tildisen

Jaa... då helt plötsligt sitter jag här och är 28. Det känns.... som vanligt. Som skrivet innan bemärkelsedagen ägde rum; fyller år är något barn gör. I alla fall aktivt. De (och jag också när jag var barn) har privilegiet att riktigt känna att de fyller år. I didn´t. Men jag hade en trevlig dag, och enda skillnaden mot vanliga dagar är att jag inte hade ett UNS dåligt samvete för att jag inte diskade, plockade, städade o.s.v. Mer än det där som absolut bara MÅSTE diskas, plockas, städas då... Från 11-18 hade jag sällskap av mor och mormor och det hör ju såklart inte till vardagarna, så lite speciellt blev det. Och kvällen blev jättemysig efter att jag nattat barnen och Jimmy kommit hem. Trerätters, gott vin och paket! Och djupt prat in på småtimmarna. Typ. Fantastiskt. Det är sådana kvällar/nätter med kvalitetsprat som håller ihop ett stackars småbarnsföräldrars äktenskap. Det är min teori. Nog om det.

Nu är det vardag igen och allt rullar på. Lite träning, kära vänner och utelek. Matlagning, plock och innelek. Dagarna går och allt känns väldigt bra! Till helgen blir det kalas till tusen. Då kommer min familj för att fira mig och Molly som snart blir 1 år. Alltid kul att fixa inför kalas, i alla fall när gästerna är tacksamma och uppskattar det man gör. :)

I skrivande stund sover de söta små, Jimmy spelar innebandy och jag ska ge mig på ett träningspass här hemma. Om jag bara kommer upp ur stolen....