tildisen

Det är nog ungefär så det är. Bara. Kvaliteten på tillvaron sviktar emellanåt. Men jag vet att det går över. Jag kommer inte alltid att behöva SITTA upp hela nätterna. Varför inte sova i liggande läge?! Varför? Vi kan inte turas om heller, eftersom att M1 också är vaken nattetid.... Jaja... Vi har också fått en mjölkdom på M1. Så här ser vår prickiga korv ut idag. Här ser det ganska snällt ut mot hur det ser ut i verkligheten. Mage, rygg, armar, ben, ansikte, allt.



Jag tar inte domen jättehårt eftersom att jag vet hur det fungerade sist, men viss mat sörjer jag. Ost till exempel. Men, så länge jag vet att jag har ett val, att sluta amma, är det överkomligt. Det gäller allt just nu. Man har alltid ett val. Jag kan öppna dörren och gå härifrån och komma tillbaka om ett halvår. Det är ett val jag har. Skulle jag göra det? NEJ! Men valet finns. Det är alltid en tröst.
Det är svårt att se de ljusa stunderna genom sömnlöshetens ögon, men när jag tänker efter var helgen riktigt mysig stundvis. Till exempel var vi på Busfabriken i lördags med W och E.



Nu är det ny vecka, och jag ska verkligen försöka att tänka positivt. EN dag i taget och det blir bättre och bättre. Varje dag framåt är en dag närmre när allt fallit på plats! Våren kommer mer och mer, M1 lär sig mer och mer och M2 växer till sig och blir mer och mer kontaktbar. För övrigt håller jag på att plöja "Vänner-serien". Också försöker jag låta bli att tänka på att om jag jobbat fortfarande hade jag varit på Mallorca nu med treorna som har praktik där nere......... *F**K*..............