tildisen

Tji fick jag som skrev att det inte spelar någon roll när vi åker hem, jag har ju ingen tid att passa... Och så blev det. Men först backar vi bandet till den lyckliga friska tiden innan nu. I fredags var vi hos kusin och sysslingar och hälsade på. Härliga Moa och Liam busar på Liams rum:



Jag lovade ju att blogga med bilder i detta inlägg, och så får det bli av det som blev... I lördags kväll då mor och far befann sig på 55-års-kalas gjorde familjen Wetter oss sällskap. Vi hade en väldigt mysig kväll med pizza och melodifestival. Däremot är det nog den sista pizzan på ett tag...


För resultatet av denna kväll (kanske? eller någon vi träffat eller jag vet inte!!??) blev magsjuka för 2 tredjedelar av flickorna Karlsson. Moa började lördag kväll vid 23-tiden då jag, hon och pappa lagt oss i mamma och pappas säng för att jag skulle få sova då Molly hållit mig vaken natten till lördagen. Tji fick jag. Moa kräktes fram till 7 på morgonen. 7:30 började jag. Dagen igår såg ut som följande:


OTUR att bli så sjuka men TUR att vi är här! Stackars mamma har fått sköta all service och jag har varit utslagen. Moa har repat sig fortare, och i skrivande stund kan jag kalla henne frisk och mig matt. Men kvar i Vaggeryd är vi således båda två. Och Molly också såklart. Hon har energi för oss allihop och jag vill helst bara ligga... Vilket jag också kunnat göra idag. Betydligt mycket mer än jag hade kunnat hemma. Det enda lilla lyxiga i det hela är att kunna ligga och få vara sjuk med en bok. Jag har gett mig på "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" eller vad den heter. Och till den ska jag nu återgå innan "En unge i minuten". Ett program som jag nu riskfritt kan titta på då det inte finns någon chans för bebis det närmsta halvåret. Går på sprutbehandling igen. Så kan det vara. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Kanske bara till imorgon?