Förtjänad familj
Kan man förtjäna sin familj? Åt något håll tror jag nog det…. eller? Men inte åt det håll jag tänker börja med. För frågan jag ställer mig är:
Vad har jag gjort för att förtjäna de föräldrar jag har!??!
Ord räcker inte till för att ens försöka beskriva vad de gör för mig. Och av vilken anledning gör de det? Jag är vuxen nu. Jag bör klara mig själv. Jag klarar mig själv. De hade verkligen inte behövt!
Som igår, när mamma ringde och la fram ett 100% osjälviskt förslag på en helg hon vet kommer att kräva jättemycket av oss, av mig. Hon vinner ingenting på att ge oss all denna ofantliga hjälp, och ändå gör hon det. Med ingen annan än oss i främsta rummet. Vad har jag gjort för att förtjäna det?!
Jag kan inte förstå det! Men jag vet, att hon kommer få igen det hon gör. För om jag någon gång kan hjälpa henne med någonting, vad än det må vara, så kommer jag göra det!
Samma fråga kommer till mig när jag brottas med mina egna barn och deras beteende ibland. Vad har jag gjort för att förtjäna de barn jag har? Om de någon gång, mot all förmodan i hela världen, beter sig illa, då är det nog mig själv jag ska syna. Kan jag ha gjort någonting annorlunda för att de skulle bli på ett annat sätt. Barn gör inte som vi säger, utan som vi gör. Så om de säger något fult, gör något elakt, då måste de ha fått det någonstans ifrån tänker jag. Jag får de barn jag förtjänar. Jag kommer att få igen för det jag gör för mina barn. Det är därför jag gör allt för mina barn. Finns för mina barn. Ställer upp för mina barn. Så att jag, den dagen jag är i min mammas roll, har sått ett frö i dem där de ställer sig frågan om vad de har gjort för att förtjäna den mamma de har.
Du kanske inte gjort något för att förtjäna dina föräldrar, oavsett om de är världens största egoister eller som mina, sådana som gör allt för sina barn. I vått och torrt.
Men jag tror du får de barn du förtjänar. Och jag hoppas och vill ge min mamma en dotter hon känner att hon förtjänar. Efter allt hon gjort och gör för oss!
Älskade mamma. TACK. Från botten av mitt hjärta. För allt du gör för mig, Mattias och Pia. Alltid.
Vad har jag gjort för att förtjäna de föräldrar jag har!??!
Ord räcker inte till för att ens försöka beskriva vad de gör för mig. Och av vilken anledning gör de det? Jag är vuxen nu. Jag bör klara mig själv. Jag klarar mig själv. De hade verkligen inte behövt!
Som igår, när mamma ringde och la fram ett 100% osjälviskt förslag på en helg hon vet kommer att kräva jättemycket av oss, av mig. Hon vinner ingenting på att ge oss all denna ofantliga hjälp, och ändå gör hon det. Med ingen annan än oss i främsta rummet. Vad har jag gjort för att förtjäna det?!
Jag kan inte förstå det! Men jag vet, att hon kommer få igen det hon gör. För om jag någon gång kan hjälpa henne med någonting, vad än det må vara, så kommer jag göra det!
Samma fråga kommer till mig när jag brottas med mina egna barn och deras beteende ibland. Vad har jag gjort för att förtjäna de barn jag har? Om de någon gång, mot all förmodan i hela världen, beter sig illa, då är det nog mig själv jag ska syna. Kan jag ha gjort någonting annorlunda för att de skulle bli på ett annat sätt. Barn gör inte som vi säger, utan som vi gör. Så om de säger något fult, gör något elakt, då måste de ha fått det någonstans ifrån tänker jag. Jag får de barn jag förtjänar. Jag kommer att få igen för det jag gör för mina barn. Det är därför jag gör allt för mina barn. Finns för mina barn. Ställer upp för mina barn. Så att jag, den dagen jag är i min mammas roll, har sått ett frö i dem där de ställer sig frågan om vad de har gjort för att förtjäna den mamma de har.
Du kanske inte gjort något för att förtjäna dina föräldrar, oavsett om de är världens största egoister eller som mina, sådana som gör allt för sina barn. I vått och torrt.
Men jag tror du får de barn du förtjänar. Och jag hoppas och vill ge min mamma en dotter hon känner att hon förtjänar. Efter allt hon gjort och gör för oss!
Älskade mamma. TACK. Från botten av mitt hjärta. För allt du gör för mig, Mattias och Pia. Alltid.
Kommentarer
Trackback
