hämtar jag på förskola och fritids för att leverera förskolebarnet till gymnastiken som börjar 16:30. Hem med ett styck fritidsbarn. Gott nog går äldsta fritidsbarnet hem själv. Tack! Några lugna minuter i hemmets vrå då fritidsbarn det yngre ombeds byta om samt äta. Där någonstans dunsar pappan i huset in. 17:30 är det dags att leverera fritidsbarn det yngre till gymnastiken när ändå förskolebarnets gymnastik är slut. I samma veva lämnar pappan hemmet för sin fotboll. Bilen är således väck och cykeln finns att tillgå. Hem med förskolebarn som ska äta och duscha. Det tar tiden fram till nästa gymnastik-barn kommer hem. Levererad av guldgrannen! Här har klockan blivit 19:00. Läge att se över mat, kläder, tandborstning och läxor då 20:00 är startskott på läggning. Vid 21, då alla tre hamnat i sina sängar hamnar jag vid datorn. Dags att jobba! Samtidigt smyger pappan i huset hem. När mina ögon går i kors blir det sängen.
Tisdagen lämnar vi hemmet tillsammans för att lasta av de tre barnen på tre olika ställen klockan 7. Jobb till 16. Väl hemma har pappan hämtat alla barn och förberett mat. Efter mat fotbollsträning med äldsta. Yngsta vill alltid följa med. Fotbollsträningar är pappans lott. Lugn stund för mig och mellanbarn. Läxor, tvätt, plock, plock, plock. Och kvalitetstid med det alltid bortglömda mittenbarnet. När pappa och resterande barn kommer hem sticker jag iväg. Padel-träning 19-20. Nattningsproceduren är igång när jag kommer hem igen om jag har tur. Också jobb tills ögonen går i kors.
Även onsdagen, idag, lämnar vi hemmet tillsammans, men för att lämna 7:30. Lämna tre barn på tre ställen när vi är två fungerar relativt bra ändå. 15:30 hämtar jag dem ensam. Då har äldsta gått hem själv. Pappan kommer hem 16:30 för att åka 17:45. Däremellan hinner vi äta. Pappan på fotboll. Jag och barn kvar i hemmet. Disk, mat, läxor, städ. Tvätt. Alltid denna tvätt! Gympapåsar upp och när klockan är 21, pappan kommer hem och barnen ligger i sina sängar, sitter jag här och jobbar. Tills ögonen går i kors.
Torsdagen är för mig tidig. Lämnar hemmet 7. Pappan lämnar barnen 7:30. Ensam till tre ställen. Jag hämtar ensam 15:30. Då har båda stora gått hem själva. Stort. Skönt! En stund hinner vi vara hemma tills det åter igen upprepas med fotboll för äldsta och yngsta som publik. Under tiden tränar mellan-barnet innebandy. Samtidigt som innebandyn slutar, börjar min kör. Den slutar 21. Har jag tur hinner jag jobba lite innan ögonblicket med rakt-fram-seende-ögon är över.
Fredag, o ljuvliga fredag. Tillsammans lämnar vi klockan 8. Sovmorgon! Jobbar som en tok till 15:30. En fredag morgon fick jag frågan om jag hade koll på dagen. Ja, jag vet att jag har typ 5 minuter mellan varje lektion och att jag inte hinner äta lunch. Så visst har jag koll på fredagen. När fredagseftermiddagen kommer och hemmet närmar sig. Då. DÅ! Då är helgen mer än välkommen. Fredagar är matchdagar för fotbollsmaken. Har varit hittills i alla fall. Men jag, jag får vara hemma. Och jag tänker inte göra mer nytta än jag faktiskt VILL göra då. Och jobba fredagskväll skulle aldrig falla mig in.
Lördag morgon fotbollsträning för förskolebarn. Pappans lott. Och sedan är hela lördagen ledig! Eller ja…. om det inte är något inbokat, som det ju är typ varje helg fram till vecka 45.
Söndagen är minst lika skön. Med avbrottet att en tränar innebandy 14-15:15 och den andra 15:30-17.
Sedan är det typ på det igen med veckan som ligger framför. Och jobb tills ögonen slocknar.
Och däremellan kommer fasta. Eller nåt.
Så är mitt liv. Om det inte dyker upp något annat. Som typ föräldramöte, utvecklingssamtal, BVC, klipptider, någon behöver nya skor, o.s.v. o.s.v. o.s.v.
Det är en konstig värld vi lever i sjunger han också, Lasse. Vad är det för liv. Egentligen?
Men jag älskar det. Jag har valt det. Jag har sagt ja till att vara fotbollsfru. Jag vill ha aktiva barn. Jag vill ha ett hem i ordning med rena kläder och tom diskbänk. Och jag vill vara den bästa lärare jag kan.
Men diskussionen om att vi stressar ihjäl oss, den lämnar jag till en annan dag.
sjunger Lasse i en låt. Det som kommer före kan jag inte riktigt skriva under på, ”Jag älskar mitt meningslösa liv”. Visst älskar jag mitt liv. Men det är inte meningslöst. Oftast.
Hur är mitt liv? Ja, en helt vanlig vecka i det Karlssonska huset, om inget annat tillkommer, ser ut som följande.
Måndag. Jag åker hemifrån 7:00 då jag börjar jobba 7:30. Innan dess drar jag upp tre barn och ser till att de vet vad de ska ha på sig samt packar ner det de behöver ha med sig till skolan. Jobbet lämnar jag sedan 15:30. 16:00 hämtar jag på förskola och fritids för att leverera förskolebarnet till gymnastiken som börjar 16:30. Hem med ett styck fritidsbarn. Gott nog går äldsta fritidsbarnet hem själv. Tack! Några lugna minuter i hemmets vrå då fritidsbarn det yngre ombeds byta om samt äta. Där någonstans dunsar pappan i huset in. 17:30 är det dags att leverera fritidsbarn det yngre till gymnastiken när ändå förskolebarnets gymnastik är slut. I samma veva lämnar pappan hemmet för sin fotboll. Bilen är således väck och cykeln finns att tillgå. Hem med förskolebarn som ska äta och duscha. Det tar tiden fram till nästa gymnastik-barn kommer hem. Levererad av guldgrannen! Här har klockan blivit 19:00. Läge att se över mat, kläder, tandborstning och läxor då 20:00 är startskott på läggning. Vid 21, då alla tre hamnat i sina sängar hamnar jag vid datorn. Dags att jobba! Samtidigt smyger pappan i huset hem. När mina ögon går i kors blir det sängen.
Tisdagen lämnar vi hemmet tillsammans för att lasta av de tre barnen på tre olika ställen klockan 7. Jobb till 16. Väl hemma har pappan hämtat alla barn och förberett mat. Efter mat fotbollsträning med äldsta. Yngsta vill alltid följa med. Fotbollsträningar är pappans lott. Lugn stund för mig och mellanbarn. Läxor, tvätt, plock, plock, plock. Och kvalitetstid med det alltid bortglömda mittenbarnet. När pappa och resterande barn kommer hem sticker jag iväg. Padel-träning 19-20. Nattningsproceduren är igång när jag kommer hem igen om jag har tur. Också jobb tills ögonen går i kors.
Även onsdagen, idag, lämnar vi hemmet tillsammans, men för att lämna 7:30. Lämna tre barn på tre ställen när vi är två fungerar relativt bra ändå. 15:30 hämtar jag dem ensam. Då har äldsta gått hem själv. Pappan kommer hem 16:30 för att åka 17:45. Däremellan hinner vi äta. Pappan på fotboll. Jag och barn kvar i hemmet. Disk, mat, läxor, städ. Tvätt. Alltid denna tvätt! Gympapåsar upp och när klockan är 21, pappan kommer hem och barnen ligger i sina sängar, sitter jag här och jobbar. Tills ögonen går i kors.
Torsdagen är för mig tidig. Lämnar hemmet 7. Pappan lämnar barnen 7:30. Ensam till tre ställen. Jag hämtar ensam 15:30. Då har båda stora gått hem själva. Stort. Skönt! En stund hinner vi vara hemma tills det åter igen upprepas med fotboll för äldsta och yngsta som publik. Under tiden tränar mellan-barnet innebandy. Samtidigt som innebandyn slutar, börjar min kör. Den slutar 21. Har jag tur hinner jag jobba lite innan ögonblicket med rakt-fram-seende-ögon är över.
Fredag, o ljuvliga fredag. Tillsammans lämnar vi klockan 8. Sovmorgon! Jobbar som en tok till 15:30. En fredag morgon fick jag frågan om jag hade koll på dagen. Ja, jag vet att jag har typ 5 minuter mellan varje lektion och att jag inte hinner äta lunch. Så visst har jag koll på fredagen. När fredagseftermiddagen kommer och hemmet närmar sig. Då. DÅ! Då är helgen mer än välkommen. Fredagar är matchdagar för fotbollsmaken. Har varit hittills i alla fall. Men jag, jag får vara hemma. Och jag tänker inte göra mer nytta än jag faktiskt VILL göra då. Och jobba fredagskväll skulle aldrig falla mig in.
Lördag morgon fotbollsträning för förskolebarn. Pappans lott. Och sedan är hela lördagen ledig! Eller ja…. om det inte är något inbokat, som det ju är typ varje helg fram till vecka 45.
Söndagen är minst lika skön. Med avbrottet att en tränar innebandy 14-15:15 och den andra 15:30-17.
Sedan är det typ på det igen med veckan som ligger framför. Och jobb tills ögonen slocknar.
Och däremellan kommer fasta. Eller nåt.
Så är mitt liv. Om det inte dyker upp något annat. Som typ föräldramöte, utvecklingssamtal, BVC, klipptider, någon behöver nya skor, o.s.v. o.s.v. o.s.v.
Det är en konstig värld vi lever i sjunger han också, Lasse. Vad är det för liv. Egentligen?
Men jag älskar det. Jag har valt det. Jag har sagt ja till att vara fotbollsfru. Jag vill ha aktiva barn. Jag vill ha ett hem i ordning med rena kläder och tom diskbänk. Och jag vill vara den bästa lärare jag kan.
Men diskussionen om att vi stressar ihjäl oss, den lämnar jag till en annan dag.
