tildisen

Den där känslan av att jag inte kommer ro iland. Just nu till exempel. Det känns liksom som att allt haltar efter på något sätt. Jag reder ut vardagen, det som måste göras med två barn och allt vad det innebär, ensam, men allt utöver det blir svårt. Till exempel planera kalas, fixa presenter, vara en lycklig och nöjd fru för att nämna något. När det jag tycker "måste" göras på en dag är gjort är klockan en si sådär 22-23 någonting och då bör jag sova så att jag orkar med vardagen imorgon igen. Självklart kan allt alltid vara mer krävande och det finns ju alltid någon som har ännu mer o.s.v. men det gör inte att det jag vill få gjort blir gjort liksom. Jag vill för mycket helt enkelt. Det är när den insikten slår mig som jag inser att jag inte kommer ro iland. Jag vill för väl men det håller inte. Ibland. Det är tråkigt. Inget jag deppar ihop över, utan mer ett sorgligt accepterande. Trots en väldigt bra dag idag, om än krävande på en massa sätt, önskar jag återigen kunna byta liv med min man. Igen. Trots uppsatsdeadline nästa vecka. Tänk att bara få sitta ner med 100% VUXNA, IFRED och göra det man bestämt sig för att göra och inte det som råkar komma upp och måste lösas just nu. Nä. Ska inte klaga mer. Ska tänka positivt. Hela tiden. Inte alltid lätt. Lyckades i alla fall genomföra ett pass på gymmet idag med Molly i barnvakten utan minsta problem. Och jag kunde inte låta bli att le inombords när Jimmy och Moa badade badkar förut och Moa bajsade i vattnet... "Det kom från pappas navel!" hahaha....
Nä. Nu disk. Sen tv. Eller säng. Nä, tvätt!