tildisen

Det KAN vara så att detta är år 2010s sista inlägg... Skulle kunna vara! Vi laddar för nyårsfirande 23 mil härifrån, nämligen i Åhus. Imorgon morgon bär det av och sedan befinner vi oss där till söndag troligtvis. Det ska verkligen bli hur härligt som helst! Framförallt att få träffa favoritfamiljen i Åhus och bara vara samtidigt som man får den äran att klämma in en nyårsafton i all kvalitetstid! Lovely!
Här i Vaggeryd myser vi bara runt. Vi njuter av varandra, barnen, att bli uppassade och ha all hjälp och av den sömn som faktiskt finns att få när vi är 4 vuxna på 2 barn istället för 2! Så är det. Idag blev det en maaaaaaaaaaaaaaasssa utelek med vårt äldsta och systers två yngsta efter fantastisk middag hos min mormor. Ute blev det pulkaåk och grottbygge. I alla fall för mig och Jimmy. Jag undrar om det var vi eller barnen som tyckte det var roligast att vara ute... Det är i alla fall KUL att leka i snön!!! Annars inget nytt.

En snabb titt i 2010 års backspegel:
Januari: Jag jobbade utan att jobba. Min vikarie var på plats OM det skulle vara så att bebisen ville ut tidigare än beräknat. Så jag satt på jobbet.
Februari: Bebisen, Molly, var beräknad till den 8e men kom inte ut förrän den 10e.
Mars: Bebisbubbla antar jag... Vad hände annars i mars liksom?
April: Livet började väl komma på fötter men vad gjorde vi!??
Maj: Moa fyllde 2, dop för Molly och allmänt mycket kalas, kändes det som.
Juni: Jimmy tog examen från lärarutbildningen. Äntligen! Och ett kalas till...
Juli: Semester på Öland, fantastiskt! Jäääääääääääääääääättevarmt och sol och bad varje dag! Inte hela juli men lite av juli...
Augusti: Livet började så smått falla på plats. Jimmy började jobba, halvtid till en början och vi hade det ganska soft.
September: I mitten någon gång började Jimmy heltid och det blev TUFFT. Molly sov inte. Från vecka 30 i augusti, genom september, oktober, november och till början på december...
Oktober: Jimmy fyllde 25 och vi var i Liverpool.
November: Vi gjorde nog inte så mycket... Inget speciellt i alla fall.
December: Transportsträcka till julen med mycket Lucia och julmys.

Så känns det väl när jag kikar snabbt. De senaste åren har det hänt en hel del. Jag tog examen och Moa föddes 2008, vi flyttade och gifte oss 2009, Jimmy tog examen och Molly föddes 2010. Vad ska hända 2011?

Helt plötsligt på andra sidan julen 2010 blir det dags att blogga om alltihop. I skrivande stund befinner vi oss i vår semesterort Vaggeryd och såhär såg vår jul ut. Julaftonsmorgon lyckades jag få denna bild på Moa. Den sista med napp! Det blev paketinslagning och överlämning av alla napparna till tomten minsann! Det har, hittills, gått över förväntan och snart kommer bilder som denna kännas väldigt avlägsen:


Vår julaftonsmorgon tillbringas alltid framför granen där vi äter frukost och får öppna varsin julklapp. Sabotören nummer 1 fick sitta i stolen ett tag. Hon klarade sig i alla fall till julafton med att välta granen...


Jullunch blev det med Jimmys bror och hans flickvän och lite lagom stirrigt som sig bör begav vi oss till vårt julfirande vid 2-tiden. En jättemysig eftermiddag och kväll blev det med fantastiska barn och snäll tomte med många paket!

Kvällen blev inte så sen, vilket kändes ganska skönt då det är ett ganska stort projekt att ta sig med två übertrötta barn, 714 kassar julklappar, vagn och väskor hem i 15 minusgrader i en bil där ena dörren inte går att öppna. Det tar ju ett tag att bära in alla dessa klappar, två sovande barn och så också... Men vid 21 var vi hemma, damp ner i soffan för att pusta ut och ladda om. Packa och plocka och diska lite...

För juldags morgon glimmar och vi åker till Småland. In med packning för två veckor, vagn och barn i bilen där dörren fortfarande frusit fast och köra de 15 milen till "min" julafton. Den firades först hos min mormor och sedan hos mamma och pappa och såhär tjusiga var vår familj när det begav sig.


Tomten hos mormor med mormors barnbarnsbarn.


"Min" julafton består av mat, fika, tomte, paketlek (som Jimmy vann i år), fika, flytt till nästa anhalt, dans kring gran, tomte, mat och godnatt för våra barn. Vi andra spelade spel och satt uppe och pratade till efter midnatt. Det är det där man inte är garanterad finns kvar imorgon man ska njuta av vid sådana tillfällen. Julklapparna kan man titta på en annan gång. Men kommer man igång och har sådär riktigt mysigt med kär familj som man för sällan träffar, då ska man passa på!


Annandagen tillbringade vi delvis med familjen Wetter som sig bör med pulkor på Friluftsgården!


Då och där tog julen slut och övergick i vår semester. Mattias och Anna åkte hem, Pia och Morgan började jobba och det blev vardag. Vi har planerat upp vår vecka och nu bara njuter vi! Gör allt och inget! Får all hjälp vi behöver, både dag och natt. Ikväll har jag och Jimmy varit på bio och imorgon ska vi åka till Jönköping och shoppa. Utan barn. Det är en fantastisk känsla att riktigt känna hur uppskattade och älskade vi är här! Det är så lätt att slänga ur sig åt både höger och vänster att "det vore så kul att ses" "vi älskar er så mycket" och hit och dit, men ska det vara trovärdigt, då ska det KÄNNAS också! Och det gör det här. Fantastiskt! Jag och Jimmy njuter till tusen och Halmstad har vi lämnat i Halmstad.

Idag har Moa ätit blåbär, och Molly fick en bondgård i julklapp! Nu blir det sängen. 

Så heter det visst idag ja. Det känns lite som att vi gått i ide. Det är inte meningen... Vi har det... bra. Jag kommer till det. Men rent primärt har vi det bra! Vi har en massa tid tillsammans och det är jätteskönt att kunna sticka iväg och fixa småärenden på en kvart, vilket med två barn ensam tar två timmar. Eller att kunna ta med sig ett av barnen och göra något. Att inte hela tiden behöva säga till Moa att "Jag måste ta Molly nu", utan ge henne tid och utrymme. Det är skönt. Men det ger även henne plats att trotsa och testa till tusen. Och då är det skönt att vara två!

De dagar som hittills varit i julveckan har vi uträttat ärenden, handlat, städat delvis, Jimmy hade skola hela eftermiddagen igår och kvällen tillbringade vi på varsitt håll med varsin kär vän. Idag har vi gjort "ingenting". Det är också väldigt skönt att göra tillsammans. Allt och inget. Det som måste göras varje dag. Diska, leka med barn, byta på barn, söva barn och mata barn. Sedan har vi börjat julordna också. Vår jul ser ut som följer:
Imorgon: Det ska städas, packas inför Småland och göras i ordning här hemma, så det är skönt att komma hem sedan, till ett rent hus. Sedan blir det familjen-Karlsson-julbord, vilket vi handlat till idag. Jättegott och mysigt ska det bli!!! Kvällen dan före dopparedan brukar vi ägna åt filmen "Tomten är far till alla barnen", och traditioner är viktiga i det här huset, så det får det bli.
Julafton: Frukost framför granen är ett måste hos oss, trots kloddiga små och så, men det får vara. En julklapp per person har tomten varit här med då minsann och sedan är det mysbyxemys frampå dagen. Då får vi besök av Jimmys bror och tjej minsann och vid 14 är det dags för julaftonfirande med Jimmys familj hos hans farmor och farfar vilket alltid är supermysigt och familjärt!
Juldagen: Då är det dags för vår julafton nummer 2. Vi packar bilen och beger oss till Småland. Klockan 13 är det julmiddag för 14 vuxna och 7 barn hemma hos min mormor, 85 år, i en 2a i Vaggeryd. På kvällen firas det på Bergstigen med "bara" min familj. Vi har helt plötsligt blivit 13 personer, så det är inte så bara. Familjärt även där med mat, klappar och dans kring granen. Lite spel och allmänna galna upptåg brukar det bli.

Sedan är julen 2010 över helt plötsligt. Men vi stannar kvar i Vaggeryd och njuter av ledighet och familjemys. En annan årlig tradition är min och Jimmys Jönköpingsdag då vi "gör stan" och A6. Shopping till tusen utan barn. Dagen avslutas sedan med ett besök på restaurangen SOYA och till sist bio. Det ser vi fram emot. Men jag ska blogga innan dess!

För övrigt en liten lätt monolog om något som hade hört hemma på en anonym blogg. Ni som känner mig vet och kan nog lägga dit de pusselbitar som saknas. Vi säger så här. Det finns människor vars liv bara handlar om dem själva. Endast. Allt som ska göras, ska göras på deras villkor. Alltid. Utan hänsyn till någon eller något. Bara det passar dem. På bekostnad av andras tålamod, humör och allmän familjelycka. Dessa människor förstör mer än de någonsin kommer att förstå. Jag vill inte ge dessa människor makten att förstöra vår julledighet och vår jul. Men en liten förklaring till frånvaro från diverse internetställen känner jag att jag är skyldig er, och dessa människor ligger bakom att lust att skriva inte infunnit sig. Så så var det med det.

Till sist önskar vi en RIKTIGT GOD JUL!!!

Jag fokuserar bort att jag är sjuk. Känner inte efter, för det hinns ändå inte med att lägga sig i soffan. Knarkmedicinerna gör säkert verkan också. Trots sjukan och snöstormen med oskottade vägar till dagis är detta en bra dag. Nu inne i värmen med en kopp kaffe och sällskaplig Molly och dagen idag innehåller en massa goa saker. Det ska jag se till i alla fall. Här hemma ser ut som KRIGET, tänk vad det gör mycket att jag i friska dagar går och plockar mest hela tiden! När jag slutar med det ser det ännu värre ut än vanligt här hemma. I alla fall. Jag ska nog försöka plocka lite, men mest ska jag ha kvalitetstid med Molly! Framåt dagishämtardags ska jag lämna Molly hos bästa Bettan där Molly får vara tills Jimmy slutar jobba. Själv ska jag åka och hämta Moa som får följa med mig till "jobbet" vilket idag innebär öva inför julavslutningen i kyrkan. SÅ mysigt! Och Moa är oftast inga dimmer att ha med sig i sådana sammanhang. Jag ska packa i ordning lite saker till henne som hon kan ägna sig åt när fascinationen över kyrka och sång lagt sig... Väl hemma är det mys med hela familjen! Men bäst av allt; imorgon är det julavslutning, mamma och pappa är här med barnen och därefter är Jimmy ledig i 3 veckor!!! Fantastiskt!!! Idag är en bra dag!!!

Jag vill så gärna visa upp vår fina, fina tärna från i måndags. Mitt i all röra av tärnor, pepparkakor och tomtar.


Lägesrapport från den här knarkarstugan idag. Jag är sjuk. Jag borde nog acceptera det nu och bete mig så också. Ligga kvar under filten i soffan när de få tillfällena bjuds. Idag jobbade Jimmy 8-19, så efter det kunde/kan jag vara sjuk. Dagen började med dagislämning lite tidigare än vanligt då jag fått läkartid klockan 9. Med en sprallande och övertrött Molly vid min sida (hon brukar sova då) var det inte jättelätt att sitta i ett akutrum och inhalera medicin för luftrören i 40 minuter,  men allt går! Och jag är inte/kan inte vara bekväm och bortskämd med hjälp i varenda sekund, utan accepterar läget och genomlever det. Efter en och en halv timma hos läkaren kom jag äntligen därifrån med Bricanyl, knarkhostmedicin och något konstigt nässpray vilka jag blir jätteskakig och snurrig i huvudet av och inte alls i skick att ta hand om barn i. Men, men. That´s life.

För övrigt har vi idag haft den stora äran att ha min kära barndomsvän Pauline från Göteborg här på besök. Det var så supermysigt och trevligt och skönt med en massa gott snack och dessutom ett par hjälpande händer här hemma! Kanon! Varför gör vi inte så oftare?! Jag tänker ofta en massa saker som jag egentligen vill och borde passa på att göra nu när jag har så mycket tid, men det blir sällan något av det! Till exempel åka till/bjuda hit folk från andra ställen. Som idag.

Vid fyratiden åkte Pauline tillbaka till Lisebergstaden och vi var ensamma tre timmar tills jag äntligen, äntligen, äntligen kunde lägga mig här i soffan. Nu har jag satt mig upp en stund, och tänker snart byta soffan mot sängen. Imorgon måste jag orka igen. Så är det. Hoppas nu att mirakelmedicinen/knarket funkar och hjälper FORT!

Några tankar slog mig idag när jag vandrade med en sovande Molly i vagnen på väg för att hämta Moa på dagis. Många tankar slår mig just då. Under tiden jag vandrar. Två saker/fenomen/"sorters" människor dök upp hos mig som jag förstår. Jag kommer aldrig (förhoppningsvis!!!) att bli någon av dem, men (!) jag förstår dem. Den ena saken/fenomenet/typen av människor jag förstår är de som flyttar hem till samma by/ort/samhälle/stad som sin urpsrungliga familj när de själva får barn. Jag hade kunnat offra vad som helst för att bo i samma stad som min "forna" familj. Mamma. Pappa. Syskon. MEN jag vill inte bo i det samhälle de bor och de vill inte bo i den stad där jag bor. Dött läge. Men jag förstår verkligen de som flyttar hemåt när de får småbarn. Ingen fungerande relation till svärfamiljen i världen hade kunnat ersätta det MIN familj hade kunnat ge mig.

De andra jag förstår är de par som olyckligtvis går skilda vägar under småbarnsåren. Som sagt, jag kommer aldrig (förhoppningsvis!!!) bli någon av dem, men jag FÖRSTÅR dem! Oj oj oj vad jag ibland varit tilltalad av tanken att ha barnen varannan vecka för att få sova och vila upp sig den andra veckan! Eller bara få den förståelse som bara kan uppstå då man har barnen heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeela dagarna.

Som sagt, detta var tankar som slog mig, och förhoppningsvis förstår du det också... ;) Alltså; NEJ jag tänker INTE flytta till min ursprungsort och NEJ vi ska inte dela på oss. Så. Nog om det.

Anyway. Idag var det Lucia på dagis, och bara för att vi var tvungna att gå upp tidigare än vanligt, sov Molly som en stock 6:45 när klockan ringde... Annars brukar hennes dagar nu för tiden börja vid 6-snåret och Moas runt 7:30. Luciat gick bra och modershjärtat svämmade över av stolthet! Tyvärr har jag inte kameran med bilderna i närheten. Kanske kommer en annan dag...

För övrigt har vi inte gjort någonting idag. Känns det som. Ganska skönt. Det är nedvarvning inför jul som pågår. Nu blir det en dusch innan sängen!

NU har jag tid, tillfälle, lugn och ro för att sätta mig och blogga. Blogga så som jag vill att det ska bloggas på den här bloggen! Det känns bra. Med både bilder och film. Tänk! Det har ju varit lite si och så med bloggandet på sistone. Det blir så när inte energi tillräckligt finns. Batteriet räcker inte riktigt, och har man bara en viss ranson energi prioriteras inte bloggen, tyvärr. På tal om energi har jag börjat bli riktigt duktig på att undvika energitjuvar och ägna mig åt energigivare. Oavsett om det handlar om människor eller sysslor. Bra där! Men, hur är det här då?! Joo... Helgen har varit lugn och väldigt skön! Jag kommer nästan inte ihåg vad vi gjort. Molly har knäckt gå-koden ordentligt och bara sedan följande film spelades in har hon fått upp farten rejält.


Det blev till slut klyftpotatis av Mollys potatis, fläskfilé och tzatziki till det och till det även Idolfinal. Så klart. Lördagen ägnades åt hemmet och varandra vilket var och är välbehövligt. Tjejerna njuter av sin pappa till tusen och jag av min man. Så klart. Igår kväll lagade jag trerätters, men somnade innan efterrätten påbörjades, så 21:45 lufsade jag in till sängen istället och Jimmy fick äta efterrätt ensam. Helt pigg är hon inte fru Karlsson. Även Moa var superhängig igår, och jag var övertygad om att hon skulle bli dålig, men TACK OCH LOV hämtade hon sig. Hon behövde väl bara vila upp sig lite kanske?!

Idag har det varit kvalitet på alla plan! Jag och Moa började dagen med Luciafirande i "plåtkyrkan" där min kära gamla kör "Köörmit" stod för vitklädd sång. Snacka om kvalitetstid med Moa! Jimmy fick vara hemma med hon den där med sprattelmedel i kroppen. Hem, lunch, Molly och jag sov middag (som sagt, fru Karlsson är inte helt pigg). Därefter blev det lussefika med lussekatter, pepparkakor och tända ljus. Vi gav oss på julgodisbak när fikat var slut. Supermysigt! Tjejerna mös och vi njöt.

Här slickar Jimmy och Moa skålen när jag gjort "Jimmy-rockaroad", d.v.s. rockaroad utan några nötter i. Alltså med typ "ingenting" i... men, men... Jag slipper ju äta dem...


Okej att Molly såg ut som en vandrande julgran med det där glittret runt halsen, men att köra runt henne med bilar...


Vår goa 10månaders ute och går!



När mamman kokade chokladkola gjorde resten av familjen följande; Moa lagade "gröt" i diskohon. TUR att vi inte betalar vattnet... Jimmy jobbade med Molly klättrande på sig. Hon är nöjd så länge någon befinner sig på golvet med henne, och så får det bli. Och jag kokade som sagt chokladkola. När kolan, helt otippat, kokade över och jag lyfte grytan utbrast Moa: "Titta mamma, grytan kräks!".....


Sedan sista bilden har vi nattat två tjejer, sett Parlamentet och ätit lite kvällsmat. I skrivande stund visar tiden 21:31 och snart blir det nog sängen. Jag behöver all sömn jag kan få vilket prioriteras HÖGT! Imorgon blir det dagis 7:30 för Luciafirande. DET ska bli mycket spännande! Imorgon börjar även favoritgrannen att jobba igen efter sin sjukskrivning. Sorgligt. Det kommer bli ensamt utan hennes sällskap på förmiddagsfikorna. Men, men. Imorgon börjar den sista veckan innan jullov! GOTT!

...jag och mina tjejer. Den enda skillnaden är att jag inte kan sitta på golvet och gnälla och skrika som om världen håller på att gå under. Jag (vi) är förkyld(/a). I alla fall jag, har varit väldigt matt och slö och seg i huvudet hela dagen. Alla gångar är igentäppta och jag skulle kunna tänka mig att kapa av halsen så man blir av med både öron, -hals, -bihålesmärtor. Och livet. Och det vill jag ju gärna ha kvar, så det blir Panodil, Nezeril och Bafucin istället. Hade jag mått såhär i ett annat liv hade jag legat nerbäddad i soffan framför 5 filmer och inte rest mig mer än för att förflytta mig till sängen när det blir dags för att sova för natten. Typ. Och förmodligen är det väl så töserna mår idag eftersom att de gnäller och gnäller och är hängiga, snoriga, hostiga och sura. Och de har inte lika lätt att förmedla hur de mår, så jag får försöka tänka att vi mår likadant, och behandlar dem så som jag hade velat bli behandlad idag. Ganska skönt faktiskt. Sitta på golvet med dem i knät/klättrande på mig.
Den mest kritiska tiden på dygnet, oavsett mående, är utan konkurrens mellan middag (17) och nattning (19) så den tiden tillbringade vi ute ikväll. Jag, maken och töserna begav oss till en lekplats där klockan gick fortare än hemma och gnället inte hördes lika väl. Vad som helst utan magsjuka.

Nu sover barnen, jag ska bege mig till köket för pizzatillverkning och maken jobbar framför datorn. Han är ju lärare, kvällens namn till trots... Man är aldrig ledig och man blir aldrig klar.

Är du stressad?! För att du anser dig ha en massa "måsten"?! Glöm att du "måste" någonting över huvud taget. Vad händer om du inte gör det där du "måste"? Dör någon? Går världen under? Såvida du inte är ambulanssjukvårdare i tjänst eller astronaut ute i rymden tror jag ditt svar på frågan är nej. Eller? Detta är något en präst i min närhet fick upp mina ögon för år 2006. Eller 2007 kanske det var. Och på fler och fler ställen stöter jag på denna tanke. Och jag tycker den är värd att tänka på. Igen. Och igen och igen. Framförallt för alla er/oss som någon gång känner sig/oss stressade. Även om jag anammade denna tanke redan från början, är det ändå något jag påminner mig om. Om och om igen. Så vad ska man tänka istället då? Jo. Jag "vill". Eller Jag "väljer att"... Jag måste inte betala hyran. Vad händer om jag inte gör det? Jag riskerar att hamna på gatan. Och det vill jag INTE, så jag VÄLJER att betala hyran. Till exempel. Jag måste inte hjälpa Jimmy att komma ihåg sina saker på morgonen, men jag väljer att göra det eftersom att jag vill att han ska få en så bra dag som möjligt vilket i sin tur gör att han blir på gott humör vilket gynnar mig. En före detta elev till mig var hyperstressad över alla kurser hon "måste" läsa i trean, vilket jag ifrågasatte. Hon menade på att hon ju måste läsa dessa kurser för att komma in på det program hon valt på högskolan. Stopp. Hon MÅSTE inte. Men hon VILL komma in på ett program på högskolan som kräver dessa kurser. Det är ändå ett val hon gör. Fundera på det.

På tal om elever är jag inte anonym på gymmet längre. De människor i gymnasieåldern jag känner igen på gymmet är mina före detta elever. De människor i gymnasieåldern jag inte känner igen är Jimmys elever. Typ. Jimmys elever, som läser inriktning Fitness, har all sin träning på det gym där jag tränar. De har identifierat mig på min tatuering och håller stenkoll på mig där (känns det som). I torsdags stod det tre tjejer och tittade in i träningssalen och såg till att jag tränade ordentligt, för det gör man när någon tittar! När Jimmy kom hem berättade han om sina elever som sett mig på gymmet ännu en dag. Icke anonym, men omedveten om vilka som känner igen mig. Ska jag börja göra mig fin för att gå till gymmet nu då? Nä, skämt åsido. Ett sidospår.

Har du förresten syskon? Om inte verkar det som att du, och alla andra som är ensambarn, inte gärna "offrar sig" och hjälper till lika gärna som de som har syskon. Det är en lite komisk slutsats som dragits bland en massa människor, oberoende av varandra, i min närhet. Flera personer som jag pratat med de senaste månaderna, inklusive mig själv, har hamnat i situationer där det slutat med att de som hjälper till minst, eller inte hjälper till alls för att de inte "orkar", är sådana som inte har syskon. Det låter inte helt orimligt tycker jag. Är det så att man inte är uppvuxen med syskon har man inte heller behövt hjälpa till på samma sätt som om man växt upp med föräldrar till flera barn som kräver deras hjälp och uppmärksamhet. Detta skulle i så fall bidra till att syskonen fått hjälpa sina föräldrar och varandra på ett helt annat sätt än ensambarn. I vissa fall av de ensambarn som dykt upp i dessa diskussioner här är det även så att de inte har lika mycket medkänsla och förmåga att leva sig in i andras situation på samma sätt som de som har syskon. Mmm... får nog söka på det någonstans, se om det finns någon intressant avhandling om ämnet. Nog om det här.

Anledning till min "ingenting-speciellt-bara-tankar-blogg" ikväll är att Jimmy är borta. Jag har idag varit hemma med barnen från 7:30 och i skrivande stund står klockan på 21:38. Vi har haft en bra tisdag. Tjejerna har skött sig bra. Energin var rättinställd och tack vare favoritgrannen och tisdags-nannyn Carro roddes även denna dag i land! Gott det. Och nu är det soffan, Jimmy är på handboll, och jag har egentid... Eller något...

Jag har snöat in på energi. För att förstå mig själv och varför jag fungerar som jag gör, har jag äntligen hittat en kategori, nämligen energi. Just nu är tillströmningen av energi lite väl låg, och därför orkar jag inte riktigt som jag brukar. Delvis beroende på utebliven sömn, även om det blivit bättre de senaste nätterna *peppar peppar*. Delvis beror det på två döttrar som kräver mer och mer hela tiden. Och vädret kräver sitt. Och så vidare. Det blir en energijakt på det här stället. Vad kan och vill jag göra för att fylla på med energi?! Ladda batteriet liksom. För som det är nu, orkar jag, och njuter jag av livet, så länge allt är som det alltid är och som det "ska" vara.

När jag vaknar idag och det är måndag, vet jag vad som förväntas hända idag, och energinivån ställs in på det. Varken mer eller mindre. Tillräckligt mycket för att orka. Tillräckligt lite för att inte slösa. En liten stackars reserv måste ju finnas. Så idag har jag haft en underbar måndag, eftersom att den blev precis som väntat. Förstår du? Efter att ha lämnat Moa på dagis vandrade jag till biblioteket i stan, och lämnade tillbaka en bok, och tillbaka. I snömodd tar det ganska exakt två timmar. Skön promenad! Filosofera och konstatera. Acceptera och utvärdera. Väl hemma blev det en massa hushållssysslor med en nöjd Molly och efter lunch slog vi in lite klappar. Vid dagishämtning klockan 14 somnade Molly, vilket gav mig och Moa lite pulkatid innan det var dags för mellanmål. Vid fyra tog vi bussen till stan där Jimmy tog tjejerna med sig hem med bilen medan jag trampade på på dagens spinningpass. Underbart! Buss hem till lek och nattning och den sena delen av kvällen har ägnats åt Jossan. Det är så mysigt att komma iväg och träffa lite vänner UTAN att ha barnen med sig! Tyvärr går dock denna tid så fort, för när klockan passerat 22 somnar jag, eftersom att min sovdeadline brukar vara 22 då vi aldrig vet hur nätterna artar sig.

I skrivande stund sitter Jimmy framför dator och tv och viker tvätt (karlar KAN göra två saker samtidigt... eller?) Moa sover här i soffan eftersom att hon totalvägrar att sova i sitt rum och jag är klar för sängen. En helt perfekt dag. Inget oförutsett och allt flyter. Imorgon är jag ensam med båda barnen hemma 7:30-23 och då ställs energin in efter det. Det som sker utöver det "planerade" ignorerar jag just nu. Människor som tar mer energi än vad de ger klarar jag mig utan just nu. Så det så. Nu blir det sängen. En timma för sent...