tildisen

Ibland måste jag (få) känna att delar av livet enbart är en transportsträcka. Trots att jag håller med Broberg i låten "Målet är ingenting, vägen är allt". Målet med livet är ju att dö, och dit vill jag inte komma än på lääääääääääänge. Men just nu är inte vägen allt alltid. Eller, det är väldigt bra för tillfället i denna sekund, minut, timma och dag, men över lag med två så pass små barn är livet emellanåt en transportsträcka. Och transportsträckor bär alltid på mål. Delmål på livets väg. Det lät stort och filosofiskt... Första gången jag var i fjällen -97 hade jag bestämt mig för att bara åka de lättaste backarna, alltså de gröna. Tills jag mötte en grön "backe" första gången. Det gick ju nästan uppför! Målet med dessa transportsträckor var riktiga backar.

Mål jag siktar på just nu, eller som jag ser fram emot nu, är saker som att sova en hel natt till exempel. Eller rättare sagt tiden då båda barnen sover en hel natt. Utan mat. Inatt har jag nämligen sovit en hel natt. Moa har sovit hos favoritkusinen och Molly har delat säng med mormor och morfar. Jag och Jimmy har således haft en nappflaskfri natt i källaren långt från barnskrik. Lovely. Ett annat delmål är att kunna cykla iväg med båda tjejerna. Först och främst med en tös på varsin pakethållare (jag och Jimmy alltså) och så småningom med dem på varsina cyklar. Sådant ser jag fram emot och har som målbild när småbarnslivet tär för mycket. Som sagt, just i skrivande stund tär inte småbarnslivet, för när det tär, då har jag aldrig tillfälle att skriva, så jag får skriva i efterhand liksom. Flummigt? Ja, jag vet, men du förstår nog vad jag menar och är ute efter. En annan målbild är hur jag vill se ut på stranden i sommar... Ett ganska avlägset mål men som jag hoppas kunna uppfylla. Jag ska försöka göra om denna målbild till en realistisk sådan. Småbarnslivet just nu är ganska mysigt. Moa är harmonisk och säger massa kul saker och Molly jollrar, ler och är allmänt nöjd. Sedan att mycket annat är på gång, det får vi ta som det kommer när det kommer.

Inatt sover Moa på övervåningen med mormor och morfar och Molly ska få sova med oss. Så att vi får en nappflaskfylld natt. För övrigt gör vi ingenting här i Småland. Eller i alla fall inte jag. Jimmy skriver uppsats. Också blir det en och annan "Nestosrunda" vilket alla i Vaggeryd vet vad det innebär. 3,2 km. Imorgon blir det kalas för lilla mamma. Mys, mys.