tildisen

Jag hatar blod! Fullkomligt! Framförallt när blodet kommer från min 11månaders dotter. Hon är överallt och ingenstans. Klättrar upp i vår säng, häromdagen när jag kom in på Moas rum stod Molly på Moas bord. Idag stiftade hon bekantskap med badbaljan. Om man står i badbaljan på golvet och håller sig i kanten med båda händerna, hur många händer har man kvar att ta emot sig med när baljan tippar i golvet då? Precis. Inga. Jag gillar inte känslan av att inte vilja vända sitt barn på rätt håll av rädsla för hur hon ser ut. Mycket blod blir det när munnen tar emot hela Molly och minst lika mycket skrik. Usch. Som tur var, vad vi kan se under all svullnad, verkar tänderna klarat sig och i skrivande stund sover hon gott. Liksom Moa. Jag sitter här.



En timma vaken tid kvar innan sängen måste intas. Jag är fullkomligt SLUT när dagarna är över och tjejerna somnat. Det går i ett i ett i ett hela dagarna så när motorn varvar ner tar jag slut. Så nu är alternativen att ta ett bad, med risk för att somna däri eller göra mig i ordning och gå och lägga mig i soffan hos Jimmy och somna där. Det sistnämnda känns mest lockande.

Träningen är igång nu, gott! Och idag har vi, förutom att tränat och stiftat bekantskap med badbaljan, haft dammsugarterapi med Molly så att jag kunde städa lite, åkt pulka och stjärtlapp efter dagishämtning tills Moa utbrast: "Mamma, nu går vi in". En fras jag aldrig någonsin trott hon skulle yttra! Lite hemifrån tid tog jag mig efter middagen idag då jag åkte till Carro och gjorde henne sällskap när hon målade. Kvalitet på högsta nivå på en hink målarfärg som pall. Väldigt välbehövligt. Men nu blir det soffan och hopp om en hel natts sömn. Hoppet är det sista som dör säger de som vet...