tildisen

Finns det något ord som heter så? I vilket fall som helst så är jag inte sådan. Jag kom fram till det när jag var ute och sprang idag. Det känns så käckt med alla småbarnsmammor som skaffar joggingvagn och går milslånga jättesnabba promenader med bebisen så fint i sele på magen men jag är inte sådan. Jag vill go all in när jag tränar. Jag är inte bekväm med att svettas flera liter med en stackars liten intill bröstet. Och jag gillar inte att powerwalka med barnvagn. Armarna gör ju halva jobbet. Eller? Eller så kanske det handlar om att det har lika mycket med psykisk "träning" att göra. Att få vila huvudet från missnöjda små. Helst åker jag till gymmet utan att ha lillan i barnvakten just av den anledningen att få slippa tänka "Undra om hon är nöjd eller om de kommer hit med henne snart?". Och benböj utmed barnvagnspromenaden utan armar kan jag hoppa över. Idag sprang jag, själv. Underbart! I förrgår var jag på gymmet, själv. Lika underbart. Och vilken energi och gnista man har när man kommer hem. Fantastiskt. Igår blev det ingen träning på grund av den här:


Ja, det gjorde lite ont, men överkomligt och ibland inte alls. Sjukt nöjd är jag. Den står för så mycket också. Mer än det bokstäverna i hjärtana säger. Men mer om det någon annan gång. Eller inte alls. We´ll see. Nu inväntar jag sömn hos minsta lilla förkylda så jag får ha min man i fred för te och spel i köket. Det är kvalitet!