tildisen

Det blir ju mycket vardagstramp som ni säkert förstår, och lite bilder från det har jag minsann att bjuda på.

Två mystjejer på väg till förskolan här ovan.

Samma två mystjejer vid frukostbordet.


MysMoa ska ut och åka sparkcykel.


Favoriten på tröttsamma eftermiddagar är sångstund vid pianot! Mamma spelar, Moa sjunger och Molly gör rörelser.


Helgen tillbringade jag och barnen i Vaggeryd. Här storkusinen a.k.a. favoriten Alice med varsin Karlssonkusin i handen på väg till årets Vaggeryds-dag!


Söndagen slog vi ihjäl med underbar skogsluft ute vid vårt lilla torp. Blåbär fanns det inte sådär jättemycket av men kantareller fick vi med oss en hel del.


Sedan blev det en ganska händelserik måndag när vardagen var på gång igen. Under ett möte med en kollega fick jag omänskligt ont i magen och svimmade i klassrummet. Därefter ambulans till sjukhuset där jag fick stanna till igår kväll. Inte särskilt bra timing, men det är det väl aldrig när så´nt där händer men nu är jag hemma. Njursten sägs det. Men jag ska tillbaka för vidare utredning. Skönt var det att komma hem i alla fall, och även om det är trångt i Moas säng är det betydligt mysigare där än i en ensam sjukhussäng där man själv blir 3 år gammal igen.


Nu ska jag återhämta mig så gott det går och hoppas vara på benen som vanligt på måndag i alla fall.

I måndags började allvaret. Så här har vi haft det.
Upp. Ut. Iväg. Lämna. Jobba. Hämta. Laga och äta mat. Natta barn. Ner.
Upp. Ut. Iväg. Lämna. Jobba. Hämta. Laga och äta mat. Natta barn. Ner.
Upp. Ut. Iväg. Lämna. Jobba. Hämta. Laga och äta mat. Natta barn. Ner.
Upp. Ut. Iväg. Lämna. Jobba. Hämta. Laga och äta mat. Natta barn. Ner.
Upp. Ut. Iväg. Lämna. Jobba. Hämta. Laga och äta mat. Natta barn. Ner.

Ja. Typ. Fantastiskt är mjukstarten i att eleverna inte kommer första veckan, när allt är under uppstart och hjärnan ännu inte vaknat helt. Fantastiskt är även att jag och Jimmy kommit hem ungefär samtidigt och sedan varit hemma. Tillsammans. Båda två. Skönt första veckan, innan man är van. I fortsättningen hoppas jag på lite fritidsaktiviteter och folk-träffning. Men första veckan var det skönt. Mindre fantastiskt är en trötthet jag inte kom ihåg riktigt, men det blir nog ordning med det också vad tiden lider. Det måste väl vara okej att somna kl. 20 ibland och 22 en lördag när man chockar kroppen sådär. Eller?

Nu har vi söndagkväll, sporten och matlagande make nere. Jag, ett sovande och ett somnande barn uppe. Idag städ, fix i trädgården, middag hos gammelsvärföräldrarna och löpning. Både för mig och maken. Lovely! När inga vakna barn återfinnes på övervåningen blir det kvällsmat och jobb där nere. Imorgon kommer eleverna. Jiiiihaaaa!!!

Nä, barnen sover inte nu, men NÄR de sover, det är då man kan göra det man hela tiden får lägga åt sidan då de är vakna. Allt från att ta hand om tvätten eller disken till att göra "dator-ärenden" såsom att blogga t.ex. Det kluriga med att göra allt man alltid blir avbruten med när barnen är vakna när de sover är ju att det alltid infaller på kvällstid. På kvällstid är även JAG helt slut. Summan av kardemumman blir att det som kräver viss hjärnaktivitet att göra, inte blir gjort, eftersom att kombinationen sovande barn och pigg hjärna aldrig äger rum. Men nu då? Sover de nu? Nix. Nu sitter de i badet. Och jag har stulit mig till lite dator-tid. Maken röjer nere och ute och jag gör datorärenden. Inte för att hjärnan går på fullvarv, jag har fortfarande semester idag. Men snart är hela kontoret bemannat och då minsann ska det hända grejer!

Jag sitter här i min ensamhet och "nattar" barnen. De ligger i sina sängar i sina rum med knattrandet från tangentbordet som sövande ljud. Det verkar fungera ganska bra, för rörelserna från sängarna har tystnat. Det är bara "Alfons" på cd som hörs...
Denna vecka är jag föräldraledig medan Jimmy börjat jobba. Det är perfekt att han börjar en vecka före mig, så han kan komma in i allt sitt innan det är min tur att starta upp hjärnkontoret och alla motorer. Vi utnyttjar tiden väl tycker jag. Men det är en stor omställning att helt plötsligt vara ensam med två barn från att ha varit två vuxna i 7 veckor! Men det går bra. Tjejerna börjar bli stora nu känns det som! De sköter sig mer och mer själva och leker med varandra. Gott det. I helgen var vi på bröllop i Skåne medan barnen var kvar i Halmstad med kära familjen Mårtenson som sällskap.
En mycket trevlig tillställning, med tok för många bilder som minne. Jag bantar ner de jag delar med mig av till två.

Det otroligt vackra brudföljet med de bedårande brudnäbbarna, som dessutom är systrar:



Och här är syskonen Jonsson med respektive.


Veckan som är har innehållit lite av varje. För Jimmy jobb, Liseberg och fotboll. Jobbet är ju fotboll, men även på fritiden fotboll. För oss tjejer har veckan bjudit på båtar i stan, lekplatser, fikagäster, bortaluncher, Eurostop, Liseberg och idag mysdag på stan med barnens farmor. Jag suger på de lediga dagarna nu när jag vet att de är räknade. På måndag är det min tur att ställa klockan. Det känns ganska konstigt när vi just nu sover till 9... Men det ska bli skönt när vardagen är här. Jag är en vanemänniska med rutiner för att må som bäst. Och nu svamlar jag bara, barnen sover och jag ska hoppa in i duschen efter dagens löparrunda!