Vaggeryd vs Halmstad Del 2
Kategori hjälp. Vaggeryd vann. Jag behöver ju inte ens vara här för att fundera på den duellen. Alla bara hjälper till! Utan att fråga! Fantastiskt. Framförallt familjen då. Mamma och pappa som tar tjejerna på nätterna och älskade (och jättevirriga!!!!) syster som tar dem på dagarna emellanåt! Ingen konkurrens alls i den grenen. Igår till exempel kom Pia hit under "mardrömstimman" 17:30-18:45. Då är tjejerna för trötta för att någonting alls är roligt. Men de får inte gå och lägga sig än, för 5:30 är tidigt nog att gå upp, så den där tiden gäller det bara att stå ut! Eller att hon bara svänger förbi och plockar upp Moa för att bara göra ingenting liksom. DET vill jag ha hemma!
Tack vare dessa underbara har jag alltså kunnat gå till frisören. Det känns inte alls sjysst mot mig själv att över huvud taget visa följande bilder, eftersom att jag är TRÖTT (kroniskt tillstånd i och för sig), osminkad och INTE har gjort i ordning håret alls, men det får bli ett litet smakprov... Nu har även Jimmy sett hur jag ser ut och när han såg det som första bilden visar, vände han på mig för att se om det var så hela vägen...
Och det var det ju inte.... SÅ modig är jag inte. Och lite grann tycker jag om mitt hår... Trots att jag alltid alltid BARA har det uppsatt. Tills nu ;) Så en fläta kan jag ha, nästan lite käckt över axeln, fortfarande Linda. Men sedan att jag klippt typ 40 cm där det är som kortast, det har han lite svårt att se Jimmy. Och typ 20 cm där det är som längst. Men, men. Det växer väl ut igen. Vad är det med män och långt hår???
Nåväl. Dagen idag började minst sagt stressigt. Pappa skulle ha en kundbil med sig och när han skulle åka till jobbet fanns inte nycklarna. Någonstans!!!??! Jag, lika stressad som han, letade som en tok! Åkte till och med bort till älskade syster och dumpade barnen för att kunna leta. Jag frågade alla som varit hemma igår, jag frågade Moa och syssling Liam och alla svarade de samma sak; i hallen, vid spegeln. Nä. Inga nycklar. Stackars pappa hann nästan få hjärtinfarkt när jag till slut, 2 timmar senare ringer och säger att jag har hittat nycklarna. Min älskade syster hade tagit med sig dem hem igår kväll när hon var ängel här under min mardrömskväll... Hon såg helt enkelt nyckeln, tänkte "varför ligger vår bilnyckel här?" och stoppade dem i jackfickan. Mmm... Så kan det gå.
Onsdagar är denna virriga, älskade människa ledig, så vi har tillbringat i princip hela dagen med henne och hennes skollediga barn. Förmiddagen gick åt att baka t.ex.
Och städa skafferiet...
När badhuset öppnade intog vi det och när vi klätt av oss och ungarna var i bassängen/duschen ringer de Pia från jobbet. "Var är du? Du ska ju jobba nu!"....
Vi fick i alla fall njuta av henne och när hon åkte på gympa (den där Vaggerydsgympan du vet;) ) tog jag med mig tjejerna hem för lite lek/hjälp under mardrömstiden. Pia kom lägligt till gröt och nattning och sedan blev det kväll. TACK TACK TACK! Jag vill ha min familj där VI bor! Anyway. Dilemma, dilemma, dilemma.
Nu är i alla fall Jimmy på plats också, och jag kopplar av mer och mer och mer och mer och mer... Förhoppningsvis är jag i någorlunda fas när jag återkommer till Halmstad trots ensamma mardrömstimmar på kvällarna och ingen virrig syster som kan strula till vardagen lite så den får lite guldkant ;)
Tack vare dessa underbara har jag alltså kunnat gå till frisören. Det känns inte alls sjysst mot mig själv att över huvud taget visa följande bilder, eftersom att jag är TRÖTT (kroniskt tillstånd i och för sig), osminkad och INTE har gjort i ordning håret alls, men det får bli ett litet smakprov... Nu har även Jimmy sett hur jag ser ut och när han såg det som första bilden visar, vände han på mig för att se om det var så hela vägen...
Och det var det ju inte.... SÅ modig är jag inte. Och lite grann tycker jag om mitt hår... Trots att jag alltid alltid BARA har det uppsatt. Tills nu ;) Så en fläta kan jag ha, nästan lite käckt över axeln, fortfarande Linda. Men sedan att jag klippt typ 40 cm där det är som kortast, det har han lite svårt att se Jimmy. Och typ 20 cm där det är som längst. Men, men. Det växer väl ut igen. Vad är det med män och långt hår???
Nåväl. Dagen idag började minst sagt stressigt. Pappa skulle ha en kundbil med sig och när han skulle åka till jobbet fanns inte nycklarna. Någonstans!!!??! Jag, lika stressad som han, letade som en tok! Åkte till och med bort till älskade syster och dumpade barnen för att kunna leta. Jag frågade alla som varit hemma igår, jag frågade Moa och syssling Liam och alla svarade de samma sak; i hallen, vid spegeln. Nä. Inga nycklar. Stackars pappa hann nästan få hjärtinfarkt när jag till slut, 2 timmar senare ringer och säger att jag har hittat nycklarna. Min älskade syster hade tagit med sig dem hem igår kväll när hon var ängel här under min mardrömskväll... Hon såg helt enkelt nyckeln, tänkte "varför ligger vår bilnyckel här?" och stoppade dem i jackfickan. Mmm... Så kan det gå.
Onsdagar är denna virriga, älskade människa ledig, så vi har tillbringat i princip hela dagen med henne och hennes skollediga barn. Förmiddagen gick åt att baka t.ex.
Och städa skafferiet...
När badhuset öppnade intog vi det och när vi klätt av oss och ungarna var i bassängen/duschen ringer de Pia från jobbet. "Var är du? Du ska ju jobba nu!"....
Vi fick i alla fall njuta av henne och när hon åkte på gympa (den där Vaggerydsgympan du vet;) ) tog jag med mig tjejerna hem för lite lek/hjälp under mardrömstiden. Pia kom lägligt till gröt och nattning och sedan blev det kväll. TACK TACK TACK! Jag vill ha min familj där VI bor! Anyway. Dilemma, dilemma, dilemma.
Nu är i alla fall Jimmy på plats också, och jag kopplar av mer och mer och mer och mer och mer... Förhoppningsvis är jag i någorlunda fas när jag återkommer till Halmstad trots ensamma mardrömstimmar på kvällarna och ingen virrig syster som kan strula till vardagen lite så den får lite guldkant ;)
Kommentarer
Trackback
