tildisen

Jag sitter här i min ensamhet och ska dra mig till sängen efter detta inlägg. M sover (till slut! ÄNTLIGEN!) och J är på galej i Ängelholm av alla ställen. Han ska sova där inatt nämligen, därav min ensamhet. Valet fanns såklart att följa med, men så pass gravid som jag ändå är och verkligen känner mig så kändes alternativet ensam hemma något mer lockande. Jag åker ner och träffar kära O och PL imorgon istället när jag ska hämta hem min man. På fars dag och allt. Han får se det som en farsdags-present att få festa loss ordentligt, sova ut imorgon och vara lite lagom bakis tills vi kommer och familjelivet är ett faktum igen. Kvällen gick till att söva M, och när hon väl sov var jag så trött, så jag fick knappt något gjort. Och nu är jag ännu mer trött och somnar när som helst, så det blir nog inga popcorn och mys-i-soffan den här gången. Jag gillar inte att sova själv. Tyckte inte om det när jag hade M i magen heller, OM det skulle hända något. Ännu mindre tycker jag om det nu, när jag har M utanför magen och någon I magen... Om det skulle hända något. Men det gör det såklart inte!
Veckan som gått ska jag redogöra för imorgon kväll, söndagstradition, men jag ville bara dela några tankar här nu också, delad ensamhet existerar inte. Eller något... Livet är rätt skönt ändå, det insåg jag när jag tränat nu i veckan. Tänk att det bara krävs ett träningspass för att endorfinerna ska dyka upp. Och ändå blir jag så förvånad över dessa lyckorus varenda gång! Varför tränar jag inte oftare? Tidsbrist... Orkbrist... Vad vet jag. Idag har i alla fall jag och J haft två timmars kvalitetstid på tu man hand. M var och lekte med J:s farmor och farfar och vi gick på stan. Själva. Kunde hålla handen och hångla i rulltrapporna (vår favorit, för då blir vi lika långa när J står ett steg under mig). J handlade massor, så klart. Det är han som är kvinnan i vårt förhållande när det gäller gå på stan och shoppa. Jag hittade i och för sig lite jag också. Ett par helt underbart sköna mammajeans, finns sådana liksom!!??! Jag var tvungen. För är det något som KAN dra ner mig nowadays så är det brist på normal-liknande kläder som inte får mig att se ut som en mamma-modell från -87 i någon gammal bok. Så nya jeans blev det och en svart tröja. Tack, tack. För övrigt ramlade resten av det inköpta ner i J:s kassar. Mysigt var det. Och gott var det med te när vi kom för att hämta M.
Nä, nu ska jag sova. Återkommer imorgon med veckan som gått. Och bilder kanske? :)