tildisen

Då så, sitter jag här och luften har gått ur mig. Det brukar bli så efter något jag laddat upp inför. I detta fall en krogshow. Finns en hel del att säga om denna show. Såklart. Jag är väldigt nöjd med min insats och jag hade faktiskt riktigt roligt. Som sagt, jag trivs på scen! Även roligt att ha la famiglia i publiken! En av låtarna blev nästan för mycket, men det behövdes. Jag behövde den känslan nu.

Vet inte om det faktum att jag blivit mamma har givit mig självkännedom och självinsikt, för förra året saknade jag den så väl behövda insikten om att jag kanske skulle vara tyst på vissa låtar... Det finns en hel del i årets kör som inte är mammor än... så att säga. Ett evigt dilemma det där. Ska man säga att "jo, du får gärna vara med i kören, men det där med solo kan du kanske lämna till någon annan" eller ska man köra på "Alla som vill sjunga solo får sjunga solo"? Alternativ 1 kan medföra krossade hjärtan och drömmar om den stora musikalrollen eller idolfinalistplatsen eller vad det nu kan vara. Alternativ 2 medför definitivt en publik som delvis vrider på sig, en kör som försöker dölja sitt missnöje samt en hel del snack. Vad är bäst? Pest eller kolera? Vad tycker du? Svårt svårt. Mycket duktigt band dock och en hel del adrenalin och go feeling. Lite antiklimax att komma hem. Ska försöka gå och lägga oss nu, hoppas på en natt med sömn. Jag behöver det om jag ska vara lika i gasen imorgon och dessutom stanna kvar och städa efteråt. Känns bra att dagen fram till dess är obokad så när som på en bror och bror-flickvän som ligger och sover i vårt 3e rum just nu.

Mitt huvud är tomt och fullt på samma gång, men jag får inte till något vettigt, så det får bli sängen nu, sömn eller inte.

Imorgon kommer en full rapport om akter, kläder, låtar och dylikt... idag orkar jag inte. *gäsp* (kl.=00:55)

Vad vore jag utan hans andetag?