tildisen

"Det blir aldrig som man tänkt sig. Det är därför det är så spännande att leva!" Så löd min status på FB när Molly inledde sportlovet med att kräkas... Och fortsättning följde. På lördagen började Molly som sagt, på söndagen packade jag, Moa och Molly ihop oss tillsammans med 4/5 av familjen Wetter och åkte från Halmstad hem till Vaggeryd och mamma. Pappa begav sig till Halmstad för att göra en hantverkstrio med svågrarna. Sagt och gjort. Molly inlindad i handduk hann ända till Skillingaryd innan hon kräktes för sista gången. So far so good.

I måndags slog vi ihjäl tiden hemma på Bergstigen tillsammans med min mormor innan vi åkte och hämtade Alice på fritids. Eftermiddagen tillbringades tillsammans med syster och när vi kom hem var det Moas tur. Hon kräktes och kräktes och kräktes och mådde SÅ dåligt! Stackars, stackars!

När hon la sig för natten var det mammas tur. Och tre timmar därpå började jag. Tre aktiva kräkare på en toalett uppe. Inga detaljer nödvändiga I guess...

Så, det blir aldrig som man tänkt sig och spännande blev det! Så här blev vårt sportlov:





Min filosofi är ju att tänka positivt no matter what, och dessa slutsatser drogs denna vecka:
* Jag slapp ta ledigt för vård av barn och sjukdom
* Jag missade inget annat direkt (mer än de efterlängtade, inplanerade besök av vänner då :(  )
* Mamma fick vara hemma med oss istället för att jobba varje dag
* Mitt sötsug försvann och kanske även något extra kilo som jag egentligen inte behöver
* Nere i Halmstad har vi fått ett nytt kök, ny tvättstuga och halvnytt vardagsrum!!! Jag är SÅ nyfiken på att komma hem och se allt! På de MMS-bilder jag hittills sett ser det fantastiskt ut! Tänk vad en man, svåger och pappa kan åstadkomma bara tjejerna försvinner! :)

I skrivande stund är vi på den där dagen då man måste vara hemma för att inte riskera smitta ner någon annan. Alltså är vi i princip som vanligt. I alla fall barnen. Jag är matt. Mör. Överkörd. Men mamma dricker kaffe igen, och det är friskhetstecknet med stort F!