På tiden!
Jaa, det har väl hänt lite sedan sist, när nu sist var? Ibland blir det bloggtorka just för att saker bara händer efter varandra hela tiden. Det är bara den ena saken efter den andra utan särskilt mycket reflektion däremellan, och det är så tråkigt att skriva om tycker jag! Men för att ni ska veta att vi lever och mår väl kommer här just en sådan uppräknande redovisning av vårt liv just nu. I lördags hade vi dop. Oliver skötte sig utmärkt, liksom alla andra inblandade. Sången från tjejerna, Jimmy och mig satt också som den skulle, i princip och gudföräldrarna gjorde ett utmärkt jobb! Trevligt var det, och skönt att ha det bakom sig.
Dagen efter dopet, alltså igår, vaknade Moa med massa feber. Under dagen insjuknade även Jimmy, som är JÄTTEsjuk just nu... Eller så är han bara man. Det är inte Moa, så idag är hon frisk. Feberfria barn är det bästa som finns! Så dagen idag har vi slagit ihjäl genom att tillbringa förmiddagen på Eurostop utan ärenden och eftermiddagen på biblioteket på barnrytmik. Också lite åka-buss på det. Kanon ju! Nu är det nedräkning till en ångestladdad fredag då Jimmy ska lämna oss för 10 dagar i USA. Jag vill bara att han ska åka så han kan komma hem sen! För övrigt tror jag förresten att han fyllt år sedan sist! En bild från det, sedan blir det soffan!
Ett val.
Det är det viktigaste! Att jag har ett val! Och det har man. Alltid. Det finns ALLTID ett val. Och skulle det vara så att just situationen inte går att påverka med hjälp av att välja har man valet hur man ska ställa sig till situationen. Så det så. Just nu, hade jag kunnat röja kök, göra "ärenden" på datorn, plocka i ordning etc. etc. etc. medan maken jobbar fotboll i soffan. Eller så struntar jag i de där "bordena" som jag själv satt upp och väljer att krypa ner under en filt bredvid honom med en bok. Och lite tända ljus. Och lite hemmagjort knäcke. I väntan på att Oliver ska vakna och äta en "sista" gång innan natten. Jag vet förresten vilken som är den mest effektiva metoden att få en bebis att sova hela natten. Gå på Gekås med den de sista timmarna innan läggdags. Igår var vi där mellan 17-20 igår. Jag, grannen och de äldsta barnen i deras hus med det yngsta i vårt. Inget folk och massa fynd!!
Väl hemma åt Oliver vid 22-tiden för att sedan sova till 6:30. Man tackar, bockar och bugar! Kanske en något dyr sova-hela-natten-metod, men ingenting är gratis och denna metod bidrar även till mammans goda humör!
Dagistiden idag gick åt att slå in allt jag hittade igår till julklappar samt att gå till tandläkaren. Jag hatar att gå till tandläkaren. Men det hade jag glömt tills jag satt i den där stolen igen. Nåväl. Färdigt och behöver ej göras om. Gott så. Efter dagis handlade jag och alla barnen. Spännande. Varsin liten vagn med flagga till tjejerna och stor vagn till mamman. Vi såg ut som en ank-familj på rad. Passade på att förgylla (?) Jimmys sista arbetstid för dagen också. Jimmy fick jättemycket gjort. (NOT) "Varför är det en så´n här för pappa?" "Vad gör du?" "Varför då?" "Var är fotbollsplanen?" osv...
Väl hemma därifrån fick vi ett extra barn. Grannens yngsta med våra äldsta mumsade middag medan jag och maken lovade varandra att 3 barn är fullt tillräckligt.
Och som sagt. Just nu har jag det där valet. Om jag ska göra mina "borden" eller ramla ner i soffan.... Hmm... vi får väl se...
Mycket märkligt
I detta nu är detta min utsikt. Barnen sover och Jimmy spelar innebandy. Tystnaden är öronbedövande. Ovan. Kanske borde jag sätta på tv:n eller radion, för jag måste erkänna att tystnaden även skrämmer.
Men nej. Jag njuter. Tända ljus och "ärenden" på datorn. Kvalitetstid med mig själv efter en lång dag. Tjejerna var på dagis länge idag då vi gjorde röntgen av urinvägarna på Oliver efter njurbäckeninflammationen i augusti. Tidig morgon, hektisk morgon, påfrestande förmiddag. Som tur var blev eftermiddagen SÅ mycket bättre. Hämtade tjejerna, släppte in diskmaskinsreparatören och gick sedan över till grannen för att baka kanelbullar! Fika där med alla barn och även Jimmy när han kom hem. Jimmy tog med de stora barnen hem och grannen och jag tog Oliver i vagnen och gick en promenad. Hem till nylagad middag och sedan nattning och nu är nu. En jämställd dag. När man hjälps åt är livet riktigt roligt! Ovant att vara två om vardagen. Ovant och underbart!
