tildisen

Tänk om jag för 10 år sedan vetat att jag 2011 skulle tycka att det är utopi att tillbringa 2 nätter på ett hotell i Jönköping! Då hade jag blivit mer deprimerad än jag redan var vid den tidpunkten... Men utopi, det är vad det var! Jag, Jimmy, ett hotellrum i Jönköping och massa, massa tid. Bara för oss! En tid hade vi bokad, och det var fredagkvällen då vi var på SOYA och åt.


Annars gjorde vi det som föll oss in. Och hur ofta fungerar det ultimat att kunna göra så?! Typ aldrig. Så efter restaurangbesök på fredagen blev det en kvällslig promenad i den växande staden. Tänk vad mycket som kan hända i en stad på så pass kort tid det ändå är sedan jag flyttade därifrån. Nej, jag bodde inte I Jönköping, men eftersom Vaggeryd inte går under rubriken "städer" så var Jönköping min stad. Då.

På lördagen sken solen från en klarblå himmel och vi strosade runt på stan. Hand i hand. Gick in och ut ur affärer utan särskilt mål. Köpte en stor påse godis. Fikade på ett café som inte var barnvagnsvänligt. Allt så´nt där. Och tillbaka till hotellet gick vi utmed Vättern.


Förutom slöshopping, frisk-luft-promenader och god mat njöt vi även av hotellfrukost, ligga nerbäddade i sängen och kolla på tv, läsa böcker, tidningar, spela spel, äta massa onyttigheter och gå på bio. Mycket märkligt! Tänk, när man kunde göra allt det där när man ville, då fanns ingen tjusning i det alls. Man kunde ju när som helst liksom. Men nu.... nu är det utopi! Barnen då? De var i sitt andra hem Vaggeryd. Hos mormor och morfar. Och moster, morbror och kusinerna.

Jag skyller på hösten. Mörkret och kylan. Jag sitter i soffan med fötterna nerkörda i IKEAs fotvärmande kudde. Jimmy är inte hemma. Jag älskar att vara ensam ibland. Men just nu är jag trött. Jag skulle kunna jobba. Se en film. Sätta mig och spela piano eller röja upp i köket. Men jag är helt färdig. Och jag skyller på hösten. Och lite på att vi sovit fyra stycken huller om buller i samma säng natten till idag.

Angående bristande blogg skyller jag på jobbet. Inte bara att det upptar i princip all min tid, utan även att jag har svårt att skriva något här utan att beröra jobbet. Och det går ju inte för sig. Men oh vad skönt det hade varit att få skriva av sig om jobbet!

Sedan sist har det hänt en del här hemma vår lunkiga vardag till trots. Helgen som varit var en riktigt underbar helg på alla sätt och vis. Ett helt gäng med bilder från densamma kommer här:

Vi hade i fredags en födelsedag. Dagen då maken blir barn och måste berätta för alla att han fyller år. Speciellt fröknarna på dagis...


På fredagen fortsättningsvis vanlig arbetsdag och innan kalasmiddag på kvällen vanlig lek. Tur att min muffinsformplåt kommer till användning i något sammanhang...


Efter barnens nattning vår traditionsenliga födelsedagsmiddag på tu man hand...


På lördagen kalas med födelsedagsBARNETs familj. Söta tjejerna laddar.


Söndagen blev en helledig dag med massa mys. Molly är mycket fascinerad av musik! Att spela och sjunga och dansa. Frisyrer är också ett intresse som kommit från ingenstans.


Efter lunch blev det en underbar och välbehövlig tripp ut i friska luften och solen då vi begav oss ner till bondgården en sväng. Där kan man ju gå i all evighet! Tänk vilken fröjd att ha så nära till landet!! Till djur och natur. Då känner jag mig hemma ;)



Nästan hela eftermiddagen tillbringades utomhus med tårtrester från kalaset, kaffe i solen och underbar syskonlek. SOM de leker! Och leker! Och leker!! Här åker de tåg till Liseberg!



Efter en sådan helg är det inte svårt att ge sig på en ny jobbvecka. Full av energi! Tills nu då... Men så länge det är fysisk trötthet så går det ju an. Det är inte svårt att åtgärda. Det får nog bli en bok i sängen tror jag.

Jag har i princip aldrig jobbångest söndagkvällar. Inte heller idag. Jag sitter och myser och njuter av kvällen och ser fram mot veckan som ligger framför. Kanske för att helgen varit fantastisk, vad vet jag?! Vi flydde staden direkt efter jobbet i fredags och har befunnit oss i Åhus till idag. Jag fick där höra att den där Karlsson inte är så bra på att blogga längre... Jag höll fullkomligt med. Håller med! Och gör vad jag kan idag för att motverka det. En hel hög med bilder från vårt Skånska andra hem;



Bilder som inte behöver några ord. Så skönt det har varit! Och trevligt. Och roligt. Så hemma fast borta. TACK kära vänner. We love you!!

Nog om det. Som pricken över i:et har hela söndagen också varit fantastisk. Vi kom hem vid 13, 14-18 var Moa iväg. Först på barnkalas och sedan hos en kompis från nämnda barnkalas och vi fick massor gjort här hemma med bara en liten. Städ, veckohandling och jobb. Jag hann till och med springa en runda. Det var ett tag sedan sist men minst lika skönt! I skrivande stund sover resten av min familj och jag ska ansluta mig till dem. I veckan som kommer har vi en massa, massa fika-fix och till helgen vankas det födelsedag minsann. Hade det inte varit för att det är HANS födelsedag så hade jag inte tyckt att Liverpool-Manchester United hade varit en bra idé på lördag timmarna före kalaset, men vad gör man... Förra året fick han en resa dit, klart han ska få se de där röd-vita på tv i år då. Det lär inte gå att slå den födelsedagspresenten, så jag tänker inte ens försöka. Natti, natti och ha en skön vecka alla!