tildisen

Det finns så mycket att skriva idag egentligen, så jag blir liksom skriv-förlamad om det finns något som heter så... Jag har i alla fall hamnat i Småland nu efter en helt okej bilfärd hit igår trots ett fruktansvärt tragiskt och ledsamt besked 10 minuter innan jag satte mig i bilen. Trodde denna händelse skulle kännas av mer i samhället eftersom att det är så litet, men tack och lov har det gått rätt så bra. Kanske för att jag har hållt mig mest hemma... Det värsta när det händer saker som den här i små samhällen är att folk verkar mäta sig med varandra hela tiden. "Jag har mest rätt att vara ledsen för jag kände honom bäst" och så vidare. Hur mycket måste man ha känt någon eller hur mycket måste man ha upplevt tillsammans för att ha rätt att sörja? Kan bli så trött på sådant. För min del spelar högstadie- och gymnasietiden revy eftersom att vi faktiskt levde samma liv då. Och nu finns han inte mer. Förmodligen skulle vi aldrig mer träffas även om han levt vidare, och mitt liv förändras inte för att han inte finns mer, men ändå finns sorgen. Totte, varför?
Anyway

Dagarna här rullar på av bara farten. Det finns så många att fylla tiden med! Det har blivit mycket familj igår och även idag, men jag har även påbörjat vännerna idag. En lång date med J och de små. Jättemysigt! Och en låååååång promenad på 8000 steg! M var inte på bästa humör p.g.a. en förkylning som även hållt oss mer vakna än vanligt inatt, men med trevligt sällskap så funkade det också. Så skönt att prata med någon med samma värderingar och moral som man själv! Tack J att du har tid med oss när vi kommer till Småland! Det behövs vänner man kan säga vad som helst till och som sitter i samma sits i vissa situationer.

Hos systeryster i eftermiddag blev det lite oplanerat pepparkaksbak efter god barnmiddag, men det var nog mer degätande än bakande. Det är väl det som är meningen med pepparkaksbak?

Kvällen har ägnats åt mamma-pappa-tid inklusive te och yatzy och som pricken över i:t lite bad i badkar som omväxling till Moas badbalja innan jag begav mig hit ner till källaren... Hela veckan är i princip uppbokad nu, vilket känns riktigt bra då mellandagarna annars riskerar att bli överfulla av vänner då tid helst ägnas åt familj...
Imorgon blir det Jönköping med syster och systerdotter innan jag ska fika med P på café utan bebis... Tjejsnack och mys!!! Hur ofta är det liksom? Torsdagen ska ägnas åt F och på kvällen ska jag sitta med som stolt moster i publiken då A har julavslutning med skolan. På fredagen ska älsklings-I förgylla min eftermiddag och på lördag ska det fikas med M! Härligt!
Livet går vidare mitt i ett sorgset samhälle...
J: vi saknar dej...