Fullt upp av ingenting...
Det känns så! Om någon skulle fråga vad vi gjort idag till exempel, så tycker jag inte vi gjort någonting. Jag får ingenting gjort. Och nu, när tystnad, sömn och lugn infunnit sig, då ramlar jag av utmattning ner i soffan. Och så var även denna dag slut. Men åter till idag senare.
Det var ett tag sedan jag skrev, I know, och sorry för det. Förra onsdagskvällen blev jag nämligen sjuk. Jättesjuk! I alla fall i mina ögon. Jag blir ju aldrig sjuk känns det som. Jag kommer inte ihåg när jag hade feber sist. Men nu vet jag. I onsdags! Så dagarna sedan dess har varit lite si och så. I torsdags var Moa som tur var på dagis och tack och lov så kunde mina fantastiska gammelsvärföräldrar ta Molly så jag kunde vara sjuk. OJ vad sjuk jag var också. Jag som inte står ut med disk och saker på golv och allt, jag bara låg. Låg och såg inte ens alla saker överallt. DÅ är jag sjuk. Helgen tillbringade vi i Vaggeryd i alla fall. Jag tyckte mig vara något bättre i fredags nämligen, så jag tryckte i mig alvedon och åkte dit i fredags morse. På kvällen kom Jimmy med tåget och ännu senare även febern. Igen. Natten till lördagen och lördagen var jag ännu sämre, så det blev lite akutbesök där. Surt att missa helgens huvudattraktion, nämligen min guddotters 7årskalas, men men. I söndags vände det och jag kunde köra hem på kvällen. Jimmy hade åkt före med bror och svägerska till Helsingborg för fotboll. Kvar hos mig och tjejerna är irriterande hosta och rinnande näsor. Och DÅLIGT HUMÖR. Hos oss alla tre. Jag vet ju i alla fall hur de känner sig, för förmodligen mår vi precis likadant. Men jag gör vad jag kan.
Denna vecka är alltså inskolningsvecka för Molly. Detta innebär att vi tillbringar en timma om dagen på dagis. Moa inräknad. Så istället för 15 timmar får Moa denna vecka 5 timmars barnomsorg. Och jag kommer hem med båda barnen varje dag 10:30 och har således väldigt mycket mer tid att slå ihjäl. Detta i kombination med förkylning som sätter ner humör och tålamod avsevärt har bidragit till min snälla-vecka-ta-slut-känsla. Så kan det vara. Inskolningen går väl helt okej antar jag. Molly brukar ju vara där och springa när vi lämnar och hämtar Moa, så än så länge vet hon nog inte riktigt vad som är på gång.
Igår dök Jimmy hem vid 18:30 och idag har han i skrivande stund ännu inte kommit hem. Han kan nämligen från och med nu även titulera sig förbundskapten för Hallandslaget vilket är orsaken till att han inte är hemma just nu. Men imorgon och på torsdag kommer han hem redan kl. 17! Det ska bli skönt. Nu blir det välbehövligt ramla-ihop i soffan!
Det var ett tag sedan jag skrev, I know, och sorry för det. Förra onsdagskvällen blev jag nämligen sjuk. Jättesjuk! I alla fall i mina ögon. Jag blir ju aldrig sjuk känns det som. Jag kommer inte ihåg när jag hade feber sist. Men nu vet jag. I onsdags! Så dagarna sedan dess har varit lite si och så. I torsdags var Moa som tur var på dagis och tack och lov så kunde mina fantastiska gammelsvärföräldrar ta Molly så jag kunde vara sjuk. OJ vad sjuk jag var också. Jag som inte står ut med disk och saker på golv och allt, jag bara låg. Låg och såg inte ens alla saker överallt. DÅ är jag sjuk. Helgen tillbringade vi i Vaggeryd i alla fall. Jag tyckte mig vara något bättre i fredags nämligen, så jag tryckte i mig alvedon och åkte dit i fredags morse. På kvällen kom Jimmy med tåget och ännu senare även febern. Igen. Natten till lördagen och lördagen var jag ännu sämre, så det blev lite akutbesök där. Surt att missa helgens huvudattraktion, nämligen min guddotters 7årskalas, men men. I söndags vände det och jag kunde köra hem på kvällen. Jimmy hade åkt före med bror och svägerska till Helsingborg för fotboll. Kvar hos mig och tjejerna är irriterande hosta och rinnande näsor. Och DÅLIGT HUMÖR. Hos oss alla tre. Jag vet ju i alla fall hur de känner sig, för förmodligen mår vi precis likadant. Men jag gör vad jag kan.
Denna vecka är alltså inskolningsvecka för Molly. Detta innebär att vi tillbringar en timma om dagen på dagis. Moa inräknad. Så istället för 15 timmar får Moa denna vecka 5 timmars barnomsorg. Och jag kommer hem med båda barnen varje dag 10:30 och har således väldigt mycket mer tid att slå ihjäl. Detta i kombination med förkylning som sätter ner humör och tålamod avsevärt har bidragit till min snälla-vecka-ta-slut-känsla. Så kan det vara. Inskolningen går väl helt okej antar jag. Molly brukar ju vara där och springa när vi lämnar och hämtar Moa, så än så länge vet hon nog inte riktigt vad som är på gång.
Igår dök Jimmy hem vid 18:30 och idag har han i skrivande stund ännu inte kommit hem. Han kan nämligen från och med nu även titulera sig förbundskapten för Hallandslaget vilket är orsaken till att han inte är hemma just nu. Men imorgon och på torsdag kommer han hem redan kl. 17! Det ska bli skönt. Nu blir det välbehövligt ramla-ihop i soffan!
Kommentarer
Trackback
