tildisen

Nu är vi där jag längtat efter att vara. Kvällen då mamma kommer hit för att vi imorgon ska skola in tjejerna på nya förskolan. Och då vill jag inte ha Oliver med mig, utan nannyn får ha honom hemma. Gott. Dagarna här hemma har gått sin gilla gång med lego, järnvägar, playmo, pärlor, måla, pussla, spel, film o.s.v. Med hjälp av en hel del sällskap av farmor, farfar, farbror med flickvän och gammelfarföräldrarna. Gott det. Men som sagt, nu är vi framme. Från och med imorgon delar jag och förskolan på uppdraget att roa tjejerna så att de inte är riktigt så uttråkade här hemma. Och att de får vara ifrån varandra lite på dagarna också... Det blir nog bra. Dagens foton kommer här. Världens gladaste och tjötigaste 5,5veckors-bebis på G i vagnen:

 

Däremot har han efter en omgång torsk lyckats äta sönder ena bröstet och idag fick jag nog. Han får äta på det ena, så pumpar jag ur det andra och ger på flaska. Inte bara jag som blir lycklig över det. Vilken lättnad! Men ingen hållbar lösning, jag vill ju amma. Det är en så-länge-lösning tills såren är väck.

 

I skrivande stund sover tjejerna, jag och maken är sociala mot varandra med varsin dator i knät och mamma har Oliver. Skönt...

 

Det gäller att bestämma sig. När ingen tid finns, gäller det att bestämma sig. "Nu ska jag blogga" också gör man det. Eller "Nu ska jag kamma mig!" Eller vad det nu kan vara. Också gör man det. Direkt! Annars blir det inte av. DET har jag lärt mig de två tidigare mammaledigheterna i alla fall. Bland annat. Jag har också lärt mig att livet de första månaderna BARA handlar om bebisen. I detta fall barnen. Bara. Allt jag gör har med barnen att göra. Den här gången försöker jag acceptera det, även om jag hör till den kategorin som inte riktigt gillar det där med att någon är SÅ beroende av en som en liten bebis är. Dagen idag har nästan också varit en superwoman-dag. Började med att få i ordning de tre små och mig och traskade till BVC klockan 9 för att få veta att jag skulle vara där klockan 13. Gick till bussen som skulle ta oss till den gamla förskolan där vi hälsade på idag. Mycket folk på bussen, spridda platser och missnöjd Oliver. Buss-byte i stan och till sist framme på Vallås. Jimmy var tvungen att ha bilen idag då urinprov från Oliver skulle lämnas upp till sjukhuset idag. Då stod valet för min del mellan att ha bilen, men då även transportera urinprov till sjukhuset med tre barn, eller ta bussen dit vi skulle. Det blev buss. Hälsa-på och sedan promenad tillbaka till bussen, buss-byte i stan (det har nu hunnit bli 29 grader) och hem 12:45. I med (tack-och-lov!!!) redan förberedd lunch och BVC 13:00 för hörselkontroll av Moa. Molly och Oliver var tvungna att vara HELT tysta, vilket de faktiskt var! Stressmoment för superwoman... Hem, i med resten av lunchen som inte hanns med och sedan fikabesök i form av farfar, Emine, gammelfarmor och gammelfarfar. Detta resulterade i att jag kunnat sitta ner hela eftermiddagen då Emine tog över tjejerna helt! Från lek till kvällsmat och bad. Underbart! Jimmy hem ett par timmar innan kvällens fotboll och när det var dags att natta tjejerna lämnade jag Oliver till grannen. Lugn och skön nattning och nu sitter vi här. Jimmy nyss hemkommen, Oliver sover i mitt knä. Och jag borde sova. Men jag njuter. Och avslutar det jag bestämde mig för. NU ska jag blogga! Och det gjorde jag!

Det blir väldigt rörigt när man inte bloggar så ofta som man vill och borde... I min förvirrade amningstillvaro inser jag att jag missat att visa lite bilder från sommarens bröllop! Jag får helt enkelt börja med att bjuda på lite bilder därifrån innan jag ger mig på nu-rapportering... Ni är ju några stycken som följde min lilla panik inför detta evenemang med tanke på min nuvarande storlek i förhållande till bröllopsutstyrsel o.s.v. Såhär blev det i alla fall. På vägen ut ur kyrkan delades det ut solglajjer. Kolla in hur snygga vi bidde i dem!!

 

Här har vi brudparet, nygifta på kyrktrappan. Otroligt vackra! Och vädret hade de på sin sida hela dagen också!

 

Brudgum med the best men!

 

Hela brudföljet, förutom näbbarna... Tjusigt värre. 

 

Syskonen Jonsson. Snygga som få... hahaha...

 

 

Bruden med sina svägerskor, mina kusiner.

 

Det funkade hur bra som helst att ha Oliver med sig, mest tack vare familjen som ställde upp och turades om att ha den lille knähunden hos sig. Nog om bröllopet och hopp fram i tiden. Snarare fram till i fredags. I fredags var jag superwoman! Trots utebliven nattsömn gjorde jag mig i ordning och åkte till jobbet för en kopp kaffe och ett hej på förmiddagen. Tjejerna var hemma med farfar och Emine. Därefter snabbt till BVC för vägning och mätning av lille klumpen som nu blivit 5 kg! (Det var Molly när hon var 2 månader). Efter det, hem, i med lunch och vidare färd mot Äventyrslandet med grannfamiljen. Jimmy och grann-mannen jobbade, så vi mammor fick klara oss själva med tre tonåringar och fyra barn under 5 år. Det gick hur bra som helst! När karlarna jobbat färdigt kom de till undsättning. 

Priset för fredagens bravader fick jag betala i lördags när jag kände mig som om jag blivit överkörd av tåget. Helt färdig! Trött, ont i ryggen och lagom mör. Moa började dagen med kalas och när hon skulle hämtas tog Jimmy Molly med sig, och sedan var de borta tre timmar. Saker i hela huset, men jag tog Oliver och gick och la mig. Och sov. Och sov. Och sov. TACK! Så här fina var tjejerna när de kom hem igen (från familjens dag på Stadsbondgården) och högg in på lördagsgodiset. 

 

Efter ett par timmars sömn överlät jag Oliver till Jimmy och började röja! Vilken tillfredsställelse det kan vara att få undan allt och inget som ligger överallt! Det hinns ju INTE med när alla tre barnen är hemma med bara mig direkt... Söndagen bjöd på varmt sommarväder, så vi var inte sena med att följa med grannarna till havet för årets sista (?) stranddag. Roliga vågor att bada i var det i alla fall!

 

 

Alldeles nu sitter jag och njuter av lugnet och tystnaden som är SÅ mycket lugnare och tystare när dagarna är så stormiga. Egentligen borde jag väl gå och lägga mig, men när ska jag då sitta och slö-titta-på-tv, vila i soffan eller för den delen - blogga? Lite, lite, lite egentid behöver jag. Nu är det vardag. Och dagen idag, den får nog bli ett eget inlägg!

 

 

 

 

 

På morgonen finns en osynlig prioriteringslista. Att kamma mig är ganska långt ner på den listan. Jag kan sätta upp en tofs! Det känns betydligt viktigare att tvätta av sig, byta underkläder med allt vad det innebär med läckande bröst osv. Det känns viktigare att få i barnen och mig själv frukost. Idag kändes det till och med viktigare att få i en maskin tvätt och en maskin disk. Till och med att blogga känns viktigare än att kamma sig just nu. När lugnet ännu råder. Vi är alltså tillbaka i verkligheten. I Halmstad. Jimmy cyklade iväg till jobbet för en och en halv timma sedan och det känns som om det vore eftermiddag. Men klockan säger 9:19. En goding pärlar. En ser på "Sunes sommar". Och en sover. Snart får vi fikagäster. Mysigt! En "i-väntan-på-den-riktiga-vardagen-dag" i taget. Nästa torsdag börjar inskolning på nya förskolan för stora tjejerna.

 

Och NU ska jag kamma mig! X i taket...

...orkar så lite...

I huvudet, när jag sitter stilla, har jag hur mycket idéer och ambitioner som helst. Sedan räcker det att ställa sig upp så är allt borta. Framförallt saknas energin. Orken. Tålamodet. Jag är alldeles för bra på att vilja för mycket, och det slutar alltid med att det blir ingenting alls! Samtidigt försöker jag tänka som så, att hade Oliver varit vårt första barn hade jag förmodligen inte krupit utanför hemmets fyra väggar ännu. Han är ju bara en månad... Plus att han precis varit dålig. Vilket jag inte hunnit inse än för hela livet rusar fram just nu. Jag hinner inte landa.

 

Just nu är jag och barnen i Vaggeryd. Det blir aldrig som man tänkt sig... I onsdags laddade vi för vardag och Jimmy började jobba. Torsdag morgon hade Oliver feber, och är man 3 veckor gammal ska man inte ha det tydligen. Vårdcentralen. Väl där - ingen feber, men en sänka på 99. Akuten. Taskiga provsvar och inlagd direkt. Urinvägsinfektion och njurbäckeninflammation. Som tur var befann sig mamma hos oss just denna dag och tog med sig tjejerna hem till Vaggeryd. Därav min närvaro här just nu. De måste ju hämtas hem. Så när vi kom hem från sjukhuset tillbringade vi ett dygn hemma utan tjejerna innan jag och Oliver åkte hit. Mycket märkligt att vara utan tjejerna! HUR kunde jag tycka att det var jobbigt att bara ha ett barn när vi fick Moa?! Och en liten bebis dessutom?! Ingenting mot tre... Nåväl. Att ha tre är väl ingenting jämfört med att ha fem o.s.v....

 

Hjärnan är tom, sömnbanken likaså, därav detta virrvarr av ord. Vi är i alla fall i Vaggeryd. Och allt jag gått och klurat på som jag tänkt blogga om är lika borta som min energi. Vad var det nu jag skulle skriva? Vad var det nu jag hade tänkt göra? Som jag vill ägna min tid åt nu när jag är hemma och bara är leeeeeedig hela dagarna.... jaadu... om jag det visste...

Jag borde verkligen gå och lägga mig. Sova när jag sova kan! Och det är ju när barnen sover. Så varför envisas jag med att sitta uppe? Vill ha liite, lite vuxen egentid. Andas och landa.

Idag har vi haft mysdag med finaste Åhus-folket! Hela veckan har varit full med folk hittills. Eller sedan i torsdags har det varit fullt upp med att träffa folk. Fantastiskt! Allt från Halmstad-vänner till barndomskompisar och familj har förgyllt våra dagar. Härligt! Imorgon blir det farmor-besök, familjen Bjarneborg/Dellgren och f.d. grannen. Om en vecka börjar allvaret, då börjar Jimmy jobba...

 

Oliver sköter sig fortfarande. Lite magknip och "måste-sova-PÅ-mamma" på nätterna, men det gör iiiiiiiiiiiiiingenting! Och just nu gör han oss sällskap i tv-soffan: