tildisen

Då är jag där jag inte trodde att jag skulle hamna, på övertid. En hel vecka idag. Jag saknar mina fötter!!! 

 

Så gravid jag är nu har jag aldrig varit. Moa kom 4 dagar före beräknat och för Molly satte det igång samma dag. Så detta är något nytt. Jag hoppas att det tack vare dessa övertidsdagar blir en riktig drömförlossning som går fort, smidigt, med en bebis som mår bra! Det är väl det minsta man kan begära. Jag är invalid. Så länge jag sitter helt stilla är jag som vanligt, men rör jag mig åt något håll över huvud taget är det kört. "Känner du inte något". Jo. Hela tiden. Jämt. Jag kan ha regelbundna värkar med 6 minuter emellan i 3 timmar för att därefter inte känna någonting på en hel dag. Tröstlöst! Men ska man tröttna på att vara gravid, så ska man göra det rejält. Och det är det jag syssla med just nu! TRÖTTNAR!!! För resten av familjens skulle försöker jag hålla humöret uppe så gott det går och försöker fylla dagarna. Hittills i veckan har vi varit vid havet två dagar, grillat lite, varit hos gammelsvärföräldrarna och haft lite folk här. Imorgon blir det fikagäster och på kvällen kommer syster med familj för att sällskapa i helgen. Nu vet jag ju att om en vecka är det över. Oavsett. Efter två veckor blir man igångsatt. Det gäller bara att få tiden att gå tills dess...