Halmstad igen!

Nu är vi hemma igen och det är jätteskönt! Framförallt är det skönt att komma hem som vi gjorde, igår, för då har man ändå hela söndagen här hemma med att packa upp och gå och plocka allmänt. Självklart är det skönt att vara i Vaggeryd och få uppassning och hjälp på nätterna, men hemma är alltid hemma. Dessutom har Molly bara vaknat 2 gånger inatt och skulle inte upp förrän 5:50! Jag hoppas verkligen att det vänder nu! Om jag bara VETAT hur länge hon ska hålla på att strula så hade det känts lättare. 2 veckor/månader/år, spelar ingen roll. Då kan jag ställa in mig på det! Nog om det. Jag har utvärderat massa och vänt och vridit på saker och ting och livet och nu är det en nystart när vi kommer hem. Med träning och tänk och allt möjligt. Det känns bra! Det känns hoppfullt och jag ska verkligen försöka göra det bästa av varje dag även om vi är trötta, trotsiga och allmänt ur balans. Jag har kommit på en massa saker jag vill göra som jag vet att jag mår bra av och nu ska jag ta tag i det! En massa roliga saker ligger framför också med bland annat två 30-årskalas helgerna efter varandra med start nästa helg! Inte illa alls. Ett kalas MED barnen och ett utan. Tack vare snälla farfar med flickvän som ställer upp som barnvakt. Det är så skönt att ha familj runt omkring som ställer upp när det verkligen gäller, så man kan få leva lite också. Det behövs!

I skrivande stund sover Moa och de andra två är på väg hem från farfar efter en fotbollseftermiddag. Jag ska snart påbörja maten och sedan ska vi planera. Jag älskar ju det... Att sätta sig ner och pussla ihop veckan som ligger framför. Det känns som att det kommer att bli en bra vecka! Trots det svåra som kommer ligga i att jobba bort ännu ett "jag-har-varit-i-Vaggeryd-socker-beroende"... Men det fixar jag! Känner mig starkare än någonsin! Veckan påbörjas med den obligatoriska måndagspromenaden i alla fall, för att sedan fortsätta innehålla goda vänner, biblioteksaktiviteter, TRÄNING!!! och även lite kör-verksamhet inför jul på gamla jobbet. Nice, nice! Men nu kallar köket, och hoppas det inte gjorde något att det blev utan bilder denna gång...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0