tildisen

Man får passa på när tillfälle bjuds! Jag sitter här i världens mest lyxiga tillvaro! Om jag hade fått höra av någon annan när jag fått mitt första barn att "det är ju INGA DIMMER att bara ha en liten bebis" hade jag förmodligen slagit ner denna någon. Men nu är det precis så jag känner! Det är ju (just nu *peppar peppar*) ingenting att ha en liten bebis! Hon bara äter, sover och ligger och tittar ju. Jag vet att det kommer att ändra sig fortare än kvickt, men just nu känns det så. Det är nästan, men bara nästan, som jag är lite rastlös. Men å andra sidan står klockan still så fort jag sitter med henne i famnen och med varje sinne tar in hela denna underbara lilla person som berikat vårt liv. Nu har vi alltså en M1 (Moa) och en M2 (Molly). Hela bananer-i-pyjamas-familjen samlad fast med M istället för B! Jag tänkte bjuda på några bilder också när jag ändå sitter här och är rastlös. M1 är på dagis, min kära mor, som bor hos oss för tillfället och gör vårt liv vansinnigt mycket enklare än det annars varit, är iväg och jag avnjuter egentid. De bilder som är från förlossning och precis därefter skippar jag. De är fortfarande för jobbiga att se. Kanske inte förlossningsbilderna, men de är inte särskilt smickrande, haha. Men bilderna på M2 därefter. Här är en bild från sjukhuset i alla fall. Vi fick sitta med henne hur mycket, och när vi ville, och när hon fick mat i sonden var hon alltid hos oss. Det finns ingenting som är så vackert som en far med sitt barn! Min underbare make och yngsta prinsessan:


Här har hon precis blivit av med sonden i näsan. Vilken känsla! Jag har fått henne i en "vanlig" BB-balja och ska få ta in henne på mitt rum.


Mycket gosigare än såhär blir det inte. Det är terapi på högsta nivå att få sitta med en liten bebis hos sig och bara slappna av. Tur att det som är kvar av magen fyller någon funktion... haha.


Nu är vi hemma! M1 skrattade och visste inte hur hon skulle bete sig när vi kom hem. Hon tog av M2 mössan och ville hålla henne, också skrattade hon. Vilken härlig reaktion!


Det var underbart skönt att komma hem och få bädda ner M2, ta på henne egna kläder och få göra henne mer och mer till "vår" och slippa se henne som en opersonlig "en-i-mängden" på en barnsal med massa bebisar.



Igår kväll var det dags att inviga OS för systrarna Karlsson. M1 ville absolut hålla bebisen och J var nöjd med att sitta med sina flickor framför tv:n...


Och såhär pigg var M2 idag på morgonen!


Nu är hon inte lika pigg. Efter att ha suttit och snussat på henne här framför datorn somnade hon, och nu gör hon mig sällskap från liften här bredvid. Vilket mirakel!

För övrigt tar jag en dag i taget nu, njuter så mycket jag orkar, och försöker att inte i förväg utgå från att det kommer bli jätte-jätte-jättejobbigt. Vi får se hur det blir helt enkelt. Nu har vi fördelen att ha nanny här dygnet runt, men på fredag åker hon hem och vi får försöka klara oss själva. Det som är lite småtufft är att J har slutpraktik parallellt med examensarbete och är borta mycket. Igår kom han hem 18:30 och var tvungen att sitta och jobba hela kvällen. Framför OS i och för sig, men i alla fall. Det hade varit väldigt skönt att få lära oss det nya livet tillsammans. Men det kommer väl. Denna vecka kvar på praktiken, sedan tar vi tag i nästa situation. Natten inatt har varit godkänd, men inte mycket mer. M2 åt vid 1, somnade inte om förrän halv 3 och sov till 5, men åt inte förrän 6. Sedan sov hon i och för sig till 10, vilket var skönt. M1 vaknade vid 1 och som tur är tog vår kära nanny henne. Jag har hur mycket mat som helst, så jag var tvungen att gå upp och pumpa ur lite vid 5tiden innan M2 behagade äta. Jag vet hur jag skulle se ut i silikonbröst nu i alla fall! Hahaha. De kom som en läglig alla-hjärtans-dag-present till J. Han är helt lyrisk! Jag har dem till och med på kort. Det hade varit något att publicera på bloggen. Men där går gränsen till och med för mig. HAHA. Nä, dags att njuta vidare!