tildisen

Det är dags igen!

Av olika anledningar som vi inte bryr oss om här och nu, har bloggen lite oplanerat legat nere ett tag. Men nu är det sannerligen dags igen! Vårvittringen får hjärnan att vakna till liv, till och med bloggavdelningen! Och jag klättrar snart på väggarna av rastlöshet, hur det nu är möjligt med tre barn hemma. Men hjärnan är rastlös! Jag har en miljon idéer om saker som skulle kunna göras eller verkställas, men sedan inser jag att de där tre bromsklossarna försvårar saker och ting och jag ger upp innan jag börjat. Men att blogga, vilket är en yttepyttepytteliten sak att göra kan faktiskt inte mina guldklimpar hindra mig från att göra (eller kan och kan, klart de kan, men ja….).

Läget nu. Allt rullar på. Jimmy jobbar som en vanlig karl helt plötsligt och kommer hem i vanlig tid helt plötsligt. Mycket märkligt. Vi kan leva något som liknar ”vanligt” liv, vad nu det är. Jag har lika mycket rätt till fritid som han, vilket är mycket märkligt! Detta resulterade idag i en löprunda när den vanliga karlen kom hem i vanlig tid. Allt går ju såklart i ett, så nu när de tre små ljuvliga snart somnat är det hans tur att ge kroppen en omgång, fast på fotbollsplanen.

Moa har lärt sig läsa, åker inlines och har bytt upp sig en storlek på cykel. Molly ritar huvudfotingar och solar på löpande band, och har gett sig på Moas förra cykel med stödhjul när hon inte rasar fram på springcykel. Och Oliver är världens mest nöjda och harmoniska bebis dagtid men som förbytt på natten. Vi får hoppas att den astmamedicin vi fick förra veckan ska råda bot på detta. Utan sömn blir man dum. Och förvirrad. Och mycket, mycket olik sig själv. I alla fall jag. Men med lite sol på det ska det nog bli bra. Övervåningen hos oss ser dock ut som en flyktningförläggning med madrasser överallt eftersom även tjejerna byts ut av någon nattetid och håller den som ”slipper” vara vaken med Oliver i samma vakna tillstånd. ”Hela havet stormar” är visserligen en rolig lek, men inte när det gäller sovplatser. Och inte nattetid. Nog om det. Sova får man väl göra när man dör.

Nu ska det till att bloggas igen i alla fall. Väcka hjärnan, chocka hjärncellerna med annat än två miljoner ”varför-frågor” och logistik hur man enklast och med så lite gnäll som möjligt tar sig från punkt A till punkt B med tre viljor på minst tid…

Två av tre sover. Då intar jag snart soffan och en bok.

Jag vet att det ser underbart ut, och det ÄR det, att få vara föräldraledig och möta våren och allt det där, men snart plankar jag in på lärarrummet på Fyllingeskolan bara för att känna att jag lever och få lite hjärnstimulans!

Två bilder från dagen idag;