Lite nyss och lite nu och kanske lite för djupt, alternativt flummigt...
Det brukar bli så när jag väl lyckas blogga med bilder. Att det blir en väldans massa bilder från en väldans massa evenemang. Alternativt bilder från evenemang där det tagits väldigt många bilder. Både från då, nyss och nu. Jag ska väl ta och försöka komma ifatt mig lite och försöka på ett relativt kortfattat sätt berätta om vecka 32. Jimsan började jobba (lyckos honom!!!! Det hade känts SÅ mycket bättre om han gick till en fabrik och packade lådor varje dag, eller till posten och åkte runt i sin lilla el-bil istället för att få åka och göra det jag älskar och brinner för varje dag, men men). Därför fick semestern vecka 32 bli utan honom. Jag och tjejerna begav sig måndag kväll till en "stuga" på en jättetomt med både klippstrand, sandstrand, hemliga upptäcktsstigar, stor gräsmatta och jacuzzi på stranden, för att ha lite semester. Så mycket semester man nu kan ha när man åker iväg själv med sina barn.... Nedan några bilder därifrån: (sorry Pia, men det är utsikten jag vill demonstrera...)
Vi bodde i en av de fyra hus som ligger på tomten, och den har inte helt fel utsikt och läge om man säger så.
Jag och Moa på upptäcktsfärd:
När hon väl lärt sig vilka klippor hon inte fick ramla ner för lekte hon till 100% med sina favoritkusiner som tog sååååååååååå väl hand om henne!
Vi bodde i närheten av Göteborg, så en dag åkte vi in till Slottsskogen och tittade på alla djur. Hästar, älgar, påfåglar och pingviner för att nämna några.
Sömnen uteblev de två nätter jag sov själv med tjejerna eftersom de verkade ha ett schema på att väcka varandra och helst av allt ville Molly gå upp vid 6-halv 7 varje dag. Men oftast fick hon nöja sig med 8...
Sämre utsikt kan man ha när man sover förmiddag... Inte för att hon bryr sig, men i alla fall.
Semestern var utifrån sett en riktig idyllsemester med klättring på kllippor, krabbfiske, jacuzzibad på stranden och björnbärsplockning!
Molly var, liksom alltid, glad hela tiden och satt och lekte och tuggade på det mesta. Det är så vi kommer komma ihåg henne som bebis. Alltid glad! Skrattar jämt. Och spyr då...
På onsdagen dök mor och far upp och anslöt sig till vår idyll och torsdag kväll även Jimsan som jobbat in fredagen. Onsdagen gick åt till att braka ihop (något om det senare) och torsdag kväll åt kvalité! Jag hämtade Jimsan vid stationen vid 18 efter att ha haft en timmes egentid i Göteborgs stad. Vad jag ägnade timman åt? Gick i bokhandeln! Lovely! I fred! Sedan tog vi en kopp kaffe på centralen innan vi körde vilse på väg tillbaka till stugan. Vad gör man inte för lite extra barnfri tid... eller när man pratar i telefon mitt under gps-navigeringen.... *harkel*. Fram kom vi, lagom till himmelsk grillad middag med gott vin till och djupa diskussioner. Jag gillar sådant. Frågorna som gick runt bordet mellan mor, far, syster, man och svåger var "Vad betyder tystnad för dig?", "Vem är du?" och "Vad är meningen med ditt liv?". Frågor som tål att diskuteras! Därefter blev det bad i jacuzzin. Underbart när det regnar! Till och med mamma hoppade i.
Fredagen den 13e ägnade vi åt Liseberg. Perfekt Lisebergsväder = inte för varmt, inte för kallt och framförallt inget regn! Perfekt folkmängd, som mest var det 20 minuters kö, för det mesta bara 5 minuter. I gränslandet i år levde Anton, som NÄSTAN var 140 cm och får åka allt och Moa som NÄSTAN är 90 cm. Hon fick i alla fall åka lilla Lisebergbanan och Flume ride, vilken hon åkte säkert 20 gånger...
När småtöserna och stora tösen ätit kvällsmat begav sig de som inte uppnår 130-gränsen hemåt. Tillsammans med de tre äldsta i sällskapet. Sedan åkte jag, Jimsan, syster och systersönerna ännu mer! Tänk att längden kan vara så viktig när man lever i gränslandet. Och tänk att man kan bli så snurra-runt-känslig bara för att åldern stiger... Jaja. Roligt var det i alla fall!
Angående brak-ihop:et. Ibland behöver man springa in i väggen för att inse att man ska springa åt ett annat håll. Så skulle man väl kunna säga för att utvärdera. Jag har mått dåligt förr, i en annan division. Så är det inte nu. Nu är det mest "Vår situation ser ut så här och det håller inte, vad gör vi?". Så brak-ihop i Gbg, hem och prata, prata, prata. Nu - Vaggeryd för att bringa ordning i pusselbitarna som framkom i pratepratet för att sedan praktisera detta när livet börjar nästa vecka. So far i Vaggeryd, släkt och skog. Kusinträff med liten, liten bebis igår, kusinträff med djup-prat med bästa tärnan i flera timmar idag och skogen. Där fick vi ihop kvällsmaten och lite till...
Det är mycket jag vill göra här, många jag vill träffa, men tiden rinner och jag försöker bringa ordning i mig själv lite, så vi får väl se hur mycket och många jag hinner med. Många tankar mycket känslor och många inlägg snurrar i huvudet. Skriver inläggen på andra ställen så länge. Om sådant jag filurar på. Allmänt. Så får de hamna här om jag någon gång inte skulle ha något att skriva här. Som om det skulle hända liksom.... Nå väl. Nog om det.
En slutsats: Jag är mig själv när jag sitter vid pianot och sjunger. Alternativt står framför en stor grupp människor och pratar. Hur ofta är jag mig själv i mitt nuvarande liv då? Jag håller på att försvinna. Men det ska bli ändring på det nu!
Vi bodde i en av de fyra hus som ligger på tomten, och den har inte helt fel utsikt och läge om man säger så.
Jag och Moa på upptäcktsfärd:
När hon väl lärt sig vilka klippor hon inte fick ramla ner för lekte hon till 100% med sina favoritkusiner som tog sååååååååååå väl hand om henne!
Vi bodde i närheten av Göteborg, så en dag åkte vi in till Slottsskogen och tittade på alla djur. Hästar, älgar, påfåglar och pingviner för att nämna några.
Sömnen uteblev de två nätter jag sov själv med tjejerna eftersom de verkade ha ett schema på att väcka varandra och helst av allt ville Molly gå upp vid 6-halv 7 varje dag. Men oftast fick hon nöja sig med 8...
Sämre utsikt kan man ha när man sover förmiddag... Inte för att hon bryr sig, men i alla fall.
Semestern var utifrån sett en riktig idyllsemester med klättring på kllippor, krabbfiske, jacuzzibad på stranden och björnbärsplockning!
Molly var, liksom alltid, glad hela tiden och satt och lekte och tuggade på det mesta. Det är så vi kommer komma ihåg henne som bebis. Alltid glad! Skrattar jämt. Och spyr då...
På onsdagen dök mor och far upp och anslöt sig till vår idyll och torsdag kväll även Jimsan som jobbat in fredagen. Onsdagen gick åt till att braka ihop (något om det senare) och torsdag kväll åt kvalité! Jag hämtade Jimsan vid stationen vid 18 efter att ha haft en timmes egentid i Göteborgs stad. Vad jag ägnade timman åt? Gick i bokhandeln! Lovely! I fred! Sedan tog vi en kopp kaffe på centralen innan vi körde vilse på väg tillbaka till stugan. Vad gör man inte för lite extra barnfri tid... eller när man pratar i telefon mitt under gps-navigeringen.... *harkel*. Fram kom vi, lagom till himmelsk grillad middag med gott vin till och djupa diskussioner. Jag gillar sådant. Frågorna som gick runt bordet mellan mor, far, syster, man och svåger var "Vad betyder tystnad för dig?", "Vem är du?" och "Vad är meningen med ditt liv?". Frågor som tål att diskuteras! Därefter blev det bad i jacuzzin. Underbart när det regnar! Till och med mamma hoppade i.
Fredagen den 13e ägnade vi åt Liseberg. Perfekt Lisebergsväder = inte för varmt, inte för kallt och framförallt inget regn! Perfekt folkmängd, som mest var det 20 minuters kö, för det mesta bara 5 minuter. I gränslandet i år levde Anton, som NÄSTAN var 140 cm och får åka allt och Moa som NÄSTAN är 90 cm. Hon fick i alla fall åka lilla Lisebergbanan och Flume ride, vilken hon åkte säkert 20 gånger...
När småtöserna och stora tösen ätit kvällsmat begav sig de som inte uppnår 130-gränsen hemåt. Tillsammans med de tre äldsta i sällskapet. Sedan åkte jag, Jimsan, syster och systersönerna ännu mer! Tänk att längden kan vara så viktig när man lever i gränslandet. Och tänk att man kan bli så snurra-runt-känslig bara för att åldern stiger... Jaja. Roligt var det i alla fall!
Angående brak-ihop:et. Ibland behöver man springa in i väggen för att inse att man ska springa åt ett annat håll. Så skulle man väl kunna säga för att utvärdera. Jag har mått dåligt förr, i en annan division. Så är det inte nu. Nu är det mest "Vår situation ser ut så här och det håller inte, vad gör vi?". Så brak-ihop i Gbg, hem och prata, prata, prata. Nu - Vaggeryd för att bringa ordning i pusselbitarna som framkom i pratepratet för att sedan praktisera detta när livet börjar nästa vecka. So far i Vaggeryd, släkt och skog. Kusinträff med liten, liten bebis igår, kusinträff med djup-prat med bästa tärnan i flera timmar idag och skogen. Där fick vi ihop kvällsmaten och lite till...
Det är mycket jag vill göra här, många jag vill träffa, men tiden rinner och jag försöker bringa ordning i mig själv lite, så vi får väl se hur mycket och många jag hinner med. Många tankar mycket känslor och många inlägg snurrar i huvudet. Skriver inläggen på andra ställen så länge. Om sådant jag filurar på. Allmänt. Så får de hamna här om jag någon gång inte skulle ha något att skriva här. Som om det skulle hända liksom.... Nå väl. Nog om det.
En slutsats: Jag är mig själv när jag sitter vid pianot och sjunger. Alternativt står framför en stor grupp människor och pratar. Hur ofta är jag mig själv i mitt nuvarande liv då? Jag håller på att försvinna. Men det ska bli ändring på det nu!
Kommentarer
Postat av: johannapannan
Du försvinner inte, du transformeras lite in i en värld där man inte längre själv är i fokus. Typ. Du är lite "on hold". Snart står du där i klassrummet och har lämnat de små på förskolan och snart är de tjugo och du står forfarande och undervisar. AHAHAH. Livet är långt vännen, du är du är du är du. Kram!!
Trackback
