tildisen

Tänk om jag för 10 år sedan vetat att jag 2011 skulle tycka att det är utopi att tillbringa 2 nätter på ett hotell i Jönköping! Då hade jag blivit mer deprimerad än jag redan var vid den tidpunkten... Men utopi, det är vad det var! Jag, Jimmy, ett hotellrum i Jönköping och massa, massa tid. Bara för oss! En tid hade vi bokad, och det var fredagkvällen då vi var på SOYA och åt.


Annars gjorde vi det som föll oss in. Och hur ofta fungerar det ultimat att kunna göra så?! Typ aldrig. Så efter restaurangbesök på fredagen blev det en kvällslig promenad i den växande staden. Tänk vad mycket som kan hända i en stad på så pass kort tid det ändå är sedan jag flyttade därifrån. Nej, jag bodde inte I Jönköping, men eftersom Vaggeryd inte går under rubriken "städer" så var Jönköping min stad. Då.

På lördagen sken solen från en klarblå himmel och vi strosade runt på stan. Hand i hand. Gick in och ut ur affärer utan särskilt mål. Köpte en stor påse godis. Fikade på ett café som inte var barnvagnsvänligt. Allt så´nt där. Och tillbaka till hotellet gick vi utmed Vättern.


Förutom slöshopping, frisk-luft-promenader och god mat njöt vi även av hotellfrukost, ligga nerbäddade i sängen och kolla på tv, läsa böcker, tidningar, spela spel, äta massa onyttigheter och gå på bio. Mycket märkligt! Tänk, när man kunde göra allt det där när man ville, då fanns ingen tjusning i det alls. Man kunde ju när som helst liksom. Men nu.... nu är det utopi! Barnen då? De var i sitt andra hem Vaggeryd. Hos mormor och morfar. Och moster, morbror och kusinerna.