tildisen

Om man kan blogga utan bilder så borde man väl få kunna blogga utan text? Eller? Så det gör jag idag, p.g.a. den sena timman en vanlig måndag som innehållit dagis, långa promenader, mys i soffan under middagsvila, fågelmatning i snöstorm, Ica på hemvägen, barnkvalitetstid med världens bästa Carro, ensamnattning samt ett styrkepass på gymmet 20-21.
Anyway. Bildkavalkad från helgen som var:
Födelsedagsbarnen som firades.

En hylla kom upp på Moas rum.

Barnen som var kvar till söndagen (Molly också förståss men hon sov när denna bild togs).


De vuxna som var kvar på lördagkvällen. (Jag också då, jag sov inte, jag tog kortet ;) Dhööööööö!)


Popciconn!


Söndagen bjöd på UNDERBAR dag vid havet i annan bemärkelse än om samma fras används i mitten av juli...



Snart 1 år!!!


Nä. Nu blir det sängen. Undrar på hur många timmar nattsömnshjulet stannar inatt...

Jaa... då helt plötsligt sitter jag här och är 28. Det känns.... som vanligt. Som skrivet innan bemärkelsedagen ägde rum; fyller år är något barn gör. I alla fall aktivt. De (och jag också när jag var barn) har privilegiet att riktigt känna att de fyller år. I didn´t. Men jag hade en trevlig dag, och enda skillnaden mot vanliga dagar är att jag inte hade ett UNS dåligt samvete för att jag inte diskade, plockade, städade o.s.v. Mer än det där som absolut bara MÅSTE diskas, plockas, städas då... Från 11-18 hade jag sällskap av mor och mormor och det hör ju såklart inte till vardagarna, så lite speciellt blev det. Och kvällen blev jättemysig efter att jag nattat barnen och Jimmy kommit hem. Trerätters, gott vin och paket! Och djupt prat in på småtimmarna. Typ. Fantastiskt. Det är sådana kvällar/nätter med kvalitetsprat som håller ihop ett stackars småbarnsföräldrars äktenskap. Det är min teori. Nog om det.

Nu är det vardag igen och allt rullar på. Lite träning, kära vänner och utelek. Matlagning, plock och innelek. Dagarna går och allt känns väldigt bra! Till helgen blir det kalas till tusen. Då kommer min familj för att fira mig och Molly som snart blir 1 år. Alltid kul att fixa inför kalas, i alla fall när gästerna är tacksamma och uppskattar det man gör. :)

I skrivande stund sover de söta små, Jimmy spelar innebandy och jag ska ge mig på ett träningspass här hemma. Om jag bara kommer upp ur stolen....

Jag står fast vid min åsikt att det är bättre att blogga utan bilder än att inte blogga alls. Speciellt eftersom att det inte händer sådär jättemycket spännande att ta kort på just nu, tyvärr. Eller tyvärr och tyvärr. Det är vardag liksom. Idag mer än annars. Moa vaknade med feber så hon fick vara hemma och därmed vi andra också. Såklart. Det är ganska tacksamt att vara hemma med en febrig Moa som då ägnar dagen åt att ligga i soffan alternativt sängen. Värre är det att hålla vilddjuret Molly på gott humör inne en hel dag... Tur de är olika! Dagen blev lång men ingenting hände ungefär. Monster´s Inc har rullat 4 gånger. Den dag jag faktiskt skulle lära Moa att se på film för att ha något att ta till när ingenting annat fungerar valde jag film med omsorg. Jag gillar Monster´s Inc! Gillade... Idag försökte jag introducera Shrek, utan positivt resultat. Det känns i alla fall bra att ha en dotter som inte gillar att se på tv och film, än så länge.

När Jimmy kom hem vid halv 7-snåret blev det kvällsrutiner och nattning och då båda töserna, innedagen till trots, däckade på 3 minuter kunde jag klockan 19:12 sätta mig i bilen och åka in till gymmet som har öppet till 21. Fantastiskt! Huvudet var redan slut. Nu är kroppen det också. Underbar känsla! Väl hemma fick jag inte gå in. Födelsedagsfix på gång. Det har ju inte riktigt känts som "Oh, imorgon fyller jag år!" idag direkt, men det börjar krypa på nu. Men jag kan säga att jag aldrig någonsin känt så lite för att fylla år som i år. Vad då fylla år?! Det är ju något barnen gör! Tydligen jag också. Jag hoppas dagen blir lite mer kalas än vanligt trots att Jimmy är schemalagd 8-19... Det återstår att se! Jag kan ju förresten slänga in en bild hur jag såg ut förra året när jag fyllde år. Det känns avlägset!


Nä, nu blir det soffan innan sängen.

Här sitter jag och lyssnar på Roxette medan maken svettas till handbollen... Båda tjejerna har just somnat till mina sagor och snart ska vi ta tag i kvällsmaten till kvällens avsnitt av Solsidan. Pustar ut och pustar in. Om man kan pusta in?! Om det finns en motsats till att pusta ut så borde det väl vara att pusta in?! Eller? I helgen har vi bytt Molly mot Anton. Ett intressant byte på många sätt och i min värld är det betydligt mer bekvämt med en (snart) treåring och en tolvåring än en (snart) treåring och en ettåring... De kan gå upp på morgonen själva när de vaknar och hitta på något. De sover länge. De kan själva. Och man kan prata med dem. Jag ska inte ge mig in i någon djup jämförelsediskussion om barn i olika åldrar men i helgen har det varit semester. Om man ser till vad barn kräver i olika åldrar. Och hur de gör det.

Fredagen gick till playstation, spel och kebab. Inte för mig, som ju jobbar på figuren, men till grabbarna. Igår blev det Busfabrik och skräckfilm varvat med spel, dator och playstation. Skräckfilm är inte riktigt något för mig, så jag ägnade kvällen ensam i en teatersalong. "Ensam bland tusen" som en kär poet sjunger... Självklart var jag inte ensam där, men jag gick ensam dit och det var riktigt skönt! Att kunna sitta ner i lugn och ro i sällskap med sig själv och bara avnjuta det som händer på scenen. Halmstadrevyn i det här fallet. Jag kan inte rå för att jag alltid mår PISS när jag ser sådana uppsättningar. Det enda jag känner är "Men JAG vill vara med juuuuuuuuuu!!!!!!!!". Det mest nedslående tanke som jag självklart egentligen inte menar är "Jag har offrat ALLT jag hade velat göra för att gå hemma med två små!". Den tanken slår mig lika hårt varje gång jag sitter som publik då det är på scen jag mår bäst. Men som tur är stannar den oftast inte särskilt länge. Och den måste nog tänkas och kännas x antal gånger innan den liksom försvinner mer och mer. Antar jag. Hoppas jag.

Mitt under föreställningen fick jag ett SMS av kära Madde som undrade om jag ville gå ut. DET hade varit fantastiskt roligt om jag varit förberedd på det, både kläd- och sminkmässigt men även budgetmässigt. Vi gick halva vägen var och hamnade med ett glas vin på Bull´s tills lördagen övergick till söndag. Då begav jag mig hemåt.

Idag blev det badhuset med våra stora barn där badvakterna sprang och hämtade varandra för att beskåda Antons konster från hopptornet. Han är helt OTROLIGT duktig! Jag fattar inte hur många varv man kan snurra i luften åt så många håll och ändå alltid landa rätt!

Efter att barnen är tillbakabytta har vårt liv återgått till det normala vilket trots allt känns ganska gott och för tillfället känns det som att jag befinner mig i ingenmansland. Det blir lite så när en vecka gått till ända och den andra inte är planerad ännu. Men det ska den bli nu. Efter Solsidan då förståss...

Ska det va så ska det va. Så har jag funkat. Tidigare. Förr. Typ 2010. Men nu är ett nytt år och jag vill ha mer balans bland tankar och känslor. Jag har tänkt tankar som att antingen tränar jag 7 pass i veckan, annars kan det vara. Eller att antingen vill jag ha ett hus på 200 kvm, annars kan jag lika gärna bo i en låda. Eller klassikern, antingen äter jag ALDRIG sötsaker annars är det skit samma. Typ. Och vad slutar den typen av tankar alltid med? I alla fall här... Jo, att det inte blir någonting av det alls. När jag orkat träna 7 pass i veckan i 2 veckor och "bara" pallar 4 pass en vecka, då känner jag mig bara misslyckad. Eller om jag råkar ta en godisbit fredag kväll faller hela veckans disciplin. Och så ska det inte vara. Så vill jag inte ha det. Nu är det 2011 och nytt tänk, nya tag. Mer balans. Eller något.

För tillfället är veckans tisdag snart till ända, alternativt har just börjat. Tjejerna somnade just och jag har några timmar som är mina innan jag ska göra dem sällskap i sömnen. Peppar peppar har Molly haft två GULDNÄTTER vilket resulterat i 12 timmars sömn per natt!!! Både natten till igår och natten till idag sov hon 19-7. Fantastiskt! Jag blir en annan människa när detta inträffar. Speciellt när båda tjejerna har den goda smaken att följa detta mönster... Det är bara att tacka och ta emot.

Idag har Moa inte varit på dagis, det är ju tisdag, så vi har ägnat oss åt öppna förskolan, hem och vända och sedan massa-barn-och-fika-mys hos en annan tvåbarnsmamma. En riktigt härlig dag! När vi kom hem hade Jimmy hunnit före och tack vare utvärderingsdag på fotbollsutbildningen slutade han 16 istället för 19. Fantastiskt! När jag diskade upp efter middagen insåg jag att det faktiskt existerar föräldralediga tjejer som har det så varje dag! Att pappan i sammanhanget slutar 16 och kommer hem och är hemma! Det känns ganska utopiskt i min värld. Vid 18:45 åkte Jimmy igen, fotboll (såklart). Det gör för tillfället (peppar peppar) inget att jag är ensam över nattningen då båda nattas samtidigt på samma sätt. När jag läser saga för Moa sitter Molly i mitt knä och somnar till samma saga. Mycket praktiskt och mysigt för tjejligan Karlsson. Nu har alltså tjejerna somnat, Jimmy är inte hemma och jag kan inte riktigt välja vad jag ska ägna min tid åt. När man får sova som vi fått nu några nätter har jag SÅ mycket energi och alternativen när denna situation uppstår är inte längre sova eller lägga sig i soffan, vilket i och för sig i princip innebär samma sak. Nej, i skrivande stund är alternativen köra ett styrkepass, skriva i album, köra ett yogapass, sortera filmfiler på datorn, klistra in kort... för att nämna några. Men först av allt ska jag slösurfa lite! Tjingeling!!

Jag hatar blod! Fullkomligt! Framförallt när blodet kommer från min 11månaders dotter. Hon är överallt och ingenstans. Klättrar upp i vår säng, häromdagen när jag kom in på Moas rum stod Molly på Moas bord. Idag stiftade hon bekantskap med badbaljan. Om man står i badbaljan på golvet och håller sig i kanten med båda händerna, hur många händer har man kvar att ta emot sig med när baljan tippar i golvet då? Precis. Inga. Jag gillar inte känslan av att inte vilja vända sitt barn på rätt håll av rädsla för hur hon ser ut. Mycket blod blir det när munnen tar emot hela Molly och minst lika mycket skrik. Usch. Som tur var, vad vi kan se under all svullnad, verkar tänderna klarat sig och i skrivande stund sover hon gott. Liksom Moa. Jag sitter här.



En timma vaken tid kvar innan sängen måste intas. Jag är fullkomligt SLUT när dagarna är över och tjejerna somnat. Det går i ett i ett i ett hela dagarna så när motorn varvar ner tar jag slut. Så nu är alternativen att ta ett bad, med risk för att somna däri eller göra mig i ordning och gå och lägga mig i soffan hos Jimmy och somna där. Det sistnämnda känns mest lockande.

Träningen är igång nu, gott! Och idag har vi, förutom att tränat och stiftat bekantskap med badbaljan, haft dammsugarterapi med Molly så att jag kunde städa lite, åkt pulka och stjärtlapp efter dagishämtning tills Moa utbrast: "Mamma, nu går vi in". En fras jag aldrig någonsin trott hon skulle yttra! Lite hemifrån tid tog jag mig efter middagen idag då jag åkte till Carro och gjorde henne sällskap när hon målade. Kvalitet på högsta nivå på en hink målarfärg som pall. Väldigt välbehövligt. Men nu blir det soffan och hopp om en hel natts sömn. Hoppet är det sista som dör säger de som vet...

Min tid är nu. Både dagen igår och dagen idag har inneburit ensam-med-barnen-morgon-till-kväll. Detta gör att "min" tid infinner sig när båda barnen sover. Igår, vår första vardag, kom Jimmy hem klockan 19 när jag satt och läste godnattsaga för Moa med Molly i knät och idag kommer han hem typ när som helst, klockan är 20:32. Så är det att vara fotbollsfru... Dagen igår blev en bra start på vardagen. Moa var på dagis (utan blöja minsann!) till klockan 14 och under tiden hade jag och Molly mysigt sällskap av Madde och Isabella. Eftermiddagen gick till att leka, laga mat, äta maten, leka och natt-fixa. När de små somnat ramlade jag ihop i soffan. Så gick det med min tid igår kväll. Mest p.g.a. en fantastisk fotmassage av världens bästa make. Det GÅR inte hålla sig vaken när han är på det humöret.

Annat är det idag. När barnen somnat efter sagoläsning med Molly i knät, som tack och lov somnade där, har jag plockat och fixat, diskat och torkat. Men klockan 20 är det stopp. Då är min arbetsdag slut och min tid infinner sig. Ikväll blev det datorn. Fotofix och bloggande. Bland annat. På tv-bordet ligger ett album och väntar på att bli skrivet i. Från och med i år kommer jag inte längre att framkalla foton, klistra in, skriva i o.s.v. utan det blir fotoböcker. Men några foton från 2010 finns kvar att förklara i mina album.

Dagen idag har varit en riktig mys-med-mina-tjejer-dag. Lek inne, lek ute, kvalitetstid hos svärmor och svärfar. Eller, ja, egentligen gammelsvärmor och gammelsvärfar, men ja... I alla fall. I eftermiddags fick vi härligt besök av Elin. Jättemysigt mitt i vårt lilla kaos. Lagom till gröten gick Elin hem, barnen la sig, och ja. Nu sitter jag här. Det är så härligt att se tjejerna leka nu, de börjar kunna leka tillsammans. Jättemysigt! Jag kan sitta i soffan bredvid och läsa en bok och de busar med varandra på golvet. Och Moas potträning går hur bra som helst! Fantastiskt. Jag hoppas det håller i sig. Hon är ju stor tjej nu. Ingen napp, och snart ingen blöja, förhoppningsvis. Idag har hon i och för sig vägrat pottan och gett sig på toaletten istället men det är ju bara bra! Me like! Nä, albumen kallar. Och förresten, så här ser Moas rum ut:

Det är fantastiskt att vara hemma. Fullkomligt underbart! Inte för att det är jobbigt att ha så mycket hjälp som vi har i Vaggeryd, men det är trots allt här vi har VÅRT. Dagarna igår och idag har varit effektiva dagar, så det är med all rätt vi slappar i soffan ikväll vill jag lova. Igår packades väskor upp, liksom julklappar. Julpynt och gran åkte ner liksom gardinerna. När detta var i ordning blev det fix av tjejernas rum vilket alltid är lika roligt när man varit på IKEA och fyndat. Eller handlat i alla fall. Resultatet av Moas rum får vänta, men så här blev Mollys rum. Det är inte färdigt med alla detaljer så som gardiner, lampor, väggdekor och tavlor men nu är vi på väg i alla fall!



I skrivande stund ser det ut som följande här hos oss:


Nu ska jag hugga in på desserten och imorgon njuter vi av söndag innan vardagen sparkar igång med ett brak!

Andra sidan nyår, andra sidan Skåne, andra sidan... jaa... jag vet inte. Då var det helt plötsligt 2011. Gott! Jag tillhör den skara människor som älskar nyår. I motsats till de som tycker att det är vemodigt att ett år är till ända, tycker jag tvärtom att det är hoppfullt med nytt år! Nya utmaningar, nya chanser och nya möjligheter!

Vår nyårsvistelse i Skåneland var fantastiskt mysig på alla sätt och vis, men nyårsafton blev inte riktigt som tänkt. Någon form av magelände begränsade mitt firande, men den italienska trerättersmenyn, allt snacks och god dricka såg väldigt god ut... En bra start på ett nytt liv i alla fall, för sugen på sötsaker det är jag INTE. Inte sugen på någonting faktiskt. Det känns som alla har ont i magen på ett eller annat sätt runt omkring men, men. Nytt år, nya tag...

Jag och tjejerna är kvar i skogen ett par dagar till, sedan ska det bli SKÖNT att åka hem igen med denna hoppfulla inställning och ta tag i livet på det nya året. Här har vi det i alla fall väldigt snöigt men väldigt bra. Trots tomheten efter Jimmy som packade mammas bil fullkomligt proppfull med julklappar, IKEAfynd och kläder innan han begav sig hemåt i morse. Moa njuter av kusiner. Jag av syster och föräldrar och sömn.






Annars gör vi inte så mycket mer än bara är. Jag klistrar in kort, klinkar piano, läser, leker med barnen o.s.v. Igår var jag, syster och mor på bio. Efter att ha sett "Bröderna Karlsson" i förrgår kväll på DVD och "Svinalängorna" igår konstaterar jag att min favoritgenre vad gäller film gått från komedi via romantisk komedi och drama för att till slut landa någonstans kring thrillers. Jag gillade ingen av filmerna sedda denna vecka! Usch!

Ikväll blir det vin hos syster medan barnen sover hemma hos mor och far och dagen imorgon är imorgon och det tar vi då. Tankar skickas till nyförlovade, nygravida, de som kommer förknippa denna del av året med sjukdomsbesked och ledsamheter. Nu ska jag lämna datorn en stund. Take care!