tildisen

Nu är det söndag hela veckan! Så nu får det bli som det blir med bloggandet. Alltså inte alltid låst till en viss dag. Det är med en väldigt märklig känsla jag sitter framför datorn hemma en måndag 10:47 och bloggar. Jag har alltså jobbat färdigt nu. Det kändes mest skumt i fredags, och för övrigt kändes det som vilken fredag som helst. Förutom det fina tal rektorn höll till mig när han överlämnade världens orkidé. Och tårtan till eftermiddagsfikat hörde ju inte heller till vanligheterna. En del elever satt och väntade på mig för att säga hejdå när jag gick hem. Det är ju det som är det värsta med yrken som t.ex. lärare. Att jag jobbar med människor! Människor som jag vant mig vid att se varje dag! Och helt plötsligt kommer jag inte att göra det. DEM kommer jag att sakna! Det är ensamt att gå hemma. Jag behöver det sociala i att träffa många olika människor, även sådana jag kanske inte umgåtts med om jag fått välja. Det är ju av dem man lär sig mest känns det som ibland. Men, men. Nog om det.

Helgen här har varit väldigt, väldigt skön! Ingenting inplanerat egentligen. I lördags hade J träning och då fick M vara hos J:s farmor och farfar. Detta upplägg har vi kört med nu i två veckor. Tradition nu! Det är väldigt skönt att få några timmar andrum hemma i fred när jag är så här stor, öm och otymplig. När de kom hem hade jag längtat efter dem båda två! Efter mellanmålet gick vi ut med M på pulka och tittade in till J:s pappa. M fick leka med nyhetens behag till pappas gamla leksaker, J fick se Liverpool och jag fick sitta still i fred i soffan. Inte helt fel.
Igår gjorde vi inte mycket. Det är märkligt hur behoven man har förändras efter situation. Mitt behov nu: vara nära, nära J hela, hela tiden. Och bara vara! Så det gjorde vi igår. Förutom att vi var iväg en liten runda på Chilli och köpte grytor och på Brio för att inhandla en ny väska till M. En väska att ha alla hennes (mina gamla) pixiböcker i. Vi fick lite dropinfikabesök också i form av J:s mor och bror. Alltid trevligt trots mitt skick. Inatt har M sovit PÅ mig från klockan 2. Varför inte liksom... Och från och med idag är hon alltså ett 15-timmars-barn på förskolan. TACK för att J kunde lämna henne idag, så jag slapp... En lägesrapport angående mitt skick då. Så länge jag är still, helt still, är allt bara bra. Då är jag bara brakförkyld och har sällskap i magen. Men så fort jag ställer mig upp är jag 100 år gammal och kan inte göra någonting utan att bli helt nedslagen av min begränsning. Idag bestod dagens träningspass i att ta på mig strumporna. Därför bävar jag lite för dessa dagar då jag ska vara hemma med M... Hade det inte varit för J:s slutpraktik hade han ju haft mer tid, men icke. Jag vet att jag är bortskämd med att ha en student till man, för hade han jobbat som vanligt folk hade han ju varit hemma ännu mindre. Jag ska försöka se det så. Jag tänker inte heller klaga mer, för det som skrivs ner blir sanning. "The secret"... ;)
Dagen idag går till att njuta av tillvaron utifrån mitt utgångsläge. Läsa lite, lösa lite korsord, spela lite piano. Och beträffande vad jag gör när jag gör "ingenting"... Jag spela Yatzy med mig själv...