Tänk inte på en rosa elefant!
Eller, mer passande så här tids; Prata om något som inte har med corona att göra! Jag utmanar dig.
”Hur går det på jobbet då”…. eh nä, för inget är som det brukar eller ska på jobbet.
”Vad har ni gjort i helgen då?”….. eh nä, för inget är som det brukar på helgen p.g.a. inställda träningar, matcher, cuper, tillställningar…..
”Ska ni hitta på något roligt i påsk?”… eh nä, för det vet jag inte, eller…? Kanske? Eller?
”Hur mår barnen?” … eh nä…
”Hur går träningen?”… nä…
”Har du sett något kul på tv på sistone?” eh NÄÄÄÄÄÄÄ (t.o.m. JAG saknar sporten)
Vi får prata om…. eee…. vädret?!! Jaaa!!! Det är sol. Och blåser kallt. Och till veckan ska det bli regn. Och kanske snö. DET kan vi prata om. Fast det tog visst slut där.
Vi kan prata om…. mat?! Jo, det kan vi nog. Fast det jag skulle köpa till den mat jag ville laga fanns inte att köpa i affären p.g.a…. nä, just det. INTE något som hade med corona att göra.
Vi får prata om serier! Nu finns det ju nya biofilmer att streama p.g.a. NEJ JUST DET JA!!!
Alltså jag ger upp.
Tänk inte på en rosa elefant. För rosa elefanter finns inte.
Prata om allt som påverkas av corona. För corona finns.
Det är som det är.
Tyck vad du vill om "situationen Corona". Nu är det såhär. Från imorgon har jag en helt annan arbetssituation än någonsin tidigare. Skolan är stängd. Eleverna får inte komma dit. Men vad är alternativet? Idag var 9 av 25 ur personalen borta. 50 elever av 300 sjuka. Hur bra blir det? Hur bra blir det vi nu ska göra? Distansundervisning? Hur gör man? Hur blir det? Vad är alternativet? Att vissa hänger med, andra inte, vissa lektioner går av stapeln och andra inte. Nu togs ett beslut uppifrån. Och vi får gilla läget.
Uppgivenhet är den genomgående känslan, samtidigt som andra värden visar sig. Tempot i familjen är lägre. ”Kan jag leka med…” ja det kan du. För alla våra aktiviteter är inställda. Kan vi äta tillsammans idag? Ja det kan vi. Av samma anledning. Det är tråkigt att allt som utgör vårt liv är inställt. Ja. Men ”tråkigt” är ett i-landsproblem i läget som är. Människor kämpar för livet. ”Jag kommer inte dö av Corona, varför måste de ställa in….”. Nä. Men andra kan komma att göra det.
Vi har alla ett ansvar. Det är inte läge att vara egoistisk nu. ”Måtte de inte stänga grundskolan”. Nä. Det hoppas inte jag heller att de kommer göra. Av egoistiska skäl. Jag, vi, kommer klättra på väggarna om de gör det. Men det är inte läge att vara egoistisk. Tänk på de som riskerar livet genom att bara existera i samhället just nu. Tänk på de som slår knut på sig själva för att tjänstgöra i en redan överbelastad vård. Det är som det är. Ingen vet någonting om hur framtiden blir. En sak vet jag. Det är inte läge att vara egoistisk.
