tildisen

Varje dag. Varje timma. Varje minut. Varje sekund. Ska jag njuta denna vecka. Njuta av det jag har framför mig helgen som kommer. För på fredag är det dags att ta sig an 30-årspresenten från Jimmy. En helg på SPA. Bara att få sitta i en bil, bara han och jag, de ca 3 timmarna det tar oss att ta sig dit är en present i sig. Jag har tidigare skrivit att alla världens klyschor har börjat falla på plats sedan barn gjort entré i mitt liv. Den aktuella klyschan just nu är "Kan man vara glad för lite har man mycket att vara glad för". Att åka bil och få sitta i framsätet t.ex. Eller att få äta och sitta still en hel måltid. Eller få gå på toa utan sällskap. Listan kan göras oändlig! Två hela nätter med ostörd sömn. Bara det! Det är nästan så att jag inte vill att det ska bli helg, för det betyder så mycket vissa tunga dagar att ha detta att se fram emot! Det ska bli fantastiskt! Men innan dess ska det dessutom bli bokcirkel, så jag har mycket trevligheter framför mig denna vecka. Mycket välbehövligt när vintern åter tagit plats och snöat ner mitt humör ;)

Tänk så mycket jag gör nu för tiden som jag aldrig tidigare trott jag någonsin ens skulle tänka tanken att göra! Ofta, ofta när jag gör vissa saker tänker jag visserligen "varför ger jag mig på det här???" men ändå sitter jag där på Busfabriken med tre barn själv. Eller på Ica Maxi och veckohandlar med alla tre för att fördriva tiden. Eller packar in alla tre i bilen och drar till Helsingborg över dagen själv, som förra helgen. Eller som idag, agera flytthjälp med tre småbarn. Men det fungerade hur bra som helst! Ofta när det är lite lätt kaotiskt runt omkring undrar jag hur jag reagerat om jag för tio år sedan fått kika in i framtiden... Tur man inte kunde det. Och tur man inte kan se ytterligare tio år framåt! Nu är nu och det är fullt tillräckligt!

Ibland är det bara SÅ skönt att få släppa taget och låta någon annan ta över. Få vara liten igen. Varför hade man inte vett att uppskatta det när man väl var liten? "Livet kan bara förstås baklänges men måste levas framlänges". Så sant så sant. Idag släpper jag taget till mamma. SÅ skönt! Hon kommer hit och tar över min roll lite och stöttar den som alltid ska stötta alla andra (läs barnen Karlsson). Nu lämnar hon tjejerna på dagis och sedan ska hon stå vid min sida då hela dagen ska tillbringas på sjukhuset med Oliver. Tack!

Det är egentligen ingen fråga, för jag önskar att jag hela tiden vore här & nu! Ju äldre jag blir ramlar alla klyschor i hela världen på plats. Livet är verkligen det som pågår runt omkring medan vi planerar livet! Sedan sitter man där, "oj då, var det DET som var livet?". Som mamma till en bebis får jag ofta höra hur mycket jag ska njuta och hur fort tiden går och att man kommer sakna småbarnstiden och små barn små bekymmer osv osv... Men jag tycker det är ganska svårt att njuta vissa dagar. (Och nätter framförallt!!!) Njuta av något jag egentligen inte gillar särskilt mycket är svårt. Jag älskar mina barn! Men jag älskar inte att pussla, äta lerkakor, spela memory, putta på en gunga eller leka titt-ut 10 timmar om dagen. Så är det. Och jag accepterar mig för det! Men jag vill ändå njuta av här & nu så mycket jag kan. Här & nu är trots allt det enda vi vet att vi har! Just nu är mitt här & nu en fotbollstränande älskling, 3 sovande barn, en mysig filt i soffan och ett gäng böcker av olika slag runt omkring mig. Och jag njuter!

Jag pratar om film. Oftast finns ett erbjudande att hyra 3 filmer på en vecka. Denna gång handlade det om 4 filmer. Och det är en för mycket. Imorgon ska filmerna vara återlämnade och vi har hunnit se, just det!, 3 av 4 filmer. Av ren princip satte Jimmy på den 4e filmen nu, 22:23, men jag tvivlar på att den kommer få rulla till slutminut. Själv är jag nerbäddad bredvid honom, redo att sova. Det gäller att passa på. Jag är ingen trägen kämpe vad gäller fighten om MIN säng där uppe. Efter natten till idag inser jag att lekrummet nog är det bästa alternativet ändå. Skön torsdag idag, med harmoniska, nöjda, lekande barn och imorgon något så fantastiskt som fredag!

Dagens tema. Syskon. Tre skaror. Jag & Pia. Hugo & Alice. Och Moa, Molly & Oliver. Även kusiner då tack vare min & Pias syskondag. Som i och för sig började redan igår. Men i alla fall. Idag har vi delat vardag rakt av med varandra. Underbart! Ute hela dagen och avslutade med tacos innan de lämnade oss för denna gång. Tänk vilken rikedom syskon är!

Kommentar på nyupptagna bloggandet kan inte användas idag, det var faktiskt igår idag! Som jag bloggade alltså! Dagen idag fullkomligt underbar. Det kan svänga kvickt ;) Efter dagislämning först en lång solskenspromenad med Johanna. Sedan klockan-11-kaffe med Ia för att innan dagishämtning ta en solskenspromenad till, i all ensamhet. Självvald ensamhet är helt ok! Och nu, nu avnjuter vi solen på baksidan i väntan på underbart Vaggerydsbesök! Det ni!

Det är dags igen!

Av olika anledningar som vi inte bryr oss om här och nu, har bloggen lite oplanerat legat nere ett tag. Men nu är det sannerligen dags igen! Vårvittringen får hjärnan att vakna till liv, till och med bloggavdelningen! Och jag klättrar snart på väggarna av rastlöshet, hur det nu är möjligt med tre barn hemma. Men hjärnan är rastlös! Jag har en miljon idéer om saker som skulle kunna göras eller verkställas, men sedan inser jag att de där tre bromsklossarna försvårar saker och ting och jag ger upp innan jag börjat. Men att blogga, vilket är en yttepyttepytteliten sak att göra kan faktiskt inte mina guldklimpar hindra mig från att göra (eller kan och kan, klart de kan, men ja….).

Läget nu. Allt rullar på. Jimmy jobbar som en vanlig karl helt plötsligt och kommer hem i vanlig tid helt plötsligt. Mycket märkligt. Vi kan leva något som liknar ”vanligt” liv, vad nu det är. Jag har lika mycket rätt till fritid som han, vilket är mycket märkligt! Detta resulterade idag i en löprunda när den vanliga karlen kom hem i vanlig tid. Allt går ju såklart i ett, så nu när de tre små ljuvliga snart somnat är det hans tur att ge kroppen en omgång, fast på fotbollsplanen.

Moa har lärt sig läsa, åker inlines och har bytt upp sig en storlek på cykel. Molly ritar huvudfotingar och solar på löpande band, och har gett sig på Moas förra cykel med stödhjul när hon inte rasar fram på springcykel. Och Oliver är världens mest nöjda och harmoniska bebis dagtid men som förbytt på natten. Vi får hoppas att den astmamedicin vi fick förra veckan ska råda bot på detta. Utan sömn blir man dum. Och förvirrad. Och mycket, mycket olik sig själv. I alla fall jag. Men med lite sol på det ska det nog bli bra. Övervåningen hos oss ser dock ut som en flyktningförläggning med madrasser överallt eftersom även tjejerna byts ut av någon nattetid och håller den som ”slipper” vara vaken med Oliver i samma vakna tillstånd. ”Hela havet stormar” är visserligen en rolig lek, men inte när det gäller sovplatser. Och inte nattetid. Nog om det. Sova får man väl göra när man dör.

Nu ska det till att bloggas igen i alla fall. Väcka hjärnan, chocka hjärncellerna med annat än två miljoner ”varför-frågor” och logistik hur man enklast och med så lite gnäll som möjligt tar sig från punkt A till punkt B med tre viljor på minst tid…

Två av tre sover. Då intar jag snart soffan och en bok.

Jag vet att det ser underbart ut, och det ÄR det, att få vara föräldraledig och möta våren och allt det där, men snart plankar jag in på lärarrummet på Fyllingeskolan bara för att känna att jag lever och få lite hjärnstimulans!

Två bilder från dagen idag;