tildisen

Det är med blandade känslor jag är tillbaka hemma. Allt är relativt och i relation till vår förra lägenhet ÄLSKAR jag den här. MEN i relation till det hus som varit vårt "hem" i Åhus några dagar är mina känslor för mitt permanenta hem INTE särskilt starka... suck alltså. Tungt att komma hem.
Vi har haft det helt fantastiskt sedan i tisdags. Njutit av underbart sällskap, lika underbar mat och dryck och till och med vädret har varit njutbart! Igår blev det stros på stan, lek och bus och restaurangbesök i hamnen på kvällen. Klockan var 2:30 inatt när vi spelat spel och umgåtts "färdigt".
Idag var det sommar och vi var vid havet. Liiiite för bekväm är jag vissa dagar för att ha två smått kinkiga barn på en hysteriskt sandig strand, men det var rätt skönt ändå. Fördelen med att ha kinkiga barn på stranden är att man måste ha dem i knät, och då slipper man visa upp sin katastrofala kropp som i bästa fall med stolthet kan visas i sin rätta storlek på beach 2020. Sedan blev det gigantstora glassar (för att förstärka den katastrofala kroppen) innan hemfärd till det härliga huset för ännu mer god mat. Vid femtiden åkte vi hem till Halmstad. Moa sov så klart hela vägen vilket leder till att hon är vaken nu, 22. Taskig timing, för hela kvällen har gått till spillo. Kvällen som skulle ägnas åt att:
*göra sallad
*göra vit chokladsås
*fixa och marinera och greja kött
*packa upp väskor
*handla
*få i ordning här hemma.
Det slutade med att det blev panikhandling där inte allt som behövdes fanns, väskorna är relativt uppackade och ordningen i hemmet är det väl si och så med. Jag sitter och småtjurar vid datorn, Molly sover (hon är den enda som sköter sig) och Jimmy försöker söva Moa framför fotbollen. Imorgon är det midsommarafton. Det känns inte som det. Jag hade kunnat hoppa det i år. För mycket. Men i övermorgon är det ett år till nästa gång.
Man kan inte blogga positivt jämt, eller hur.... ;)