Operationsrapport
jaa...
Har svårt för att prata, så det är bättre att rapportera här hur allt har gått, så kan jag hänvisa folk som ringer hit...
Igår var det då dags. Klockan 13:15 var jag på centraloperation. Först ställde det till det lite, för jag hade visst druckit lite för mycket de senaste 2 timmarna, men det löste sig. Väntade väl till 10 i 2 så kom narkosläkaren och en sköterska som gav mig operationskläderna. Bytte om och bröt ihop. Grät som ett barn. Kommer aldrig vänja mig vid dessa operationer! Aldrig! Just när jag försökte vara 3 år och få plats i J:s famn i väntrummet kom min käre doktor. Skönt att det var han, F.P, för honom känner jag. Han kramade om mig och tog med mig in i ett litet rum och pratade lite. Han trodde att det skulle vara mycket att bränna bort eftersom jag haft så ont på sistone. Jag lugnade mig lite av honom och att han lovade mig något lugnande. Tillbaka till J:s knä och sedan drogs det igång. Tillbaka in i det lilla rummet och en "hutt". De tyckte jag skulle lägga mig ner, men det är ju en sport att sitta upp så länge som möljigt... Tror jag dunsade ihop där sen. Minns inte riktigt. De kom med en säng i alla fall, TACK för att jag slapp gå in till operationssalen som sist! Maria i kören jobbade visst där. Skönt att känna igen någon. Jag minns inget mer efter detta. Skönt. Minns inte när de satte dropp, när de sövde mig, ingenting. Vaknade på uppvaget och hade ont. Fick en påse smärtstillande i armen. Somnade igen. Fick en smörgås och lite juice. Jättegott! Somnade igen. F.P. kom och rapporterade. Minns knappt vad han sa. Något om att det var ungefär som sist + sammanväxningar. Minns inte var eller hur mycket. Han ska ringa mig idag. Jag somnade igen. Vaknade, somnade, vaknade, somnade. De var inte riktigt nöjda med utvecklingen. Jag hade en vilopuls på 125 slag/minut. Läkare och sköterskor hit och dit och fram och tillbaka hela tiden. Och jag blev rädd och fattade inget. De gjorde ultraljud på magen och körde iväg mig på toa. Det gick bra men jag höll på att svimma. Det gillade de inte. Låg igen. Läkare hit och dit. Skulle jag bli tvungen att stanna över natten? Pulsen gav sig inte. Jourhavande läkare kom ner och gjorde ännu mer ultraljud. Inre blödning i magen? De såg inget. Jag ville åka hem. De tog massa blodprov och jag gick på toa igen. Sen tog de mig på en promenad och jag ville absolut åka hem då. Fick ta på mig mina kläder, äta lite yoghurt och la mig igen. Då kom mamma och J och vi åkte hem... Skönt!
Idag
Sov halv 11 till 1 inatt. Sen 1 till 3. Och sen 3 till 6. Och sen till 8. Gick upp halv 11. ONT! idag... Igår var jag mer snurrig. Idag har jag ont ont ont. I såren i musklerna i magen. Ajajaj...
Vill helst sova, men kan ju inte ligga på magen och då kan jag inte sova. Och kan jag sova nu kan jag inte sova inatt, heller. Så jag vet inte. Får väl ligga här och titta.
Har svårt för att prata, så det är bättre att rapportera här hur allt har gått, så kan jag hänvisa folk som ringer hit...
Igår var det då dags. Klockan 13:15 var jag på centraloperation. Först ställde det till det lite, för jag hade visst druckit lite för mycket de senaste 2 timmarna, men det löste sig. Väntade väl till 10 i 2 så kom narkosläkaren och en sköterska som gav mig operationskläderna. Bytte om och bröt ihop. Grät som ett barn. Kommer aldrig vänja mig vid dessa operationer! Aldrig! Just när jag försökte vara 3 år och få plats i J:s famn i väntrummet kom min käre doktor. Skönt att det var han, F.P, för honom känner jag. Han kramade om mig och tog med mig in i ett litet rum och pratade lite. Han trodde att det skulle vara mycket att bränna bort eftersom jag haft så ont på sistone. Jag lugnade mig lite av honom och att han lovade mig något lugnande. Tillbaka till J:s knä och sedan drogs det igång. Tillbaka in i det lilla rummet och en "hutt". De tyckte jag skulle lägga mig ner, men det är ju en sport att sitta upp så länge som möljigt... Tror jag dunsade ihop där sen. Minns inte riktigt. De kom med en säng i alla fall, TACK för att jag slapp gå in till operationssalen som sist! Maria i kören jobbade visst där. Skönt att känna igen någon. Jag minns inget mer efter detta. Skönt. Minns inte när de satte dropp, när de sövde mig, ingenting. Vaknade på uppvaget och hade ont. Fick en påse smärtstillande i armen. Somnade igen. Fick en smörgås och lite juice. Jättegott! Somnade igen. F.P. kom och rapporterade. Minns knappt vad han sa. Något om att det var ungefär som sist + sammanväxningar. Minns inte var eller hur mycket. Han ska ringa mig idag. Jag somnade igen. Vaknade, somnade, vaknade, somnade. De var inte riktigt nöjda med utvecklingen. Jag hade en vilopuls på 125 slag/minut. Läkare och sköterskor hit och dit och fram och tillbaka hela tiden. Och jag blev rädd och fattade inget. De gjorde ultraljud på magen och körde iväg mig på toa. Det gick bra men jag höll på att svimma. Det gillade de inte. Låg igen. Läkare hit och dit. Skulle jag bli tvungen att stanna över natten? Pulsen gav sig inte. Jourhavande läkare kom ner och gjorde ännu mer ultraljud. Inre blödning i magen? De såg inget. Jag ville åka hem. De tog massa blodprov och jag gick på toa igen. Sen tog de mig på en promenad och jag ville absolut åka hem då. Fick ta på mig mina kläder, äta lite yoghurt och la mig igen. Då kom mamma och J och vi åkte hem... Skönt!
Idag
Sov halv 11 till 1 inatt. Sen 1 till 3. Och sen 3 till 6. Och sen till 8. Gick upp halv 11. ONT! idag... Igår var jag mer snurrig. Idag har jag ont ont ont. I såren i musklerna i magen. Ajajaj...
Vill helst sova, men kan ju inte ligga på magen och då kan jag inte sova. Och kan jag sova nu kan jag inte sova inatt, heller. Så jag vet inte. Får väl ligga här och titta.
Kommentarer
Postat av: Ida
skönt att det är över...många krya på dig kramar från ida
Postat av: johannapannan
Nu åtestår bara det tuffa att komma tillbaka efter operationen. Du vet vart jag finns om du behöver mig!
Förstår att det är jättetufft TIlda. VIlken resa du gör i ditt liv. Hoppas att du mår bättre idag, att smärtan snart ger sig och du kan börja ta nya tag.
massor av kramar !!
Trackback
