tildisen

Fler artiklar enligt rubriken tycker jag borde publiceras dagar som dessa. ”Så pratar du med dina barn om terror” florerar överallt. Enligt den och den och den organisationen. Säg detta, visa det här men absolut inte det är, o.s.v. Som förälder själv har jag inte upplevt det som något problem att prata med mina barn om det som hänt i Stockholm. Utifrån deras perspektiv; ”Varför kan vi inte se på Let´s dance mamma”. Okej, vi tar det den vägen. Det är lite annat på tv nu. Vad vet de redan? Vad har de snappat upp? Vad undrar de. För min del känns det som sunt förnuft vad och hur jag säger till mina barn.

Värre är det med vuxna.
Vuxna pratar inte, de frågar inte. De tycker sig redan veta. ”Vad var det jag sa”. De lägger på Facebook; ”Stäng gränserna”. Eller ”Nu måste väl Sverige fatta och göra något”.
SUCK!
Ja! Vi stänger gränserna! DET löser nog allt. Eller, Sverige. Sverige måste fatta. Vem är Sverige? Jo, det är du och jag! Vad är det vi ska göra?!!?? Sluta odla rädslan! Sluta hata!

Sverige har visat sig från en finare sida utanför Facebook. Blommor. Hjälpsamhet. Hopp. Mitt i det ofattbara.
Möjligt att även jag blir en pk-tönt som inte ”vågar tycka det alla egentligen tycker”. Men det är mer än jag vet i så fall. Fokusera på ljuset. Hoppet. Blommorna. Besegra det onda med det goda, som det sekulariserade Sverige till trots, talar mer än väl.

Så pratar du med vuxna. Pratar vi in hopp, hjälpsamhet och en tro på människan i de vuxna, får barnen det automatiskt.

Och sluta döm ut religion som roten till ALLT ont i ena sekund för att i nästa sekund skrika ut ”Pray for Stockholm” i nästa.