tildisen

Nu är vi på plats. Det var en pärs att köra hemåt igår kväll kan jag säga! Det vore ju en sak om det "bara" vore jag och Jimmy i bilen, men när båda snäckorna sov så sött bredvid oss, då blir jag nervös! Det var alltså snökaos och jättemycket trafik.
Det kändes bra att komma hem, samtidigt som det blev lite ångest måste jag medge. När jag är hemifrån finns det inte så många "måsten" alls faktiskt. Men här hemma ligger de och lurar bakom varenda hörn! Och jag VET att det inte finns några måsten! Jag måste inte alls sätta upp julgardiner och adventsljusstakar! Jag måste inte fundera på julklappar och jag behöver inte handla. Eller?! Min käre make sa som jag alltid gör till honom; skriv en lapp. Och det har jag gjort. Då ser man att det kanske inte är så mycket i alla fall, även om punkten "adventspynta" tar flera veckor med två små hjälpredor i huset...

Nog om det. Dagen idag har varit jättebra trots snoriga, mammiga och lite småtrötta tjejer. Natten var som nätter i familjen Karlsson brukar vara. Jag var vaken med minsta M mellan 4 och halv 6. Stora M sov PÅ mig resterande timmar. Annars har jag och Molly gått lååång och kall promenad efter att ha lämnat Moa på dagis och därefter varvat ner med en god kopp kaffe hos bästa Bettan. Hem för lunch och påbörjan av adventspynt medan Molly hade den goda smaken att sova just då, så gardinerna kom på plats till slut. Däremot insåg jag att vi inte har adventiga ljusföreteelser att pryda alla våra fönster med då en av mina stjärnor gett upp i år. Hämta Moa på dagis och gå hem och hålla dem på humör och leka, pynta vidare och mysa allmänt innan pappan dök hem. Puss i dörren och jag stack på måndagsspinning. Sista biljetten knep jag. Det är alltid fullt på måndagsspinningen, mycket förståeligt! Inom Ica på hemvägen för att införskaffa diverse lysande attiraljer för fönstrena och hem för att natta barn och få ihop de lysande attiraljerna. Som inte alls var särskilt lysande, för jag lyckades ta sönder en av dem. Tack och lov så var den av papp, så jag kunde limma ihop den med superlim!

I samma veva åkte Jimmy på date med bästa Bettans karl. Det är el clasico ikväll, tydligen. Då flyr de fotbollsintresserade någonstans där detta visas, till exempel på "Olivers". Så nu är jag ensam. Tjejerna sover. Jag njuter. Fantastiskt.

Några ord om Vaggerydsvistelsen så. Advent ska firas där. Med julgodisbak hos syster, dock UTAN lakrits nästa år... Och med ljusfest med falsksjungande barn som kräks i luciatåget. Och med den första julmaten. Och med pepparkaksbak hos mormor 85 år.




Och med KVALITETSFYLLD adventskonsert. Och framförallt, fast det behöver det inte vara advent för, med djupt och tänkvärt snack med kära tvillingtänkaren! Du vet vem du är. Vi pratar åt varandra, för vi tycker/tänker/känner så lika. En slutsats vi kom fram till, utifrån allt, inget och oss själva, är att ju mer hjälp man har i sin vardag, desto värre tycker man att det är att klara sig själv, utan hjälp. Och ju mer klagar man. Tänk vad jag klagade när vi "bara" hade Moa och Jimmy pluggade och kunde planera hela sina dagar helt utifrån vad som passade mig... Men nu är det bara att bita ihop, njuta av det som är mitt liv. Jag är djup. Jag är under process. Och jag är på väg åt rätt håll!