tildisen

Sorry för uteblivet bloggande på ett litet tag. Grejen är den, att ju bättre humör jag är på, ju mer ork jag har desto oftare och mer bloggar jag. Det är inte så att jag inte har något att skriva när jag är på dåligt humör eller är slut på energi, men det finns nackdelar med att skriva då. T.ex. 1:jag skriver det jag känner just då, vilket medför att jag fokuserar på det negativa, och det vill jag inte. 2:jag skriver saker som blir lite för privata, och det vill jag inte. 3:jag tycker inte själv att det är särskilt roligt att läsa bloggar där folk bara gnäller, och därför tänker jag inte bidra med en "gnäll-blogg". Men nu känns det bättre, så nu gör jag ett försök. Ett diplomatiskt "titt-in" från mitt liv just nu. Det är väldigt mycket just nu. Jag försöker formulera om frågan "Hur orkar jag?!" till ett påstående, nämligen "Hur jag orkar:". Jag orkar för att jag vet att det som tar tid just nu är saker jag älskar att göra. T.ex. älskar jag mitt jobb, och därför orkar jag jobba. Jag orkar för att det jag gör just nu är roligt. T.ex. kören och den stundande konserten. Jag orkar för att människorna omkring mig är underbara människor som jag älskar. J t.ex. Och M såklart! Så är det. Mycket tid går till kören. Helgen som varit gick till kören. Veckan som är just nu går till kören, i alla fall tisdag, onsdag, fredag och lördag. Sedan kommer luften att gå ur mig tror jag. Men jag älskar att stå på scen, så jag tänker inte gnälla! Och veckan som gått, har inte bara varit jobbig. Vi har haft en hel del mysiga stunder då också såklart! Här myser jag och M (och bebisen...?)




M:s nya favoritsyssla; baka! Och gravid som jag är kan jag inte annat än hålla med henne. Senaste favoriten är maränger med olika saker i. Sist blev det polkagrismaränger...




Måste ju slänga in en bild på pappa-mys också:



Idag har vi varit hos barnmorskan. Det är alltid häftigt att höra Labans hjärta slå för fullt, och förundras över att det faktiskt finns ännu en människa som är en del av vårt liv utan att vi är särskilt medvetna om det. Eller jag är, för nu kan jag inte gå snabba promenader längre utan att få förvärkar. Och det är jobbigt att ta på sig skorna eller ta upp något från golvet. Jag gillar dock min mage. Den är fin. Och sparkarna är underbara, fast en del börjar göra ont nu. M hade alltid huvudet uppåt när hon låg i min mage, så därför har jag aldrig upplevt de omtalade smärtsamma sparkarna upp mot revbenen. Förrän nu. Men det är häftigt. Vem vet, kanske är det sista gången jag är gravid någonsin?! Varför inte njuta då?! Det verkar vara fler än jag som njuter av att vara gravid. Det bara ramlar in gravida människor i min närhet! Häftigt! Vissa sörjer jag över för att de inte bor här så vi kan gå hemma samtidigt, och vissa kommer jag älska att gå hemma med. Mmm...

När M somnar klockan 8 och jag brukar lägga mig klockan 9 blir inte kvällen särskilt lång (hon strular lite vid läggning för tillfället). Jag har några minuter före min absoluta dead-line som är klockan 10. Men det är nog bäst att jag drar mig till sängen. Man vet aldrig hur natten kommer att se ut! Natten till idag sov M till 2 t.ex. Inatt hoppas jag hon sover! HELA natten. Och att jag måste smyga ut och iväg när jag åker till jobbet imorgon. Både för hennes och J:s skull!