tildisen

Jag tänkte bara slänga ner några rader från den kaotiska tillvaro som råder. Eller kaos och kaos... ett relativt organiserat kaos får jag väl säga. Som ni alla förstått har vår lilla familj nu utökats med en liten till! Jag hade gärna, gärna skrivit långa inlägg här om hur allt började och hur det gick och bla bla bla, men jag har dels en lånad dator och dels inte så mycket tid, så ni får nöja er med det lilla jag får ner.
I måndags, den dag bebisen var beräknad, vaknade jag av värkar, vilka höll i sig med 5-10 minuters mellanrum från 4:00 måndag morgon till tisdag kväll 22 då vi åkte in. Snacka om att vara uttröttad! Väl inne på sjukhuset fick jag en stark och underbar sovdos och fick sova några timmar. Onsdagen den 10 februari ägnade vi oss åt att föda barn. Hela dagen! Från 5 på morgonen till 20:58 på kvällen då hon tittade ut, vår prinsessa nummer 2! Förlossningen blev hur bra som helst tycker jag, men alla andra tycker att den var långdragen och plågsam! Och det var den kanske. Men det blev inte kejsarsnitt som jag var så rädd för, och därför är jag hur nöjd som helst! Däremot fick alltihop, efter en timmes krystningar, avslutas med sugklocka. AJ som f*n. Men ut kom hon. Jag tänker inte skriva här och nu om min upplevelse av att föda barn, det får bli en annan historia när tid och dator inte är begränsad. Där förlossningen tog slut tog nästa fas vid. Den fasen var inte lika "bra" som förlossningen. Lillan mådde inte bra när hon kom ut, vilket flera av er listat ut vid det här laget när vi fortfarande är kvar på sjukhuset. Hon hade det kämpigt på flera sätt och vi hamnade på neonatalavdelningen. Här har vi varit nu i 4 dagar och vi vet inte hur länge vi blir kvar. Det jag känner för att berätta här är i alla fall att hon fick en tuff start, hon var/är sjuk, men i en sjukdom som går över. Hon har fått behandling som hjälpt väldigt bra och hon kommer inte att få några som helst men av det hela. När den här tiden är över kommer jag säkert att dra hela händelseförloppet mer, men jag pallar inte riktigt just nu. När vi åker härifrån kommer hon i alla fall att vara som vilken vanlig bebis som helst. Hon behövde bara lite hjälp så där i livets början.
Så nu ligger hon i en sal ihop med andra barn och jag i ett eget rum här på sjukhuset. Kraven på livet är inte särskilt stora och jag förundras varje dag över det underbara i en så liten och ny människa! Hon är så gudomlig på alla tänkbara sätt i hela världen! VÅR lilla! Varje dag går utvecklingen framåt och fortsätter det som hittills är vi snart hemma! Jag längtar!!!
Det ska bli väldigt spännande, roligt och utmanande att komma hem och få påbörja det nya livet som tvåbarnsfamilj! Men nu ska jag sova. Man vet ju aldrig hur länge man får göra det nu för tiden... igen.
Men, så fort jag är hemma igen ska jag försöka få liv i bloggen, och leverera lite bilder och mer information och djup i det jag skriver. Lite mer VG/MVG-blogg helt enkelt... Tills dess, håll ut! :)