Kändis?
Kändis?
”Titta mamma, hon är 5 år och kändis” säger nioåringen och visar upp sin mobil. Många tankar genom huvudet. Tänker vi på samma sak när vi hör ordet ”kändis”. Vad innebär det att vara ”kändis” idag mot när jag växte upp. Och varför är det eftersträvansvärt? Är det det?
Jag kan inte tänka på ord på ett ytligt vis. Jag måste analysera. Det bara händer. Så är det. En femåring, som är kändis, via musicaly. ”Jag vill också vara känd, mamma”. Varför då?
Det är en dygd att vara anonym. Att själv välja när/om folk ska uppmärksamma en. KAN man ens vara anonym idag? Och vem ska ”dyrka” alla kändisar om alla är kändisar själva? Vad vill du vara känd för om du vore känd? ”Jag vill ha många likes på musicaly mamma”. Varför då? Vad får den viljan barn att göra idag? Vad är det för drivkraft? Jag har elever som tar 200 selfies och lägger ut på snapchat om dagen. OM DAGEN!!!!???! På hur många olika sätt kan du se ut under en dag? Men framför allt, hur många tycker det är intressant att se en person på 200 sätt, 200 ggr per dag?! Alla ”kändisar” drunknar bland kändisar. Och i bakgrunden står alla vi anonyma och är i minoritet.
Det beror på varför man är känd om ”kändis” är positivt eller negativt för mig. Fast de som är kända p.g.a. något eftersträvansvärt behöver inte vara kända. Det räcker att det de gjort/sagt/påverkat är känt. En medicin för något. En massa mat till en massa folk. En medling mellan folk som är oense. Personen bakom har all rätt i världen att vara kända. Men de är sällan det. De trivs inte lika väl i rampljuset som de som är kända utan anledning. Tycker jag. Men då är min referens förvisso medverkare i idiotprogram som Paradise Hotel och Ex on the beach.
I ett av alla bra avsnitt av Skavlan fanns en spännande blandning ”kändisar” som gäster. En av dem var en fotbollstränare. En annan var en ”okänd” forskare som kommit på en banbrytande idé gällande ett läkemedel för en livshotande sjukdom. Lika kända. Skulle mänskligheten klara sig utan dem? Förmodligen. Vem av dem skulle vi sakna mest, eller förlora mest på att förlora? Inte fotbollstränaren i alla fall. Eller?
Jag må vara mörk i mina tankar. Men när min nioåring, OM min nioåring, blir känd. Då hoppas jag inte det är p.g.a. 200 selfies om dagen. Då hoppas jag det är p.g.a. någonting som faktiskt betyder någonting för henne själv och för andra människor. På riktigt. Utan drivkraften att vara känd.
”Titta mamma, hon är 5 år och kändis” säger nioåringen och visar upp sin mobil. Många tankar genom huvudet. Tänker vi på samma sak när vi hör ordet ”kändis”. Vad innebär det att vara ”kändis” idag mot när jag växte upp. Och varför är det eftersträvansvärt? Är det det?
Jag kan inte tänka på ord på ett ytligt vis. Jag måste analysera. Det bara händer. Så är det. En femåring, som är kändis, via musicaly. ”Jag vill också vara känd, mamma”. Varför då?
Det är en dygd att vara anonym. Att själv välja när/om folk ska uppmärksamma en. KAN man ens vara anonym idag? Och vem ska ”dyrka” alla kändisar om alla är kändisar själva? Vad vill du vara känd för om du vore känd? ”Jag vill ha många likes på musicaly mamma”. Varför då? Vad får den viljan barn att göra idag? Vad är det för drivkraft? Jag har elever som tar 200 selfies och lägger ut på snapchat om dagen. OM DAGEN!!!!???! På hur många olika sätt kan du se ut under en dag? Men framför allt, hur många tycker det är intressant att se en person på 200 sätt, 200 ggr per dag?! Alla ”kändisar” drunknar bland kändisar. Och i bakgrunden står alla vi anonyma och är i minoritet.
Det beror på varför man är känd om ”kändis” är positivt eller negativt för mig. Fast de som är kända p.g.a. något eftersträvansvärt behöver inte vara kända. Det räcker att det de gjort/sagt/påverkat är känt. En medicin för något. En massa mat till en massa folk. En medling mellan folk som är oense. Personen bakom har all rätt i världen att vara kända. Men de är sällan det. De trivs inte lika väl i rampljuset som de som är kända utan anledning. Tycker jag. Men då är min referens förvisso medverkare i idiotprogram som Paradise Hotel och Ex on the beach.
I ett av alla bra avsnitt av Skavlan fanns en spännande blandning ”kändisar” som gäster. En av dem var en fotbollstränare. En annan var en ”okänd” forskare som kommit på en banbrytande idé gällande ett läkemedel för en livshotande sjukdom. Lika kända. Skulle mänskligheten klara sig utan dem? Förmodligen. Vem av dem skulle vi sakna mest, eller förlora mest på att förlora? Inte fotbollstränaren i alla fall. Eller?
Jag må vara mörk i mina tankar. Men när min nioåring, OM min nioåring, blir känd. Då hoppas jag inte det är p.g.a. 200 selfies om dagen. Då hoppas jag det är p.g.a. någonting som faktiskt betyder någonting för henne själv och för andra människor. På riktigt. Utan drivkraften att vara känd.
Kommentarer
Trackback
